Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

måndag 10 november 2008

6.4 Les Arenes i Arles




Innanför porten till Arenan ser vi en liten lucka till vänster och som vanligt sitter det en dam där. Nu behöver hon bara slå ett hål i våra biljetter och vi kan gå in. Även här är vi helt ensamma. Vi kommer ut till bänkraderna och kan se ner på arenan. De lär ha tjurfäktningar här en gång i veckan, men nu är det tomt. När den var nybyggd hade den plats för ungefär 25.000 åskådare. Då kunde man se de riktiga gladiatorerna. Nuförtiden lär den rymma ungefär 15.000. Arenan är 136 meter lång och är en av de största arenorna i hela det gamla romerska riket. Det är lite som Globen utan tak. Det är bara det att någon har lyckats bygga den för nästan 2000 år sedan. Och att den sedan till största delen har klarat sig. Nog har det gått åt sten till detta bygge. Det sägs att sten från arenan och teatern sedan har använts till att bygga hus i Arles. Det kan vara en orsak till att husen i centrum ser så förtvivlat gamla ut. Sten håller, så de gamla husen kan ju vara byggda av återanvända stenar från de romerska monumenten.

Arenan ser både gammal och övergiven ut. Skulle det inte vara för de röda tygerna runt själva arenan nedanför sittplatserna så skulle man inte kunna se att den är i bruk ännu. Vi går runt för att få en känsla av hur stor den är och hur den användes en gång i tiden. Det var ju på dessa arenor, som de först började använda tecknet för tummen upp eller tummen ner. Betydligt mer dramatik då, än när vi använder tecknet idag. Kanske var det detta som inspirerade Cesar till tummen utanför restaurangen i St-Paul. Här hann i alla fall Caesar varken visa tumme upp eller tumme ner eftersom den byggdes efter hans död.

Vi går tillbaks mot utgången för att jag skall kunna söka en väg upp till något av tornen. Nära utgången hittar jag en skylt som visar att det går trappor uppåt. Vi går båda upp ett etage, så att vi kommer upp bakom sittplatserna. Nu ser vi insidan på alla de stora öppningarna, som ger en arena dess karaktäristiska utseende. De syns mycket bättre utifrån. Jag ser att det går en stentrappa utmed ett av tornen. För syns skull frågar jag Helena om hon vill komma med. Svaret är väntat, så jag går upp ensam. När jag kommer upp för den första trappan ser jag att det går en trappa in i tornet, som jag förväntat mig. Inne i det fyrkantiga tornet har jag bara sällskap av några stadsduvor, som sitter och hoar vid sina bon. De och jag har en fantastisk utsikt över hela den gamla staden. Vi ser ett myller av tegeltak i olika röda nyanser, som här och var bryts av ett uppstickande kyrktorn. Långt borta ser jag Rhônefloden och bortom den ser jag ett slättland. Bortom det ser jag kullar som verkar sträcka sig bort mot horisonten. Jag kan även se hela muren, som går runt arenan uppifrån. Det är först nu, som jag ser hur tjocka murarna egentligen är. Det de tagit bort har helt uppenbart räckt till många husbyggen runtom i stan. Jag ropar till Helena därnere och berättar lite om utsikten. Hon har inte ändrat sig, så efter en stund går jag ner samma väg jag kom upp.
Nu har vi väl sett det vi kan se. Jag drar mig till minnes att jag läst om några underjordiska gångar och frågar damen i luckan om det går att ta sig ner i underjorden. Det är inte möjligt, så det var väl någon annanstans. Vi går ut igen och ser att klockan börjar vara lunchdags. Vi beger oss mot Boulevard des Liches eftersom vi såg en hel del restauranger där.

Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild