7.1 Frukost i Arles
Det surrar svagt när jag vaknar. Som tur är går värmeaggregatet, för det känns ändå lite svalt i rummet. Idag skall vi fara ut på utflykt och jag behöver få lite information så att vi inte far alltför mycket fel. Vi har planerat att fara till två orter: Aigues-Mortes och Stes-Maries-de-la-Mer, men jag vet inte om det går någon väg mellan de två orterna. Båda ligger vid kusten, men vad jag förstår så ligger det ett floddelta mellan dem, så frågan är om det går någon väg.
Jag stegar ner för vinkeltrappan och tar morgontoaletten i lugn och ro. Här stör vi ju inte varandra eftersom vi har två våningar. Så går jag ut och in till restaurangen. Nu står det en ung smal dam i receptionen.
- Bonjour madame!
- Bonjour monsieur!
Jag har ju lärt mig att säga sort nu, men det är svårt att veta om madame eller mademoiselle är det riktiga. Jag har i alla fall uppfattat den franska logiken så, att om en dam är så gammal att hon kunde vara gift, så är det bättre att säga madame. Om man säger mademoiselle åt en äldre dam så visar det bara att man inte tror att hon kan vara gift. Underförstått att en sådan fågelskrämma vill väl ingen ha. Kanske jag har fel, men det känns bäst så i alla fall.
Jag frågar henne om broschyrer över vårt resemål. De har ett antal att välja på. Jag frågar henne först hur det märkliga Aigues-Mortes skall uttalas och hon förklarar att det uttalas Egömórt. Alltså blir det i ett ord med betoning på den andra stavelsen. Uttalet har alltså inte har stora likheter med stavningen. Sedan frågar jag om vägen. Det visar sig att det finns en väg mellan de två orterna så det är inget problem. Hon utgår ifrån att vi först far till Stes-Maries och sedan av och an till Aigues-Mortes eftersom det är kortare. Jag förklarar att vi hellre tar Aigues-Mortes först och Stes-Maries på hemvägen. På det sättet får vi köra lite längre, men vi hoppas även att vi kan få se lite mer. Vi är ju här för att se så mycket som möjligt.
Så kommer jag ihåg de blommande träden vi sett häromkvällen när vi kom till Arles. Visste hon något om dem? Jo, hon bor i Martigues och åker förbi där varje dag. Hon har inte märkt att de blommar ännu, men det kan bero på att hon bara ser framåt när hon kör. Men hon vet å andra sidan att det finns persikoträd och aprikosträd där och att aprikoserna blommar med röda blommor. Alltså måste aprikoserna ha börjat blomma. Raden med höga träd mellan odlingarna är ett skydd mot mistralen, precis som jag gissat eftersom de står i öst-västlig riktning. Tur att det är någon här som vet något om alla träd de har i alla fall.
Då börjar jag var förberedd och går tillbaka till rummet för att se hur långt Helena kommit. Jag hinner sätta mig ner några minuter innan hon är klar med sina procedurer och vi kan gå och äta vår frukost. En servitris med asiatiskt ursprung kommer och ber om vårt rumsnummer. Det är ju så här på hotellen att frukosten normalt inte ingår i priset utan man betalar separat för den.
Nu kan vi buffésystemet. Jag ser det kokande vattnet och placerar ett ägg i vattnet. Det här var ju lite lurigt. Sen är det bara att gå och börja på frukosten. Medan jag går igenom dagens reseprogram för Helena så kokar ägget. Min klocka piper till och jag kan gå och lägga ägget i kallt vatten. Det fungerar ju jättebra bara man vet hur man skall göra! Vi äter vår frukost i lugn och ro och ser oss omkring. De har vackra fina färger här i restaurangen och nu känner vi ju igen färgerna från alla de tygaffärer vi gått förbi. Det verkar vara gott om gäster på hotellet, för de har många som vill äta frukost i alla fall.
Det surrar svagt när jag vaknar. Som tur är går värmeaggregatet, för det känns ändå lite svalt i rummet. Idag skall vi fara ut på utflykt och jag behöver få lite information så att vi inte far alltför mycket fel. Vi har planerat att fara till två orter: Aigues-Mortes och Stes-Maries-de-la-Mer, men jag vet inte om det går någon väg mellan de två orterna. Båda ligger vid kusten, men vad jag förstår så ligger det ett floddelta mellan dem, så frågan är om det går någon väg.
Jag stegar ner för vinkeltrappan och tar morgontoaletten i lugn och ro. Här stör vi ju inte varandra eftersom vi har två våningar. Så går jag ut och in till restaurangen. Nu står det en ung smal dam i receptionen.
- Bonjour madame!
- Bonjour monsieur!
Jag har ju lärt mig att säga sort nu, men det är svårt att veta om madame eller mademoiselle är det riktiga. Jag har i alla fall uppfattat den franska logiken så, att om en dam är så gammal att hon kunde vara gift, så är det bättre att säga madame. Om man säger mademoiselle åt en äldre dam så visar det bara att man inte tror att hon kan vara gift. Underförstått att en sådan fågelskrämma vill väl ingen ha. Kanske jag har fel, men det känns bäst så i alla fall.
Jag frågar henne om broschyrer över vårt resemål. De har ett antal att välja på. Jag frågar henne först hur det märkliga Aigues-Mortes skall uttalas och hon förklarar att det uttalas Egömórt. Alltså blir det i ett ord med betoning på den andra stavelsen. Uttalet har alltså inte har stora likheter med stavningen. Sedan frågar jag om vägen. Det visar sig att det finns en väg mellan de två orterna så det är inget problem. Hon utgår ifrån att vi först far till Stes-Maries och sedan av och an till Aigues-Mortes eftersom det är kortare. Jag förklarar att vi hellre tar Aigues-Mortes först och Stes-Maries på hemvägen. På det sättet får vi köra lite längre, men vi hoppas även att vi kan få se lite mer. Vi är ju här för att se så mycket som möjligt.
Så kommer jag ihåg de blommande träden vi sett häromkvällen när vi kom till Arles. Visste hon något om dem? Jo, hon bor i Martigues och åker förbi där varje dag. Hon har inte märkt att de blommar ännu, men det kan bero på att hon bara ser framåt när hon kör. Men hon vet å andra sidan att det finns persikoträd och aprikosträd där och att aprikoserna blommar med röda blommor. Alltså måste aprikoserna ha börjat blomma. Raden med höga träd mellan odlingarna är ett skydd mot mistralen, precis som jag gissat eftersom de står i öst-västlig riktning. Tur att det är någon här som vet något om alla träd de har i alla fall.
Då börjar jag var förberedd och går tillbaka till rummet för att se hur långt Helena kommit. Jag hinner sätta mig ner några minuter innan hon är klar med sina procedurer och vi kan gå och äta vår frukost. En servitris med asiatiskt ursprung kommer och ber om vårt rumsnummer. Det är ju så här på hotellen att frukosten normalt inte ingår i priset utan man betalar separat för den.
Nu kan vi buffésystemet. Jag ser det kokande vattnet och placerar ett ägg i vattnet. Det här var ju lite lurigt. Sen är det bara att gå och börja på frukosten. Medan jag går igenom dagens reseprogram för Helena så kokar ägget. Min klocka piper till och jag kan gå och lägga ägget i kallt vatten. Det fungerar ju jättebra bara man vet hur man skall göra! Vi äter vår frukost i lugn och ro och ser oss omkring. De har vackra fina färger här i restaurangen och nu känner vi ju igen färgerna från alla de tygaffärer vi gått förbi. Det verkar vara gott om gäster på hotellet, för de har många som vill äta frukost i alla fall.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar