tag:blogger.com,1999:blog-66412815658902936362011-11-28T00:33:23.800+01:00En resekildring i bloggform.stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.comBlogger1001100tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-69508371190004136262010-01-01T14:01:00.006+01:002010-01-01T14:11:02.028+01:00

00-talet var det decennium då vi på allvar upptäckte Frankrike. Efter att ha varit intresserad av matlagning en längre tid – mycket franskinspirerad - besökte vi Bryssel i slutet av 80-talet och njöt av maten och upptäckte att mat är på franska på kontinenten. Läste då lite köksfranska och gick med i en vinklubb. På 90-talet blev det en resa till Bordeaux och några kortare resor i Frankrike.Andra

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-58016990314725494342009-01-27T18:23:00.001+01:002009-01-29T13:37:51.191+01:00

Redan innan vi for så började vi drömma om att vi skulle resa igen någon gång. Vi hade då planerat att se mer på kusten mellan Cagnes och Hyères. Där finns ju Cannes, St-Tropez och som vi nu vet även Frèjus. Sedan skulle vi vilja vara uppe i bergen. Det verkar intressantast på sommaren för svalkans skull och på vintern för svampens, alltså tryffelns skull.Under resan hann jag notera att det finns

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-20573544271897706902009-01-23T18:12:00.005+01:002009-01-29T13:38:22.397+01:00

Vi får nästan omedelbart gå ombord på planet. Det är på väg till Amsterdam. Vi sätter oss på våra platser och konstaterar att vi ju vaknade i alla fall. Lite lugnare brukar vi normalt ha det på söndagsmorgon, men vi for ju hit för att få lite omväxling. Det är inte alls så många som vill resa på söndagsmorgon som på fredagskväll. Det är tydligt. Efter en stund börjar flygvärdinnan igen önska oss

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-2293758903286619732009-01-21T18:12:00.001+01:002009-01-29T13:38:36.916+01:00

Vi har väl inte så stora förhandlingsmöjligheter så det är bara att söka sig dit. Jag går tillbaka till bilen och säger åt Helena att vi måste försöka hitta en taxi vid den andra terminalen. Jag kör iväg och Helena hinner än en gång se sin favoritgubbe. Vi kommer till Terminal 1. Det verkar vara lite mera folk här så kanske det här går bättre. Jag går in och frågar en uniformsklädd dam var jag

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-35818775399928142002009-01-20T18:12:00.001+01:002009-01-29T13:38:51.639+01:00

Så börjar vi se siluetterna av vackra palmer till höger och börjar även ana oss till en park till höger. Vägen är bred och rak. Men något är fel. Vi börjar ju närma oss Nice! Jag hade ju kollat att det skulle ta tolv minuter till flygfältet. Men det var på kvällen med trafik. Nu är det natt och ingen trafik. Jag börjar höra med Helena om hon tror att vi passerat fältet. Hon säger att hon inte har

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-16223850348177320932009-01-19T18:12:00.002+01:002009-01-29T13:39:10.362+01:00

10.1 En sista morgon i CagnesKlockan ringer. Jag vaknar. Det är tyst och kolmörkt i rummet. Vi har lyckats bra med mörkläggningen igen. Oj nej, det är ju mitt i natten. Vi skall resa hem idag. Planet går 6.30. Vi måste vara på plats en timme före. Vi räknar för säkerhets skull med en halvtimmes körning och därför har vi satt klockorna att ringa på 4.30. Dessutom så har vi ju haft turen att det

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-89804077217230477162009-01-17T13:00:00.001+01:002009-02-10T09:25:50.812+01:00

- Bonsoir monsier!-Bonsoir monsieur, hälsar jag igen på reseptionisten. Så förklarar jag att vi tänkte betala redan idag eftersom vi far mycket tidigt i morgon. Han skriver ut räkningen och visar sedan var vi skall lägga nyckeln i morgon. Vi tackar för oss och går ut.När vi kommer ut bestämmer vi oss för att ta genvägen till Boulevard Maréchal Juin. Det är rätt lugnt trots att det är lördagskväll

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-27810641418261816882009-01-15T17:34:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.773+01:00

Så kommer vi igen in i ett kuperat landskap. Det syns ju betydligt bättre när man inte susar fram längs motorvägen. Vi passerar några fantastiska ekskogar. Härligt att se dessa knotiga ekar i det kuperade landskapet. Så småningom börjar vi även komma in till trakter med olivlundar. Fortfarande är det väldigt kuperat och i backarna kan vi se mängder av stenmurar, som generationer byggt upp. Det är

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-75495672074120383182009-01-13T18:14:00.004+01:002009-01-29T13:35:50.819+01:00

Vi sätter oss i bilen och jag kör tillbaka längs samma väg, som vi kom in i staden. Vi kör upp på motorvägen och så susar vi fram igen. Kartläsaren har det lätt ett tag. Efter en knapp timmes körning, så ser hon att orten Draguignan kommer upp på skyltarna och vi börjar göra oss beredda på att ta oss av motorvägen. Vi kommer nu att fortsätta vår färd via mindre vägar till Cagnes. På vägen har vi

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-40350127857412410432009-01-11T12:26:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.753+01:00

Då jag kommer ut ser jag en byst på en piedestal till höger och går fram. Det är Mistral, som igen blickar ut över oss. På stadshuset mitt emot ser jag den välbekanta Office de Tourisme- skylten så vi bestämmer oss för att gå dit för att få lite mer information. En vänlig dam bakom disken ger oss en enkel karta och några broschyrer. Som vi gissat arrangeras musikkonserter i kyrkan och vi får

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-13864693202997840592009-01-09T18:21:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.779+01:00

Vi är ute i centrum igen och går förbi marknadsståndet. Vi går mot en liten rondell med en fontän. Kyrktornen såg vi ju redan tidigare så vi vet vartåt kyrkan är. Vi är mätta och belåtna när vi går längs de smala gränderna för att nå dagens och en av resans höjdpunkter: Sankta Maria Magdalenas kyrka. Som Guiden berättade åt oss i bilen så kom alltså Maria Magdalena tillsammans med de andra

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-39290323990653838822009-01-07T18:12:00.001+01:002009-02-10T09:22:09.621+01:00

Efter några minuters väntan släpps vi in och kan sätta oss ner i väntan på en servitör. Vi sätter oss mitt i salen så vi har uppsikt över alla andra i restaurangen. Snabbt börjar restaurangen fyllas och så kommer vår servitör med menyn. Idag har vi en kort mörkhårig äldre men mycket alert rask gentleman, som servar oss.Han ger oss menyn och vi börjar studera den. Även här är det naturligtvis

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-80623793663250513282009-01-05T12:15:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.781+01:00

Tillbaka på motorvägen är det bara att fräsa vidare. Kartläsaren har det enkelt. Det gäller bara att vi inte tar motorvägen till Marseille utan svänger av mot Aix, men det klarar nog självbevarelsedriften av. Vi passerar Aix och jag konstaterar bara kort att vi missar deras berömda mandelkakor den här gången, men att de säkert finns kvar nästa gång vi har vägarna förbi. En skylt informerar oss om

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-36719619057648188602009-01-04T12:10:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.754+01:00

Så småningom ser vi inte längre några vinodlingar utan befinner oss bara ute på landsbygden. Det är alltid lika fascinerande hur små och lokala vinodlingarna kan vara. Tydligen är plantorna så känsliga för jordmånen och övriga faktorer att det inte går att odla dem var som helst. För ögat på en amatör ser markerna lika lämpliga ut. Det är väl kanske som med svampskogar. Ibland kan man ju gå in i

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-11279120124160926352009-01-02T11:57:00.008+01:002009-01-29T13:35:50.813+01:00

9.1 Morgon i Châteauneuf-du-PapeDet är tyst när jag vaknar. Idag har vi inte några problem med någon kyl eller något värmeaggregat, som för oväsen. Inte hör jag några fåglar heller. Det är tyst, men jag kan se att solen skiner därute. Jag ser mig omkring i det stora rummet. Färgerna är lika klara som igår. Kan det här verkligen vara färger de själva har i sina rum eller är det bara för turister?

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-34980193210133295242008-12-30T12:37:00.001+01:002009-02-10T09:22:32.954+01:00

Av budgettekniska skäl tar vi idag aperitifen på rummet. Den danska damen i Arles hade en mycket god aperitif i sitt sortiment. Med rosiga kinder går vi ut ur rummet och ner för trappan och ut på gården. Solen har gått ner och mörkret håller på att sänka sig över byn. Blåsten känns fortfarande, men den verkar ha mojnat lite till kvällen i alla fall. Vi svänger till höger efter att vi gått genom

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-21374036780989560812008-12-28T12:31:00.004+01:002009-01-29T13:35:50.784+01:00

Världsvant kör jag tillbaks till centrum och parkerar bilen. Nästan alla restauranger ligger vid det lilla torget. Då jag gått förbi några hus ser jag en liten butik med en skylt om avsmakning av viner. Nåja, ett litet snedsteg kanske man kunde pröva på. Jag kommer in och ser mig omkring bland vinbuteljerna. Det är helt uppenbart endast en tillverkares viner här i källaren. En äldre dam stegar

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-4367540821253599422008-12-25T18:01:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.818+01:00

Det är stängningsdags för alla butiker, men vi har en sevärdhet kvar, som troligen inte stänger alls. Det är påvens lilla slott eller Châteauneuf-du-Pape. Slottet som har gett namn åt hela byn. Det var påven Johannes XXII, som ville ha en liten utflyktsplats i närheten av Avignon och som lät bygga slottet. Vi vet att det nu bara återstår ruiner, men vi vill ändå se det när vi är på plats. Vi går

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-66013413955450396672008-12-23T12:20:00.002+01:002009-01-29T13:35:50.812+01:00

Vi ser en bankskylt och jag försöker klämma in bilen på något som jag definierar som en parkeringsplats. Helena traskar iväg och efter en stund går jag för att se var hon blev. Det hade varit lite problem med AmericanExpress-kortet. Banken kunde inte ta emot det, men hon skulle kunna ta ut pengar via en automat enligt kassafröken, men det var visst problem även där. Efter ytterligare konsultation

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-90787096458737538812008-12-22T12:11:00.005+01:002009-01-29T13:35:50.793+01:00

Vi kör ut genom en port i den gamla stadsmuren och försöker hitta en lämplig väg mot norr och Châteauneuf-du-Pape. Vi konstaterar att nästa gång vi har vägarna förbi Avignon, så tar vi gärna en promenad i katedralen, men påvarnas palats får nog bli. En gång räcker bra. Efter att ha villat bort oss lite grann närmar vi oss så småningom staden eller snarare den lilla byn som är ett av världens mest

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-25602988797681225352008-12-21T11:12:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.775+01:00

Vi behöver bara gå runt ett hörn så ser vi fasaden till det enorma påvepalatset och längre bort även den stora och ståtliga kyrkan. Det var tydligen kyrkans förgyllda staty högst upp, som vi såg redan från parkeringshuset. Ovanför ingången till palatset ser jag att det finns två spetsiga torn, som ser precis likadana ut, som tornet på kyrkan i Arles, som nuförtiden bara var en skola. Visserligen

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-79393418447833296522008-12-19T18:09:00.001+01:002009-02-10T09:21:46.957+01:00

Enligt guideboken skall det finnas en bra och inte alltför dyr restaurang i närheten av Place de l’Horloge, så vi fortsätter vår promenad. Torget ligger dessutom bara ett stenkast från slottet så det passar oss bra. Vi kommer till torget och där finns många restauranger med färggranna parasoll. Idag är de inte i bruk eftersom alla vill få så mycket sol som möjligt. Det är fortfarande lika blåsigt

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-67139540969237498262008-12-17T17:47:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.762+01:00

Vi kör ut på utfarten mot Avignon vilket är norrut och för enkelhetens skull samma väg, som jag körde igår när jag skulle till St-Rémy-de-Provence, så jag kan redan guida Helena och berätta mer om gårdagens utflykt när vi kör mot vårt nästa mål. Vi ser Alpillerna bara på håll idag, men de ser fortfarande lika spännande ut.Vägen fortsätter norrut och vi kör över en hängbro. Plötsligt visar

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-37928466381208859722008-12-15T17:36:00.005+01:002009-01-29T13:35:50.773+01:00

8.1 En sista morgon i ArlesVårt kombinerade avkylnings- och uppvärmningsaggregat surrar svagt när jag vaknar. Det är våra sista timmar i Arles åtminstone för den här gången. Jag stiger upp och går ner för trappan till badrummet. Idag har jag inte tänkt göra någon extra morgonpromenad utan det gäller bara att promenera efter bilen. När jag är färdig med morgonrutinerna smyger jag mig ut på

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-79697672726211259732008-12-13T17:58:00.002+01:002009-02-10T09:22:53.329+01:00

Så kör jag vidare och kommer till de första olivodlingarna på den här resan. Kilometer efter kilometer står olivträdena längs vägkanten. Nåja. Någonstans måste de odlas eftersom de ju serveras i nästan varenda maträtt här nere. Så ändrar landskapet igen skepnad och det flacka landskapet utanför Arles tar vid. Det skymmer, men nu är ju vägen bekant så det är bara att köra på. Jag kommer in i Arles

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-79930034200364799502008-12-11T17:54:00.001+01:002009-02-10T09:20:59.209+01:00

Det är dags att gå tillbaka till bilen för att studera kartorna igen. Om jag fortsätter så skall jag rimligen kunna köra över de små Alperna och komma till Les Baux de Provence. Det verkar vara en sträcka på en par mil och egentligen inte längre än att köra samma väg tillbaks. Det är bara att satsa friskt framåt. Vägen börjar stiga uppåt och plötsligt har jag de ljusa kalkbergen betydligt närmare

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-41381486070467623422008-12-09T17:47:00.001+01:002009-02-10T09:21:22.420+01:00

Guiden berättar för mig, eller snarare repeterar för mig, att det finns en triumfbåge i Glanum femton minuters promenad från centrum av St-Rémy. Triumfbågen byggdes av kejsar Augustus, alltså han med den berömda skattskrivningen, för att fira Caesars seger över grekerna och Gallien 10 f Kr. Så lite små vingslag bör ju kunna höras i luften. Eftersom jag är mer intresserad av detta så har

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-6057208611049826602008-12-08T17:44:00.003+01:002009-02-10T09:20:34.392+01:00

Det var ett kort besök, men vi är glada att vi i alla fall hann med det. När vi gick uppe på muren för en dryg timme sedan var jag rädd för att vi inte alls skulle hinna med detta lilla extranummer. Nu är det bara att söka efter vägen mot Arles för att komma tillbaka till hotellet. Vägen är nu lite bredare, men någon större autostrada är det fortfarande inte. Vi åker genom ett träsklandskap, som

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-27047313245207796842008-12-05T18:21:00.002+01:002009-01-29T13:35:50.820+01:00

Vi åker vidare in mot Saintes-Maries-de-la-Mer och passerar fler kritvita hus i en eller två våningar. En vacker statygrupp med en tjur och en gardians, som cowboysen kallas här, drar till sig vår uppmärksamhet. Så ser vi kyrkan, som vi skall besöka och söker upp en parkeringsplats. Staden är liten, så det är inget större problem. Vi har förstått att det är som på alla andra platser. Det är

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-14297316739708618252008-12-03T18:14:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.816+01:00

Efter ett omtumlande besök i en stad, som i princip har förblivit orörd sedan 1200-talet är det dags att fara vidare. Vi skall nu försöka hitta till Stes-Maries-de-la-Mer längs en liten väg, som inte en syns på någon av mina kartor. Jag hoppas att damen i receptionen i Arles hade rätt. Vi åker från stan och kommer till en rondell. På andra sidan finns en supermarket, vilket är precis vad jag

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-53490058753574536452008-12-01T18:12:00.003+01:002009-01-29T13:35:50.810+01:00

Det blåser på torget när vi kommer ut. Hur de kan sitta och äta här ute förstår vi inte, men det är ju strängt taget deras problem. Nu tänkte vi gå och shoppa lite. Staden är ju känd för att de tillverkar salt, så jag tänkte gå och köpa en påse. Jag drar mig till minnes att jag gick förbi en köttbutik. Kanske de har salt där? Helena funderar på att gå och köpa några tvålar. De är ju kända för det

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-87907710088221754532008-11-29T17:29:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.817+01:00

Så småningom har vi gått runt nästan hela torget och kommer till den restaurang, som ser mest lockande ut. Klockan har passerat tolv så vi går in. Vi tar ett bord rätt nära dörren. Själv hamnar jag med ryggen mot dörren. En servitör kommer raskt med menyn och vi får stava oss fram igen. De har en lång och frestande meny: Poulee … crevettes, 3 huîtres … moules, moules marinieres, Tellines …

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-53631215971503520292008-11-27T18:26:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.814+01:00

När vi kommer in genom porten och trängs bland massor med skolungdomar ser vi en lång rak gata framför oss. Alla verkar gå längs den. De flesta hus är i två eller tre våningar. Att de är av sten lägger vi numera knappt märke till. Alla hus är ju av sten här nere. Till höger ser vi, att vi antagligen kan komma till den plats där vi kan gå upp på muren, vilket vi planerat. Till väster har vi en

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-490516389964872712008-11-26T19:00:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.766+01:00

När vi är färdiga går Helena via rummet medan jag promenerar iväg via van Gogh-parken för att hämta bilen. Idag kör jag över Boulevard des Lices och kör raka vägen till hotellet. Det är ju så lätt att svänga höger efter de två änkorna och inte vänster som vi gjorde den första natten. När jag kommer fram till hotellet står Helena redan snällt och väntar så vi kan fara iväg. Det är enkelt att

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-83628032789071779452008-11-25T18:51:00.004+01:002009-01-29T13:35:50.805+01:00

7.1 Frukost i ArlesDet surrar svagt när jag vaknar. Som tur är går värmeaggregatet, för det känns ändå lite svalt i rummet. Idag skall vi fara ut på utflykt och jag behöver få lite information så att vi inte far alltför mycket fel. Vi har planerat att fara till två orter: Aigues-Mortes och Stes-Maries-de-la-Mer, men jag vet inte om det går någon väg mellan de två orterna. Båda ligger vid kusten,

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-56098350119551651372008-11-21T18:23:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.767+01:00

Det börjar bli dags för den lilla kvällsbiten. Vi söker oss förbi hotellet och går sedan mot restaurangerna med de trevliga skyltdockorna. Vi brukar ju inte äta på det egna hotellet och även om maten var helt okej i går, så vill vi ha lite omväxling. Den första servitrisdockan önskar oss välkomna. Där innanför sitter några gäster och restaurangen är ganska liten så vi bestämmer oss för att gå in.

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-73115916043090503332008-11-19T18:52:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.786+01:00

Jag tar bakvägen till vår innergård och går in på rummet. Det är tomt på nedre våningen så jag går upp för vinkeltrappan och hittar Helena i sängen.- Det är kallt säger hon, med bara nästippen ovanför täcket. Vad skall vi göra? Vi drar en förkylning på oss om vi inte får något värmande innan vi går på mässan i den kalla kyrkan.Jag drar mig till minnes att jag ju såg en affär med frestande likörer

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-29528905611446689902008-11-18T18:32:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.817+01:00

Trafiken löper bra och jag kommer snabbt utanför själva stan. Det finns låga hus på båda sidor, men jag kan inte se någon bro så jag fortsätter. Efter en liten stund ser jag en gammal akvedukt till höger om vägen. Jag fortsätter och kommer till en stor rondell. Ingen information om någon pont längre och inget av alternativen verkar bra så jag fortsätter bara rakt fram. Fortfarande har jag den

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-45259700843370453422008-11-16T18:45:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.783+01:00

.Vi går ut ur gångarna och kyrkan och sätter oss i bilen och åker vidare. Nu har vi lärt oss att vi skall följa de bruna skyltarna och redan vid Boulevard Lices ser vi den första skylten Les Alyscamps, som betyder de saligas boningar. Vi kör längs ett område, som nu ser betydligt yngre ut än gamla stan. Tydligen var det långt utanför stan då det begav sig en gång i tiden. Vi kör över en liten

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-89367390578400289972008-11-14T18:12:00.003+01:002009-01-29T13:35:50.777+01:00

Vi betalar än en gång och går sedan den nu nästan hemvana vägen mot hotellet. Jag insisterar på att vi skall ta en liten titt på kyrkan, som jag sett i kvarteret bortom hotellet. Då vi kommer fram ser jag ingen naturlig dörr. Vi går runt hörnet och där finns bara en mörk gränd med mörka stenfasader. Det verkar inte finnas någon ingång och vi hittar ingen information så vi går tillbaka till

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-23750718588379107512008-11-12T18:24:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.778+01:00

När vi kommer dit ser vi att även andra har noterat vad klockan är slagen. Vi går in på ett brasserie, som ser inbjudande ut. Det är några, som valt att sitta ute, men eftersom vi har kallt så vi går in. Väl inne ser vi att det är ett ljust och modernt ställe. Vi söker upp ett ledigt bord vid fönstret, så att vi i alla fall kan se ut och se solen. En servitör kommer genast fram och frågar vad vi

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-46706572826128319622008-11-10T18:45:00.002+01:002009-01-29T13:35:50.801+01:00

Innanför porten till Arenan ser vi en liten lucka till vänster och som vanligt sitter det en dam där. Nu behöver hon bara slå ett hål i våra biljetter och vi kan gå in. Även här är vi helt ensamma. Vi kommer ut till bänkraderna och kan se ner på arenan. De lär ha tjurfäktningar här en gång i veckan, men nu är det tomt. När den var nybyggd hade den plats för ungefär 25.000 åskådare. Då kunde man

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-63637166668377178832008-11-08T12:47:00.004+01:002009-01-29T13:35:50.759+01:00

Så bestämmer vi oss för att gå mot huvudgatan så att jag kan få lite broschyrer från Office de Tourisme. Vi kommer ut på Boulevard des Lices. Här körde vi igår och här gick jag i morse. Helena ser McDonalds och känner igen sig. Längs gatan finns mängder av restauranger och caféer, men jag noterar att det är mest med folk på McDonalds – mest ungdomar. Helena påminner mig om att hon behöver vatten

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-23502926194827689462008-11-07T18:12:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.802+01:00

Vi går förbi receptionen och kommer ut på den öppna platsen framför hotellet och jag börjar orientera mig efter kartan. Jag noterar att det är den mest kända av kyrkorna, nämligen Eglise St-Trophime, som vi kan se etthundra meter framför hotellet. Det var nog den som slog åtta då jag kom ut i morse och det var nog den jag såg vid Place de la République. Då börjar det vara väldigt enkelt att hitta

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-68678442372389447692008-11-05T18:45:00.000+01:002009-01-29T13:35:50.765+01:00

Jag vaknar. Det känns lite svalt i rummet, men det har i alla fall varit tyst. Några gånger har apparaten slagit på, men alternativet hade varit ett ännu svalare sovrum. Helena sover sött och jag smyger nerför trappan. Det är ju enklare här när vi bor i två våningar. Badrummet är elegantare än på det förra stället. Allting ser väldigt nytt ut. Jag gissar att det här rummet är relativt nygjort.

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-48168810447342028912008-11-03T18:32:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.790+01:00

Härligt att få åka på en motorväg igen. Nu gäller det bara att ta av åt rätt håll så att vi inte hamnar i Avignon redan idag. Helena agerar kartläsare och avgör vilken riktning som känns bättre. Plötsligt ser jag, att vi har vatten till höger. Jag frågar frun om det är rätt och hon säger att vi skall ha något som ser ut som en insjö till höger. Vägen går nu genom ett mycket flackt område. Vi

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-62949000141586409282008-11-02T14:06:00.005+01:002009-01-29T13:35:50.755+01:00

Vi går tillbaka till bilen, som står utan böteslapp. Det gick ju bra. Vi far iväg och önskar att vi kan komma igen. Nu är vi förberedda på att det är ren transport ända till Arles. Självfallet vill vi ju försöka se så mycket som möjligt, men det finns inte tid för pauser.Vägen går alldeles nära kusten och vi ser de branta klipporna när vi lämnar Cassis. Då ser Helena att bensinmätaren börjar gå

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-15988219868285363422008-10-30T18:23:00.003+01:002009-01-29T13:35:50.771+01:00

Tillbaks till bilen och vi fortsätter längs strandvägen. Vi lämnar Var och kommer in i departementet Bouches-du-Rhône. Samtidigt lämnar vi även formellt Côte d’Azur bakom oss. Om sanningen skall fram, så märker vi nog ingen skillnad. De skyltar för La Ciotat, men vi ser även en bra omväg, så det blir den idag. Så småningom slingrar sig vägen ända fram till Cassis. Vinodlingarna ligger alldeles

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-65110841807077288362008-10-28T18:23:00.001+01:002009-01-29T13:35:50.799+01:00

Den lilla strandvägen fortsätter och snart kommer vi till Bandol. Vägen går nära stranden och vi ser hur vågorna slår in. På håll ser staden inte lika inbjudande ut som Sanary-sur-Mer, så vi är glada över att vi tog lite mer tid där. Här finns massor med tre-fyra-våningshus, men planläggningen är ungefär den samma. Vi kör först förbi själva staden för att komma till hamnen. Där ser vi på en ö med

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-43441994525072186542008-10-26T21:02:00.002+01:002009-01-29T13:35:50.758+01:00

Det finns några små orter mellan Toulon och Marseille. Guiden berättar om Cassis, La Ciotat, Bandol, Sanary-sur-Mer och Six-Fours-les-Plages räknat från väster mot öster. Det anses att Bandol är den sista orten på Côte d’Azur. Det är även så att gränsen mellan departementet Var och nästa departement, som är Bouches-du-Rhône går där. Orterna har alla kring 10.000 innevånare och verkar vara

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-34872785184219186072008-10-24T19:21:00.003+02:002009-02-10T09:23:31.126+01:00

Eftersom tiden inte rusar iväg på motorvägen så bestämmer vi oss för att fara söderut. Men motorvägen håller vi oss till ett tag ännu. Helena får agera som kartläsare, så att jag kan koncentrera mig på att köra fort. Nu måste det gå undan. Men trafiken är gles och vägarna är bra så det är inga problem. Vi diskuterar var vi ska äta lunch. Det finns två alternativ på schemat: Toulon, som är en

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-846821603342758982008-10-22T18:21:00.002+02:002009-01-29T13:35:50.812+01:00

Det går snabbt längs motorvägen. Det är gles trafik och vi håller den hastighet, som jag vågar köra. Inte vill vi ju köra alltför mycket över gällande hastighet. Vi lämnar departementet Alpes-Maritimes och kommer in i det sydligaste departementet, som är Var. Snabbt ser vi avtaget till Fréjus, så nu är det dags. Lite småslantar i elefantörat och så far bommen upp och vi kan passera.Guiden

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-84092381629145535602008-10-20T20:48:00.001+02:002009-01-29T13:35:50.789+01:00

Det haglar nu allt tätare och marken börjar täckas av vita hagel. De är inte så stora som man hört talas om att de kan vara i södern, så vi behöver inte söka skydd i alla fall. När vi närmar oss Antibes så ser vi en skylt till motorvägen så nu är det bara att svänga av. Sedan var det det där med morgonmålet. Någonstans måste vi äta. Båda kikar vi efter lämpliga matställen. Den här gången har vi

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-59657998564808933462008-10-18T13:52:00.003+02:002009-01-29T13:35:50.770+01:00

5.1 Start från CagnesDet är mörkt och tyst i rummet, som vanligt, när jag vaknar. Idag är det lite senare än vanligt. Det blev en lång dag igår. Kvällen blev lite senare än vanligt också. Idag har vi en lång dag framför oss. Det blir den längsta bilturen på hela vår resa. Först har vi tänkt köra längs kusten ända till Marseille och sedan upp mot Arles. Marseille har vi inte tänkt besöka, men vi

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-89152383838952397202008-10-16T18:58:00.002+02:002009-01-29T13:40:54.428+01:00

Jag går tillbaka till hotellet. Väl inne får jag syn på vår receptionist. Idag är det samme blonda man, som tog emot oss när vi kom sent på kvällen.– Bonsoir Monsieur, börjar jag helt korrekt numera. Efter hälsningsfraserna frågar jag om han har några frimärken eftersom jag har några kort att sända. Det har han nog, men problemet är att det är frun som vet var de är. Hon kommer först imorgon

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-67579028319391280722008-10-14T19:24:00.002+02:002009-01-29T13:35:50.814+01:00

Jag plockar fram mitt lilla anteckningshäfte där jag har skrivit upp några rim och nödrim utan reson under veckorna innan resan. Vem skulle ha inspiration och ork att hitta på något nu? Jag var till frisören häromveckan och då slog det mig att frisyr och Côte d’Azur faktiskt rimmar, om man riktigt känner efter. Satt som vanligt och bläddrade i skvallertidningarna och läste att Pillan bodde i

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-40050316618996761202008-10-13T19:29:00.002+02:002009-01-29T13:35:50.787+01:00

Det börjar bli sent tycker Helena. Jag hade tänkt att vi skulle ta Grand Moyenne till Nice och sedan strandvägen till Cagnes, men vi kan båda räkna ut att det tar för lång tid. Från igår kväll minns jag vilken trafik det kan vara kvällstid. Det är visserligen måndag idag, men det är nog dumt att chansa. Motorvägen går bara ett stenkast härifrån och visserligen vill de ha en slant, men den är

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-59269891095253407722008-10-11T14:26:00.007+02:002009-01-29T13:35:50.796+01:00

Innan vi tar en promenad på den skuggiga kajen måste jag få svar på en mer aktuell fråga. Vi har ju planerat att fara till Turbie som nästa, men problemet är att jag inte har en aning om hur vi kommer dit. Enligt guideboken skall man ta Grand Corniche, men frågan är hur man hittar den. Jag har planerat att vi först skall köra till Turbie och se ett monument och sedan köra högt uppe längs Grand

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-37301291087346021192008-10-09T20:54:00.001+02:002009-01-29T13:35:50.776+01:00

Nu har vi fritt program i Monaco. Jag börjar med en sväng runt torget framför Kasinot. Visserligen finns det ett antal förbudsskyltar just före Kasinot, men de kan väl inte beröra oss så jag tar en sväng förbi kasinot och Café de Paris. Sedan bär det av ner mot småbåtshamnen. Det hör väl till antar jag. Så vi kör ner för backen och ser småbåtshamnen till vänster och slottet uppe på klippan i

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-47281091724435745412008-10-07T19:46:00.001+02:002009-01-29T13:35:50.799+01:00

Vi går ut ur kasinohallen efter att en sista gång låtit blicken gå över all den skönhet, som finns i rummet. Säkerhetsmännen bugar artigt åt oss skattebetalare när vi passerar. Damen i garderoben är lika glad som förra gången. Vi anar oss till att vi inte är de första, som inte vunnit storkovan på rouletten, vilket tröstar lite. Så går vi ut och kliver nerför trappan och ut i solskenet igen.

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-44408470176005776822008-10-05T12:30:00.001+02:002009-01-29T13:35:50.821+01:00

Nåja. Vi bestämmer oss för att dra igång. Under min rundvandring hade jag sett en skylt om växling, så vi går ditåt. På vägen dit gör vi upp strategin. Minimisatsningen är 5 €. Vi har inte tänkt bli fast i spelandet och egentligen så har vi inte heller räknat med att vinna. Vår strategi är att växla till några markörer och se det som förlorade pengar. Om vi skulle vinna något så skulle det ses

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-81597674900667181432008-10-04T12:23:00.006+02:002009-01-29T13:35:50.779+01:00

Det känns lite högtidligt när vi går upp för den lilla trappan till kasinot. Väl innanför är det betydligt mörkare. Några vaktmästare visar oss mot garderoben. Vi har inte så mycket bagage, men allt måste lämnas in till förvaringen. Inte bara kameror utan även mobiltelefoner måste lämnas in. (Inte ens jag lyckades smuggla in nåt, därför finns ingen bild) Vi gör den här gången som de vill och går

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-19656952198236675192008-09-30T15:02:00.006+02:002009-01-29T13:41:21.015+01:00

Tydliga skyltar visar, att det råkar finnas ett parkeringshus under Place du Casino, så det är väl bara att fara ner i underjorden. Jag har sannerligen inte lust och tid, att se om det råkar finnas några lediga platser utanför dörren till kasinot. Nej, vi är bortskämda med parkeringsplatser hemma, men nu har vi börjat vänja oss med hur eländigt det kan vara igen. Och då är vi här under lågsäsong.

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-163417655655309412008-09-07T13:41:00.011+02:002009-01-29T13:40:54.429+01:00

Just när vi är på väg att gå så kommer ett sällskap på fyra personer och frågar om vårt bord blir ledigt. Eftersom jag på håll hört att de talat svenska så svarar jag dem på svenska. Det verkar finnas många svenskar här i trakten. Kan det månne bero på att prins Wilhelm bodde här i många år?Så blir det att långsamt gå ner för de smala gränderna igen. Vi tittar in i några små turistaffärer, men

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-65472938915958115182008-09-01T19:10:00.008+02:002009-02-10T09:24:53.425+01:00

Vi kommer ner till damen i buren och får tacka för oss. Nu gäller det att hitta någonstans att äta. Klockan är bara halv tolv ännu, men månne man inte skall kunna hitta en plats att sätta sig. Vi ser en restaurang med bord på gatan - kunde man väl nästan säga. Men jag ser, att vi inte kan se över hustaken och jag skulle vilja ha panoramautsikt idag när jag äter. Varför söka när man kan fråga,

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-25576428233537537322008-08-27T21:19:00.001+02:002009-01-29T13:40:54.431+01:00

Nåja, vi fortsätter vår promenad uppåt. Efter två 180-graders svängar kommer vi in i den gamla staden. Vi kommer innanför en ringmur och vi har två-tre våningars gamla stenhus omkring oss. Lite av känslan, som fanns i St-Paul-de-Vence, men här är det mycket brantare. Vi går vidare och passerar en kyrka, som ser rätt modern ut – alltså inte från medeltiden. Några turistshoppar försöker fresta oss,

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-46966839945188272982008-08-24T21:07:00.004+02:002009-01-29T13:35:50.804+01:00

Allt går så vant redan på något sätt. Efter vår standardfrukost kör vi vant mot Nice. När vi passerar småbåtshamnen hittar vi ytterligare en skylt som förkunnar att vi har en möjlighet att svänga av till Moyenne Corniche. Det går tre bergsvägar till Monaco från Nice. Detta är den mellersta. Den högsta heter Gran Corniche och den tänkte vi ta på returen, om Helena vågar förstås.Genast börjar vägen

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-63928949853197383432008-08-08T14:46:00.004+02:002009-01-29T13:35:50.807+01:00

4.1 En sista morgon på stranden i Cagnes-sur-MerSom vanligt, är det jag som vaknar först. Klockan visar att det finns tid för en liten promenad. Raskt är jag uppe ur sängen och gör ett kort besök via badrummet. Solen skiner igen från en klarblå himmel. Så smyger jag ut genom dörren och går ner för vinkeltrappan. Väl ute på gatan bestämmer jag mig för att gå ner till stranden. Det är ju ändå den

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-24625796982630619342008-08-03T21:04:00.003+02:002009-02-10T09:19:54.322+01:00

Nu får jag passa på att ta en snabbdusch och byta lite kläder. Jag hade ju inte alltför mycket i panikväskan. Efter det är det bara att traska ut igen. Vi vill ju äta middag. Eftersom vi ännu kommer ihåg att vi åt fisk på dan, så vill vi inte den här gången gå till fiskrestaurangen, som jag blev tipsad om av fiskaren igår. Kanske vi i stället försöker hitta något längs huvudgatan Boulevard du

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-80650482454181457372008-07-10T08:54:00.010+02:002009-02-10T09:19:25.035+01:00

När vi är på väg "hem" mot Nice råkar vi se en skylt med texten Moyenne Corniche. Det är den mellersta av de tre bergsvägar, som leder till Monaco. Det är den vi planerat ta imorgon då vi säkert skall till Monaco. Som alltid går färden mycket snabbare hemåt. I Nice är det betydligt mer trafik än vad det var på förmiddagen, men vad gör det? Vi måste helt enkelt köra lite långsammare och då hinner

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-5811797213471017382008-07-07T18:30:00.003+02:002009-01-29T13:35:50.791+01:00

”En vårresa i Provence. - En nära-resa-upplevelse eller en reseblogg.Innehållsförteckning:Kapitel 1 Fredag Till ProvenceEftermiddag på flygetMellanlandning i AmsterdamMot NiceVi landar på Côte d'AzurMot hotelletKapitel 2 Lördag Små utflykter kring Cagnes-sur-MerMorgon i Cros-de-CagnesFörmiddag i Cagnes-sur-MerLunchdags i Haut-de-CagnesEftermiddag på Château GrimaldiFransk visit i

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-63185642598773060922008-07-05T09:51:00.010+02:002009-02-10T09:18:59.230+01:00

Baronessan Béatrice Ephrussi de Rothschild anlitade 40 arkitekter för att bygga sin drömvilla. Huset började byggas 1905 och stod färdigt 1912. Hon bodde då i Monaco. Det sägs, att hon lät köpa hela hus i Paris bara för att hon tyckte om fönsterbågarna. När hon avled 1934 donerade hon villan till franska vetenskapsakademin.Långsamt vandrar vi från rum till rum. Vår broschyr upplyser oss om att

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-57726955312210906712008-06-30T14:58:00.008+02:002009-02-10T09:18:33.746+01:00

Enligt de ursprungliga planerna skulle vi nu ha tagit en tur mot Monaco bara för att vänja oss med staden. Eftersom klockan redan nu är så mycket bestämmer vi oss för att köra direkt till Musée Ephrussi de Rothschild, som ligger på Cap Ferrat. Det är ju i alla fall lätt att hitta eftersom vi ju kommer därifrån. Vi kör mot avtaget till Cap Ferrat och jag svänger världsvant ut på udden för andra

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-77924897415407693482008-06-28T11:16:00.007+02:002009-02-10T09:17:54.995+01:00

Vi söker oss tillbaka mot utgången och märker då att vi även kan gå ner i en källare. Här möts vi av en flera meter hög vit urna. Huset har en källgång runtomkring. Här har Reinach tydligen samlat på sig kopior av många klassiska grekiska statyer. Här finns även en kopia av diskuskastaren, som jag köpte när jag var till Aten. Av förklarliga skäl var den kopia, som jag köpte betydligt mindre. Men

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-30626402226237151712008-06-23T09:10:00.009+02:002009-02-10T09:17:30.767+01:00

Vi vänder tillbaka igen längs den mycket välbekanta gatan. Vi går förbi vår bistro och passerar bilen, som till vår glädje nu står i skuggan. Jag såg ju skylten till Villa Kerylos redan på väg från bilen, så jag vet vart vi skall gå. Vi sneddar över gatan och beundrar sedan en staty av en dam. Några färgglada cyklister passerar oss i full fart mot Villefranche. Det verkar vara lite mer folk i

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-8235006406431569202008-06-21T10:13:00.005+02:002009-02-10T09:17:03.904+01:00

Vid grannbordet har de tydligen fått in sin daurade. Doften är inte angenäm. Vi undrar om våra kräsna kattor skulle äta fisk, som luktar på det viset. En stor tallrik med fisk får de och sedan en nästan lika stor tallrik att sätta avskrädet på. Och det behövs. Det verkar inte finnas mycket att äta på den. Kanske det är lämpligt att dricka ett rött vin till en fisk som inte är riktigt

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-71847511287466261192008-06-15T13:11:00.010+02:002009-02-10T09:24:26.834+01:00

Avstånden är korta och vi kommer snabbt in till Beaulieu. Jag känner igen ett vackert hus från guideboken, men tycker att det är mindre än jag föreställt mig. Det är ju alltid svårt att veta vilken skala en bild har. Vi kör förbi och kommer så småningom till den del av stranden där det verkar vara mer rörelse. Det ligger en stor parkeringsplats vid vattnet och vägen svänger till vänster längs

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-71041564642935156582008-06-11T11:56:00.012+02:002009-02-10T09:16:06.557+01:00

Helena är uppe som vanligt när jag kommer in på rummet. Jag fortsätter min morgontoalett och så är vi färdiga att gå ner till frukosten. Det blir samma procedur som i går. Croissanterna ser redan välbekanta ut liksom marmeladaskarna. Vi funderar lite kring dagens program. Idag tänkte vi fara mot Monaco, kanske till Monaco. Först skall vi spana in kusten. Sedan blir det en lunch i Beaulieu-sur-Mer

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-70979567552713668152008-06-05T10:25:00.010+02:002009-02-10T09:15:41.018+01:00

3.1 Morgon i Cagnes-VilleEn ny morgon i Cagnes! Jag vaknar av att något koltrastliknande sjunger utanför sovrumsfönstret. Helena ligger och sussar sött ännu då jag stiger upp och för att ta ett snabbt varv via badrummet. Det börjar redan gå på rutin. De längre procedurerna får jag ta senare, det blir tystare på det sättet. Väl inne i badrummet ser jag att solen skiner idag, precis som den skall.

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-51688140349367451792008-05-31T12:11:00.009+02:002009-02-10T09:14:54.626+01:00

Vi får notan, som jag beställt in och jag noterar att de har gett mig en rejäl rabatt på civeten. Tydligen tyckte även köket att jag fått brorsdelen av benbitarna. Vi betalar och går. Jag försöker se på några tavlor på väg ut, men jag täcks ju inte gå fram till de bord där andra gäster sitter och äter. Men det intryck jag får är i alla fall att det finns en mängd tavlor i modern stil runtom i

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-83620396904251142222008-05-25T10:05:00.005+02:002009-02-10T09:14:26.689+01:00

Då vattenhoarna tömts försöker jag få hovmästarens uppmärksamhet och vi blir anvisade ett bord några rum in i restaurangen. Vi slår oss ner och får en enormt stor meny att studera. Här finns inga färdiga menyalternativ utan det är bara att komponera själv. Jag ser att de har Agneau sisteron, men det är läggen om jag förstår rätt. Detta betyder får från Sisteron. Fransmännen påstår själva att

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-84557750795129750792008-05-21T18:56:00.012+02:002009-02-10T09:13:56.206+01:00

Receptionisten frågar om vi hört nåt om väskorna och jag förklarar att de säkert kommer i morgon. Uppe på rummet är frun redan nästan färdig för middagen. Jag berättar att jag råkat fara förbi St-Paul och att det fanns massor med turister där, så jag tänkte att vi borde boka plats. Vad jag förstod så är restaurangen, som vi tänkte besöka, ganska populär. Jag ringer till restaurangen i St-Paul och

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-67056658307129263392008-05-18T19:35:00.010+02:002009-02-10T09:13:06.727+01:00

Enligt min vinbok heter det Bellet och är ett av de minsta distrikten i Frankrike med egen Appellation. Den ligger ovanför eller innanför Nice kan jag se på den pyttelilla karta. Helsingborgaren rekommenderade ju att ta turen över Vence och jag kan nu se att det går en väg som fortsätter från Vence och går över en flod och där kan jag läsa St-Roman de Bellet. Det måste vara där. Problemet med

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-76049838689552220882008-05-15T21:00:00.004+02:002009-02-10T09:12:40.799+01:00

Vi far iväg och passerar en sista gången förbi slottet och svänger sedan ner från den gamla staden mot den nya. Väl nere så känns det som att komma till en annan värld. Mer trafik, mer normala hus tycker vi, även om vart och ett skulle sticka ut om någon byggde det hemma. Men allt är relativt. Hittar nu nästan som i den berömda fickan till huvudleden som de kallar Boulevard du Maréchal Juin.

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-39780869043277357002008-05-12T21:30:00.004+02:002009-02-10T09:12:18.874+01:00

Vi söker oss tillbaks förbi vår restaurang där amerikanarna fortfarande sitter och äter sin lunch och går upp för trapporna till Château Grimaldi. Innanför dörren sitter en äldre herre som granskar vår biljett från Renoirmuséet. Allt är i sin ordning och vi kan gå in. Det som först möter oss är ett stort öppet rum, något som experterna kallar patio. Runt den öppna platsen finns pelare och jag

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-78192499430637901172008-05-08T22:01:00.005+02:002009-02-10T09:23:59.056+01:00

Vi tar ett varv över torget och då klockan blir tolv går vi mot ”vår” restaurang. Då märker vi att helsingborgarna redan sitter där. Det känns ju lite fånigt men vi hade ju spanat in stället tidigare. Det finns bara tre färdigt dukade bord och de har valt det mittersta. Då frågar vi servitören om vi kan ta ett bord längre bort, fast det inte är dukat. Det går bra. Han kommer snabbt med en bordduk

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-10671345513634060992008-05-07T08:51:00.008+02:002009-02-10T09:10:37.959+01:00

Vi lämnar Chemin de Colettes och passerar en rondell och hamnar på Avenue Auguste Renoir. Så lätt blev vi alltså inte av med honom! Så ser vi plötsligt en brun skylt med texten ”Chateau Grimaldi” Bra! Det är ju dit vi är på väg. Nu vet vi redan att vi inte skall följa pilen utan köra rakt mot skylten så att säga. Högst uppe ser jag redan ett slott och inser att det är samma slott, som jag redan

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-70107499408060226852008-05-04T12:31:00.014+02:002009-02-10T09:09:11.145+01:00

Nu kör vi igen längs de numera välkända vägarna och hittar en fler skyltar och kommer så småningom in på en väg, som bär uppför. Vi far förbi några vackra villor. Vägen blir allt smalare, och snart ser vi en skylt in till en parkeringsplats där det står Musée Renoir. Vi är framme. Jag parkerar bilen i skuggan. Här var det lätt att hitta parkeringsplats. Det kan bero på att de just har öppnat. Vi

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-43988991670150294482008-05-02T11:33:00.012+02:002009-02-10T09:10:18.912+01:00

Väl inne på rummet märker jag att Helena redan är i full gång.- Bonjour! Ropar jag in till henne i badrummet.- Bonjour! Ropar hon piggt tillbaks.- Är du uppe redan? Frågar jag dumt.Inte brukar hon ju gå i sömnen. Hon säger att hon strax är klar och att vi kan gå ner och äta frukost. Jag går fram till fönstret. Helena har redan dragit den gröna gardinen åt sidan så jag kan se det svarta

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-39154284175873451142008-04-29T18:01:00.011+02:002009-02-10T09:08:21.576+01:00

Jag går mot stranden och börjar känna stenarna krasa under skosulorna. Eftersom jag hade tänkt doppa foten i Medelhavet så jag går ner mot strandkanten. Till höger finns en kaj, som är gjord av stora stenblock. När jag ser mig omkring så ser jag flera kajer. De finns med ungefär femtio meters mellanrum. Kanske de är någon slags pirer och på nåt sätt fungerar som vågbrytare, eftersom jag inte kan

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-65849585239550549512008-04-27T13:25:00.011+02:002009-02-10T09:07:53.113+01:00

2.1 Morgon i Cros-de-CagnesJag vaknar. Det är mörkt i rummet. Jag märker att jag inte ligger i den vanliga sängen. Bara en liten strimma kommer in genom ett fönster i badrumsdörren. Jag är i Provence! Klockan på armen är lite före åtta. En fågel sjunger där ute. Den låter lite som en koltrast, men inte riktigt lika ändå. Sedan hör jag en duva som börjar hoa. Den låter inte som duvorna hemma. Lite

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-52384604356429377662008-04-23T20:18:00.008+02:002009-01-29T13:35:50.780+01:00

Klockan är nu så mycket, att vi redan borde ha varit på vårt hotell. Eftersom de inte har någon nattvakt utan någon skall vänta på oss, så ringer jag, för att meddela att vi är lite sena. Ringsignalen går fram, men sedan avbryts den. Jag försöker två gånger till med samma resultat. Att det alltid skall vara så knepigt med mobiler på annat håll! Första gången jag hade en GSM till Paris visade det

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-10058081079224388142008-04-19T11:22:00.011+02:002009-01-29T13:35:50.764+01:00

Vi känner oss bättre förberedda inför denna resa än någonsin tidigare. Det beror nog på att vi har planerat den över ett halvår. Det började egentligen senaste höst när vi upptäckte något, som vi trodde var en liten vattenläcka. Den visade sig vara en större vattenläcka och vi tvingades flytta från hemmet en tid. Nå, försäkringen skulle täcka reparationer och hyreskostnader, så det var inget

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-73980372625924604742008-04-16T10:08:00.012+02:002009-01-29T13:35:50.769+01:00

En steward kommer och frågar om det var jag som ville ha en burk bröd. Helt rätt säger jag och det börjar redan vattnas i munnen. Han går tillbaka i gången och kommer tillbaka med en burk. Det är nog den minsta burk jag sett. Jag vänder på den och kan läsa att den innehåller 25 cl. Nu gäller det nog att inte öppna gapet allt för mycket. Det är nog sällan man i alla fall varit så glad för en så

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-86571758092585656672008-04-16T09:53:00.007+02:002009-01-29T13:35:50.825+01:00

Agneau Lamm ; Ail vitlök ; Alouette Lärka ; Anchoïade Sardellkräm ; Artchaut Kronärtskocka ; Asperge sparris ; Banane banan ; Beurre smör ; Bière öl ; Bifteck stek ; Boeuf biff ; Bouillabaisse Fisksoppa ; Bouilli kokad ; Bouquet garni örtbukett ; Brandade rätt på torsk ; Brochet gädda ; Café kaffe ; Caille vaktel ; canard anka ; cerf hjort ; chèvre getost ; chocolat choklad ; citron citron ;

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-20985318211621192242008-04-12T15:00:00.008+02:002009-01-29T13:35:50.794+01:00

Vi sitter lite längre bak i planet denhär gången, men jag har turen att sitta med ett fönster till vänster. Jag ser ett dike vid sidan av banan där det simmar några änder. Nog är det otroligt att det kan finnas fåglar här. Har de blivit döva eller har de bara anpassat sig?Säkerhetsritualerna går nu mest på holländska och franska så det är ju tur att vi hört det förut. Jag väljer ostmacka denna

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-63197014459212421582008-04-07T18:31:00.010+02:002009-01-29T13:35:50.757+01:00

Stewarden gör oss uppmärksamma på att vi strax skall landa på Shiphol i Amsterdam. Det är första gången jag är i Amsterdam. Jag förväntar mig inte att jag skall hinna till något museum eller ens att jag skall hinna gå utanför flygplatsen. Vårt andra plan avgår om en timme. Jag ser ett platt grönt landskap utanför. Det verkar regna så smått. Det är väl ungefär så som jag hade förväntat mig. Jag

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-3386367071759189512008-04-04T12:24:00.012+02:002009-01-29T13:35:50.811+01:00

En steward kommer och frågar vänligt om frun mår bra. Hon nickar och han går vidare. Efter en stund kommer en flygvärdinna och frågar om vi vill ha kaffe eller te och om vi vill ha skinksmörgås eller ostsmörgås. Helena väljer ost och jag vill ha skinka. Jag frågar efter flytande bröd, men det har de inte, så vi väljer båda te. Vi får även ett litet glas apelsinjuice. Det är bra att hon upplyste

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-11174384467772466322008-03-28T11:36:00.013+01:002009-01-29T13:35:50.792+01:00

Till läsaren: Reseskildringen är skriven så att varje dag är ett kapitel. Dag 1 är naturligtvis nerresan, där jag även blandat in lite bakgrund om Provence, dsv lite om historia, mat, vin och konst. Kapitel 2 osv är mer ren resekildring.1.1 Eftermiddag på flygetJag sitter i en fåtölj med ett draperi en halv meter framför mig. Till höger sitter en korpulent man och läser en engelskspråkig

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6641281565890293636.post-34583284668232175042008-03-27T10:18:00.017+01:002009-01-03T10:46:23.159+01:00

Efter vår vårresa i Provence bestämde jag mig för att skiva en reseberättelse, så att vi tillsammans med alla våra bilder skulle kunna återuppleva vår resa när vi så önskade.Nu har jag valt att publicera denna berättelse som en blogg, så att även andra kan ta del av berättelsen.Berättelsen sträcker sig över tio dagar i Provence. Vi for med flyg till Nice, där vi hade en hyrbil som väntade. Förts

stephanhttp://www.blogger.com/profile/01706550533164708789noreply@blogger.com1