Summering av 00-talet

00-talet var det decennium då vi på allvar upptäckte Frankrike. Efter att ha varit intresserad av matlagning en längre tid – mycket franskinspirerad - besökte vi Bryssel i slutet av 80-talet och njöt av maten och upptäckte att mat är på franska på kontinenten. Läste då lite köksfranska och gick med i en vinklubb. På 90-talet blev det en resa till Bordeaux och några kortare resor i Frankrike.
Andra halvan av 00-talet så besökte vi Frankrike ca 26 veckor innan vi for ner i våras, då det blev ytterligare 11 veckor.

(Den första längre resan gick till Provence, vilket beskrivs i denna reseskildring / blogg. De andra resorna / vistelserna finns till stor del beskrivna i min reseblogg.)

Då vi var i Loiredalen bestämde vi oss för att fara ner på hösten igen och det blev ca 16 veckor till. Det blev alltså ca 52 veckor i Frankrike under andra halvan av 00-talet. Det betyder alltså var 5:e vecka i medletal. Men det har ju varit i perioder.
-09 var Frun nästan lika mycket i Frankrike som hemma. Vid decennieskiftet bor vi i en flygek i ett slott i Loiredalen. Om den vistelsen sekriver jag i min reseblogg. Om våra matupplevelser skriver jag i matbloggen.
Nu inleder vi detta decennium med att vistas någon månad här innan vi far hem, så det kommer att dröja ett tag innan vi kan säga att vi har varit lika mycket hemma som borta på 10-talet. Eller så kommer vi inte till den dagen alls!?

10.5 Tankar i planet

Redan innan vi for så började vi drömma om att vi skulle resa igen någon gång. Vi hade då planerat att se mer på kusten mellan Cagnes och Hyères. Där finns ju Cannes, St-Tropez och som vi nu vet även Frèjus. Sedan skulle vi vilja vara uppe i bergen. Det verkar intressantast på sommaren för svalkans skull och på vintern för svampens, alltså tryffelns skull.
Under resan hann jag notera att det finns många andra stora gamla städer bortom Arles. Där skyltas ju för Orange och Nîmes. Städer med liknande gamla arenor, som i Arles. Helena blev väldigt förtjust i trakterna kring Stes-Maries-de-la-Mer och Aigues-Mortes och skulle vilja se kusten längre bort, även om det nu råkar vara utanför Provence.

(Vi for några år senare till Languedoc (och Roussillon och Andorra). Den berättelsen finns i min reseblogg.)
Själv blev jag väldigt imponerad av alla de små städerna kring Sanary-sur-Mer och de små bergsstäderna. Les Baux-de-Provence skulle vara intressant, men inte i juli och augusti då de har över en miljon besökare! Nu missade vi Antibes, Cannes och St-Tropez. Dessa orter liksom även trakterna kring Hyères och Mimosa verkar intressanta. Vi försökte ta ett litet smörgåsbord, men det bara ökade vår aptit.
Vi var ju intresserade av maten och vi har haft möjligheten att äta två trerätters menyer så gott som varje dag. Troligen har detta haft effekt på vikten, men vi har ändå inte känt oss så överdrivet mätta och det har alltid varit lätt att börja på nytt några timmar senare.

Det har varit intressant att se hur de kombinerar sina maträtter och hur de tillagar dem själva. Helt uppenbart har det varit mycket vitlök för den doften har vi haft omkring oss mest hela tiden. Sedan har det varit mycket av deras örtkryddor, men inte någon peppar, som vi märkt av i alla fall. Det har blivit många gånger, som Helena sagt att jag måste pröva att laga något liknande när vi kommer hem. Eftersom jag har läst och lagat mat efter en hel del franska kokböcker så har jag på sätt och vis fått känslan av att komma hem. Jag vet ju att även exempelvis Tore Wretman, som levde sina sista dagar i trakterna av Grasse och Cattelin har fått mycket av sin inspiration från det franska och Provencalska köket. Mycket av det svenska köket har ju sina rötter i det franska. Kungahuset kommer ju därifrån och anfadern gav ju till och med sitt namn åt karljohanssvampen, som han försökte introducera och odla i Sverige.
Så denna smaklösa morgonbulle är verkligen inte något som kännetecknat denna resa. Däremot har det kanske förvånat oss att de annars enbart har vitt bröd på morgonen och till maten. Till frukosten serverar de alltid en söt marmelad. De verkar inte ha någon socialstyrelse som säger att man dör om man inte äter fiberrikt bröd.
Tvärtom har jag förstått att fransmännen har en lång livslängd och någonstans läste jag att de som bor i Provence lever längst i Europa. Många anser att det beror på olivoljan. Det kan hända. Andra säger att det beror på deras lugna tempo. Det är möjligt. Åtminstone så får man ju alltid äta oliver. Jag tror inte att vi har fått en enda måltid utan oliver. Till och med när vi tagit någon fördrink så har de slängt fram några oliver som tilltugg. Maten är viktig för god hälsa.

Jag tror att man kan se lite mer till vad de äter. De har ju sina så kallade provencalska kryddor. Nu har jag förstått att det helt enkelt är sådana som växer vilt och som även djuren får i sig. De äter alltså timjan, rosmarin, lavendel, vitlök och sådant som man kan läsa om i vilken hälsotidning som helst där hemma. De flesta av de kryddor som används finns även inom alternativmedicinen. De kryddar ju helt enkelt maten med hälsokost.
Om man sedan ser till vad som finns på menyerna så finns det ju mycket fisk. Inte alltid god, men de flesta är överens om att fisk är hälsosammare än kött. När det gäller kött så äter de väldigt mycket vilt eller djur som går ute året om. Vi såg tjurarna i Camarque och fåren går ju ute fritt året om uppe i Sisteron och andra trakter. Det blir ju mer eller mindre automatiskt ekologiskt kött. Min hypotes om varför de lever länge i Provence sträcker sig längre än till oliverna och det lugna tempot. De äter mer grönsaker, de äter nyttigare råvaror och de kryddar dem med hälsokost. Självfallet tar det dem sedan två timmar per gång att äta dessa rätter i lugn och ro.
Till maten dricker de vin. Det var inte många under resan, som tog annat än vin till maten, oavsett om det var dagtid eller kvällstid. Jag kunde ju se när jag skulle söka mjölken i matbutiken vilka löjligt små mängder de hade. Inte dricker de det dagligen i alla fall! Kanske inte vinet är så nyttigt, men det borde inte ge hjärt-och kärlsjukdomar i alla fall.

Mellan måltiderna är de flitiga på att dricka vatten. Många i Norden har ju hört att man skall dricka två liter vatten varje dag. I provence verkar de göra det – inte bara när det är stekande sol.
Vi för vår del fick lära känna de provencalska röda vinerna. En mycket positiv upplevelse. Mjuka, fylliga och prisvärda. Vi kommer att dricka mer av dem i fortsättningen. Jag har en känsla av att det blir på bekostnad av de spanska. Det var även spännande att lära känna nya appellationer som Bellet, Cassis, Les Baux de Provence och även de röda och vita Côtes de Provence- vinerna. Som jag misstänkte så är rosévinerna lite slätstrukna. De röda är mjuka och fylliga och även de vita var förvånansvärt fräscha trots att de odlas så långt söderut. Châteuneuf-du-Pape var ett välkänt vin för oss, och det var självfallet spännande att se hur de har det i den lilla byn.
Menyerna hade de som väntat på franska. Mitt lilla häfte fungerade väldigt bra. I de flesta fall visste vi vad de hade på menyn. Vi hade klarat oss utan att fråga. Det var väl mera av nyfikenhet som jag frågade då jag inte fick svaret i min lista. Det blir mer varierat när man förstår vad de har, och kan hinner även ta en favorit i repris.


Av alla de platser vi besökte så imponerade nog St-Maximin-la-Ste-Baume mest. Om jag någon gång vill göra en helt annorlunda resa vilket skulle innebära någon veckas stilla avkoppling på en och samma ort så skulle jag vilja resa dit. Där fanns tjugo vackra kapell i kyrkan. Ett eller några per dag räcker som konstupplevelse. En eller några konserter skulle vara avkopplande. Sedan hade de den äldre staden, som de sade. Om vi såg den nya så skulle jag verkligen vilja se hur den gamla ser ut! I klostret kan man tydligen både övernatta och äta i en miljö från 1200-talet. Vår enda måltid på en slumpmässigt utvald restaurang gav minst sagt mersmak. Ett besök där kunde kanske fungera som en avslutning eller som en inledning till en liknande rundtur, som den här. Jag tror inte att jag skulle bli besviken om jag var på det humöret.
Jag ser i ögonvrån att Helena redan sover sött. Det är bra att hon kan somna in så här. Även sydlänningarna är kända för att ta en siesta. Vad jag förstått så är det väldigt nyttigt att sova eller åtminstone vila en stund varje dag. Den nordiska tuppluren kan tas när som helst under dagen. Kanske även siestan bidrar till Provencalarnas goda hälsa och långa medellivslängd. Det är bara synd att jag aldrig känner mig trött och inte lyckas somna fastän jag vill och det är tidigt på morgonen och natten har varit kort
z z - z z - Z z - Z z -Z Z - Z Z – Z Z

10.4 Mot Amsterdam

Vi får nästan omedelbart gå ombord på planet. Det är på väg till Amsterdam. Vi sätter oss på våra platser och konstaterar att vi ju vaknade i alla fall. Lite lugnare brukar vi normalt ha det på söndagsmorgon, men vi for ju hit för att få lite omväxling. Det är inte alls så många som vill resa på söndagsmorgon som på fredagskväll. Det är tydligt. Efter en stund börjar flygvärdinnan igen önska oss välkomna på franska, engelska och den underbara holländskan. Så kommer hon och frågar om vi vill ha något morgonmål, vilket vi självfallet vill. Så det blir te, kycklingsmörgås och lite apelsinjuice.

Vi sitter och mumsar gott även om smörgåsen är lika smaklös som senast. Betydligt bättre än ingenting i alla fall. Jag frågar vad Helena tyckt bäst om under resan. Det enda hon kan komma på är ”Allt”. När jag pressar henne på vilken plats som hon tror att hon skulle vilja besöka under en hel vecka så svarar hon: Avignon. Där verkade det finnas mycket mer att upptäcka.
Vi har hunnit med så mycket och det har egentligen inte varit några större problem, om man bortser från vår skräckmorgon idag. Nästan allt vi velat se har vi hunnit med och dessutom lite till. Hon har orkat med programmet tack vare vårt stränga schema. Alltid en vilopaus och så tidigt i säng som möjligt. Det är det som gör att man orkar upp tidigt, så att man hinner med någonting innan lunchen, som måste intas klockan 12.00 annars hela dagsprogrammet allt åt skogen. När man var yngre så gick vi alltid senare till sängs, åt sen frukost och försökte göra nåt på förmiddagen och stod sedan vid halv tvåtioden och försökte få något att äta. Nej. En lyckad resa i de här trakterna förutsätter att man planerar dagen enligt deras stränga mattider.
Jag märker att Helena inte längre kommer med kommentarer. Hon har helt uppenbart somnat. Hon har den där fina förmågan att kunna somna när det behövs. Tyvärr har inte jag det. Men jag funderar vidare på vad vi upplevt och lärt oss.
Jag hade tjuvläst en hel del historia eftersom jag noterat att Provence hade en väldigt brokig och omväxlande historia. Vi har nu under resan fått se stenblock som placerats av kelter, jag har sett vinodlingar, som anlagts av fenicier. Vi har sett en kopia av ett gammalt grekiskt hus. Vi har sett romerska arenor, teatrar och minnesmärken. Vi har sett bergsstäder, som byggdes för att skydda innevånarna mot saracenerna. Vi har sett väldigt mycket byggnader och konst från början av förra årtusendet. Det har gett väldigt mycket att vara förberedd.
När jag tänker tillbaka så inser jag att vi i varje liten stad eller by har kunnat se någon gammal vacker kyrka eller någon annan byggnad även om vi inte ens planerat in det. Den underbara barockkyrkan i Eze var en ren överraskning liksom den stora kyrkan, som jag passerade i St-Rémy-de-Provence. De fanns överallt!

Då vi planerade resan hade vi många olika alternativ. En version var att vi skulle bo en vecka i Hyères till att börja med. Vi skulle ha kört ner på kvällen då vi kom. Det var bra att vi inte valde det alternativet. Det var mycket bättre att bo nära flygfältet. Det var bra att ha halva resan på östkusten eller Côte d’Azur och halva resan inåt landet i väster. Dessutom gav det en möjlighet till två olika resor genom den mellersta delen. Så mycket mera hinner man inte med på en så kort tid. Skall man bo på fler ställen så tar transporten och ompackningar allt mer tid.
Vi har varit nöjda med resan. Det har funnits väldigt mycket att se och uppleva och resan har verkligen gett mersmak. Det var meningen att vi skulle få se ett smörgåsbord och det fungerade. En veckas resa tyckte vi var lite kort eftersom två av dessa i princip är resdagar. Två veckor kan bli lite väl tungt. Den här resan kallar vi tio dar i Provence. Nå, första och sista dagen gav inte så många timmar, men vi hade åtta hela dagar och det känns rejält.

En liten detalj i planeringen var panikväskan. Med facit i hand så var det tur att Helena fick sin väska ett dygn för sent senast hon kom från en resa. Då gjorde det inget, men det fick oss en tankeställare. Förr har bagaget alltid kommit med men den här gången var det första gången för mig som väskorna kom senare och då hade vi vår reservväska. Det gjorde att vi aldrig behövde drabbas av stress eller panik utan vår resa gick på som vanligt. Vad vi gjort om den inte kommit innan vi for från Cagnes är ju sedan en annan historia.
En orsak till att vi tycker att det blev lyckat kan vara att vi var så pass bra förberedda den här gången. Vi hade diskuterat färdigt vad vi ville se. Vi behövde inte sitta och argumentera vid frukostbordet. Och vi hade ett schema som hela tiden visade hur mycket tid vi hade. Vi kunde hoppa över en punkt, men vi gjorde det sällan. När jag ser på vårt mycket noggranna och skämtsamma schema, som jag gjorde upp före resan så är jag verkligen förvånad över hur bra det har hållit. Små förändringar har vi gjort, men vi har hela tiden vetat hur mycket tid vi haft på oss. Den enda stora missen var då vi tänkte se både Antibes, Cannes och St-Tropez innan de sydliga Cassis och Bandol. Då märkte vi hur förtvivlat långsamt det går längs strandvägen. I en av våra tidiga planer skulle vi ha övernattat en vecka utanför Hyères och då kört dit den första kvällen. Det var verkligen ingen bra idé!

Nyckeln i planeringen var att boka tid för mat 12.00 – 14.00 och 20.00 –22.00. Sedan hade vi i princip en programpunkt före lunch och en mellan måltiderna. Restiden försökte jag uppskatta. Så hade vi även tid för Helenas tupplur och samtidigt en aktivitet åt mig. På det sättet behövde jag inte alltid gå och ta flytande bröd för att hålla mig tyst.

Vårt autentiska schema inför resan:

DAG 1 I Cagnes-sur-Mer RENOIR –GRIMALDI –Escoffier –MAT

Strandpromenad och sök kartor för C-s-M, St-Paul-de-Vence
9.00 Väckning

9.15 Frukost

9.45 – 10.30 Dusch / Hårtvätt
10.30 Start 15 min resa
10.45 –12.00 Musee RENOIR sen en kvart till Grimaldi C-s-M ej tisd
12.20 Liten Lunch i närheten av slottet Grimaldi
14.00 Chateu GRIMALDI med Suzy Solidor C-s-M 10-12 14-18 ej tis
16.30 FRITT / Vila / Escoffier (kock) i Villeneuve-Luobet em
18.30 Mot St-Paul-de-Vence ca 10 km
19.00 LördagsMIDDAG vid tummen i St-Paul-de-Vence
22.00 Barcelona!

DAG 2 Stranden till Monaco MAT- GREK – MO:CO - ROTHSCHILD

Strandpromenad och kartor för strandvägen & Monaco
8.30 Väckning

9.15 Frukost

9.45 Start och en tur via Nice, Villefrance och Cap Ferrat
12.00 SöndagsLUNCH i Bealiue vid strandvägen
13.30 Besök i Villa KERYLOS (grekplats) öppet hela dagen heldagar
Tur till Monaco
- 18.00 Musee Ephrussi de ROTHSCHILD öppet 10.00-18.00
18.30 Vila / Strandpromenad
20.00 Ut på en enkel kvällsbit vid stranden och kolla in fiskställe
22.00 Barcelon

DAG 3 Till Monaco & väg 3 från EZE, JARDIN, KASINOT CREPE TURBIE

Strandpromenad
8.30 Väckning 9.15 Frukost
9.45 Start ”mittvägen” till EZE
10.15 JARDIN EXOTIC
12.00 LättLunch i Eze
13.30 MONACO med KASINOT, 15.00 CREPE SUZETTE
16.00 Kyrkan etc

18.00 La TURBIE (ort på väg hem, bör vara mörkt) AUGUSTUS MONUMENT
19.00 Vila + hårtvätt / Vinbång
20.40 Promenad och MIDDAG (Fisk) vid stranden och summering av C-s-M med omgivning
22.00 Barcelo

DAG 4 Från Cote d´Azur till Arles Strandpromenad / packning

8.30 Väckning 9.15 Frukost

9.45 Avfärd 1 timmes färd passerar Antibes, Juan-les-Pins, Cannes o St Rafaël
10.45 Titt på FREJUS
11.30 från Frejus mot St-Tropez tar halvtimme passerar Ste-Maxime o Port Grimaud
12.00 Lunch i ST-TROPEZ med koll på byn
13.30 Avfärd mot Cap Sicié, tar en timme passerar Hyeres, Toulon
14.30 Doppa tårna vid sydligaste vid CAP SICIÉ
15.00 Passerar Sanary-sur-mer 15.30 passerar BANDOL – vinköp o La Ciotat
16.00 Passerar CASSIS - vinköp 17.00 förbi Marseille sen Martigues
19.00 I Arles
19.15 Vila / kolla in stan
20.30 En liten promenad med en bit mat i Arles (ev på rummet)
22.00 Barcel

DAG 5 Arles ARENES & SARKOFAGER & KYRKA & MAT

Upptäcktsfärd i Arles / Kartor??
8.30 Väckning??

9.15 Frukost
9.45 LES ARENES & TEATER ANTIQUE
12.00 Lunch
LES ALYSCAMPS - SARKOFAGER
EGLISE ST-TROPHIME
18.00 Vila / hårtvätt / St-Remy du Provence - Monument
19.45 Ut på promenad och MIDDAG
22.00 Barce

DAG 6 Aigues-Mortes (döda staden) & Stes-Maries-de-la-Mer (reliker in)

Upptäcktsfärd I Arles
8.30 Väckning

9.15 Frukost

9.45 Start med - en timmes färd
11.00 Promenad i AIGUES-MORTES
12.00 Lunch
13.00 rundtur I Aigues-Mortes
13.30 mot STES-MARIES-DE-LA-MER - en timme
14.30 i Ste-m-d-l-m (reliker in)
16.00 Från Stes-maries-de-la-mer - en timmes tur
17.00 Vila / promenad
18.30 Kvällspromenad med MIDDAG här finns flextid
22.00 Barc

DAG 7 Avignon och Chateuneuf-du-Pape


En sista promenad Arles/SLUTPACKNING!
8.30 Väckning

9.15 Frukost

9.45 Start en 45 min körning

-- VACLAUSE----------------
10.30 I AVIGNON PONT ST-BÉNÉZET (bron)
12.00 Lunch i Avignon på La Fourcette
13.00 Rundtur I Avignon CATEDRAL NOTRE-DAME-DES DOMS fr 1100-talet
14.00 PALAIS DES PAPES 14-18
15.20 Mot CHATEAUNEUF-DU-PAPE
16.00 Incheckning
16.15 På degustation
17.30 Vila / Hårtvätt / Vinmuseum / Kolla restaurang /
19.00 Ruinen!!! – CHATEAUNEUF sen via hotell o byta skor & kavaj
19.45 FredagsMENU!
22.00 Bar

DAG 8 Tillbaka till Cote-d’Azur

En promenad i Chateauneuf-du-Pape / Packning
8.30 Väckning 9.15 Frukost 9.45 Start ??? SENAST 10.30

Motorväg ---------BOUCHES-DU-RHONE och NIMES-----------------VAR-----------
12.00 Lunch i ST-MAXIMIN-LA-STE-BEAUME
13.00 På upptäcktpromenad bland dödskallar
15.00 Iväg mot Draguignan ca en timme
16.00 DRAGUIGNAN stenarna en halvtimmes körväg
17.00 GRASSE med blommor en halvtimmes körväg
18.00 Cagnes igen …
18.10 Vila / Promenad
19.30 Packning
20.00 En stilla avslutning enligt önskemål!
21.30 I rummet igen
22.00 !!!!! Ba

DAG 9 Hemåt 4.30 VÄCKNING 5.00 START 5.30 PÅ FLYGPLATSEN 6.30 FLYG IVÄG

10.3 Mot Terminal 1 och 2 och 1

Vi har väl inte så stora förhandlingsmöjligheter så det är bara att söka sig dit. Jag går tillbaka till bilen och säger åt Helena att vi måste försöka hitta en taxi vid den andra terminalen. Jag kör iväg och Helena hinner än en gång se sin favoritgubbe. Vi kommer till Terminal 1. Det verkar vara lite mera folk här så kanske det här går bättre. Jag går in och frågar en uniformsklädd dam var jag kan hitta någon taxi. Hon säger att det är en våning upp, så jag går dit. Jag går upp och sedan ut, men kan inte se någon taxi. Då går jag in igen och det kommer en man emot mig. Jag frågar honom om taxi och han förklarar att de finns en våning ner. O, nej! Nu börjar mina nerver vara på bristningsgränsen. Svärande rusar jag igen snabbt längs trappan, neråt den här gången. Helena ser mig och frågar hur det går. Jag gormar något som eftervärlden bör skonas från och går ut till vänster där taxina borde stå. Några taxiskyltar har de på några stolpar men ingen bil.
Alternativen är inte så många så jag går in igen. Där sitter en hel del morgonpigga damer och jag ser en som har vårt flygbolags skylt ovanför sig, så jag går dit. Förklarar att vi inte hittar någon taxi och undrar om hon kunde beställa en taxi. Hon förklarar att det är söndagsmorgon. De brukar komma vid sextiden. Av någon anledning som jag inte i mitt fortfarande något yrvakna och något stressade tillstånd inte förstår så kan hon inte beställa någon taxi. Jag ger henne mina kommentarer på svenska. Det verkar säkrast, så att jag inte hamnar bakom lås och bom för olaga hot, ärekränkning eller vad de nu kunde kalla det.
Klockan är 5.45 och vårt plan går om fyrtiofem minuter. Vad skall vi hitta på? Ett sätt är ju att bara lämna hyrbilen på fullständigt fel ställe och kasta in nycklarna åt uthyraren i deras box på den här terminalen. Mannen på kontoret hade sagt att polisen då transporterar bort bilen eftersom bilarna får stå högst fem minuter utanför terminalen. De har en skojig skylt där med texten Kiss & Fly. Nåja, kanske de hetlevrade fransmännen kan tolka en sådan skylt som tio minuter, men knappast får den stå där tills någon tjänsteman kommer till byrån på en söndagsmorgon.
Jag går mot ingången för att diskutera det lilla problemet med Helena. Då hör jag att någon ropar mitt namn och ser att hon ju står där borta vid ingången och viftar frenetiskt åt mig. Jag lägger i överväxeln och är snabbt framme vid henne. Hon har lyckats fånga en taxi i flykten och jag måste genast komma med ut. Då ser jag en taxibil och en man, som står bredvid och ser väldigt undrande ut. Jag försöker förklara vårt problem, men han förstår inte ett endaste ord engelska. Jag förstår att han kommer från Cannes, men han vet ändå var den andra terminalen är. Så långt är alltså allt ok. Men han verkar inte kunna förstå varför vi behöver en taxi när vi redan har en bil. Jag försöker mycket tydligt och så långsamt jag vågar förklara för honom med gester och brummande ljud att vår bil skall till den andra terminalen och att vi sedan vill vi åka med honom tillbaka. Jag är mycket tveksam till om han förstår mina gester och mitt pekande och surrande. Till sist försöker vi i alla fall fara iväg så att Helena åker med honom så att han inte far till Cannes och efter att jag mycket tydligt förklarat att jag kör efter och att jag inte vill ha någon Formula 1 körning utan sakta, sakta till Terminal 2. Jag har inte någon lust att tappa bort honom nu här i stressen.
Vi kommer till Terminal 2. Jag parkerar och börjar flytta över vårt bagage till taxin. Chauffören ser fortfarande mycket undrande ut och verkar nästan vilja fara iväg. Tror han att vi kan ta med hyrbilen som handbagage eller?! Jag förklarar ännu en gång att vi och bagaget skall till Terminal 1. Planet går därifrån men bilen måste lämnas här. Suck! Några fler ord på franska skulle inte sitta helt fel just nu. Så går Helena med nycklarna och pappren till postluckan och jag vaktar taxin. Så kommer hon tillbaks och vi kan åka tillbaka. Klockan är ännu inte sex. Kanske det går vägen? Vi borde ju hinna med. Bagaget hann ju inte med förra gången heller fast vi var flera timmar i förväg.
Vi kommer än en gång till Terminal 1 och stiger ur. Jag kånkar ut väskorna och Helena frågar vad resan kostar. Chauffören frågar om vi vill ha ett kvitto. Eftersom hon då tror att det kan bli billigare, så säger hon nej. Då säger han att han vill ha 20 €. Han har kört oss fyra kilometer. Visserligen är det tidigt, men nog verkar det lite väl saftigt utan kvitto. Men just nu har vi inte tid eller lust att pruta eller skälla ut honom så han får sina pengar och vi går in. Vad skulle han månne ha tagit med kvitto? Vid incheckningen säger de att det inte är något problem med tiden. Det är lugnt så här på morgonen. Jo, tack vi har märkt det!

10.2 Mot Terminal 2

Så börjar vi se siluetterna av vackra palmer till höger och börjar även ana oss till en park till höger. Vägen är bred och rak. Men något är fel. Vi börjar ju närma oss Nice! Jag hade ju kollat att det skulle ta tolv minuter till flygfältet. Men det var på kvällen med trafik. Nu är det natt och ingen trafik. Jag börjar höra med Helena om hon tror att vi passerat fältet. Hon säger att hon inte har en aning om hur långt det är. Till sist bestämmer jag mig ändå för att vi kört för långt. Hur kunde jag missa skylten? Kanske man kunde skylla på att klockan egentligen är fyra på morgonen. Förr hette detta hundvakten.

Så gör jag förhoppningsvis den sista u-svängen under resan och så kör vi söderut igen. Efter en stund ser jag skylten till flygfältet med den tydliga texten Nice-Côte d’Azur och svänger av och kör mot terminal 2 där bilen skall lämnas. Jag parkerar utanför biluthyrningens kontor och Helena får bli kvar i bilen. Hon har alla papper klara och mycket klara direktiv om att inte droppa in pappren innan jag kommer tillbaka. Vi har drygt två kilometer till Terminal 1, så vill inte stå utan bil här mitt i natten!Jag promenerar över gatan och går via den täckta parkeringen till terminalen. Terminalen ser mycket tom ut. Jag söker efter någon taxi, men här står ingen. Så går jag in och frågar och en dam, som säger att det nog borde stå någon där ute, men det är ju tidigt på söndagsmorgon så det är kanske därför det inte finns någon. Men hon upplyser mig om att det kan finnas taxibilar vid terminal 1.