När vi är färdiga går Helena via rummet medan jag promenerar iväg via van Gogh-parken för att hämta bilen. Idag kör jag över Boulevard des Lices och kör raka vägen till hotellet. Det är ju så lätt att svänga höger efter de två änkorna och inte vänster som vi gjorde den första natten. När jag kommer fram till hotellet står Helena redan snällt och väntar så vi kan fara iväg. Det är enkelt att krångla sig förbi Arenan och ut till Boulevard Emile Combes och svänga till höger på Boulevard des Lices. Trafiken flyter bra och allt verkar gå bra tills jag plötsligt ser en bil som kommer i hög fart från höger och signalerar vilt. Rent instinktivt svänger jag först till vänster, men fortsätter så rakt fram eftersom jag räknar med att kunna passera bilen. Då ser jag att det kommer många bilar från höger. Tydligen hade jag följt efter en bil in i korsningen, men den svängde till höger. Tydligen hade något rödljus någonstans visat att vi bara kunde svänga men inte köra rakt. Det är inte lätt när man kommer från paradiset. Där är vi bara vana att följa trafikmärken om det nu ens råkar finnas några. Rödljus ser vi bara några gånger per månad. Nåja, vi klarade oss. Kanske lite med hjälp av den andra föraren. Förts nu först märker jag att trafiken i Frankrike faktiskt är helt tyst nuförtiden. Förr signalerade ju fransmännen i alla sammanhang. Hälsade på kompisar och signalerade efter snygga flickor och så vidare. Men nu signalerar de faktiskt bara då det verkligen behövs. Jag har inte lagt märke till det tidigare, men nu när jag hör en signal så reagerar jag som man skall på en signal.
Vi åker vidare över en viadukt och kartläsaren börjar ta vid igen. Det är inte så lätt alla gånger att veta åt vilket håll vi skall annars. Skyltarna visar ibland närmaste ort och ibland städer till vilka man måste svänga av för att komma och ibland även den stad, som vi tycker ligger längre bort.
Landskapet är ganska flackt och det är ingen bred väg, men å andra sidan är trafiken gles. Plötsligt passerar vi vackra fruktodlingar igen. Vi ser träd med röda blommor, så vi utgår ifrån att det är aprikoser. Andra träd har vita blommor. De bör ju då vara persikoträd. Här har de inte planterat träd som skydd. Kanske det blåser mindre här?
Sedan öppnar sig landskapet och vi kommer ut på en vinodling som verkar räcka så långt ögat når. Vi har nog aldrig sett så stora vinodlingar förr. Inte heller här har löven slagit ut utan de knotiga kortansade plantorna står i långa raka rader åt alla håll. Enligt skylten heter appellationen Costières de Nîmes. Det är ju jättespännande. Vi smakade faktiskt första gången på detta vin veckan innan vi for. Bara för att vänja oss så att säga. Men det här är ju inte ett Provencevin, enligt mina vinböcker. Detta är ju ett vin som hör till Languedoc-området. Det börjar bli mer och mer invecklat det här med Provence och inte-Provence. Jag har för mig att de just sade hejdå från Bouches-de-Rhône och hej till ett annat departement. Vi kanske inte är i Provence längre? Jag stannar för att kontrollera kartorna. Bilkartan har inga departementsgränser, men guideboken visar att Egömórt är på andra sidan departementsgränsen, så det tycks vara det som är grejen. Vi är nu i Languedoc.
Vi fortsätter i det flacka landskapet. Många vägar verkar vara mycket nya och är i gott skick. Kanske vi har varit med och finansierat dem också? Plötsligt ser jag en spännande samling skulpturer till höger. Jag hinner inte svänga av, men hundra meter fram kommer vi till en rondell och då tar jag ett varv och svänger tillbaka. Vi stannar vid skulpturerna, som alla står innanför ett gallerstaket. Grinden är öppen så vi kliver in. Då stiger en man ut ur en bil, som står parkerad och kommer fram till oss. Det är han som säljer statyerna. Vi promenerar en stund och beundrar statyerna, men måste till sist konstatera att de är för tunga. De går inte att ta med på flyget. Annars hade det varit en trevlig souvenir att få med sig. Vi stiger in i bilen och åker vidare.
Vårt första mål för dagen är Egömórt eller Aigues-Mortes, som vi sade ännu igår. Enligt guiden på bandet, så byggdes denna stad av Ludvig IX för att han skulle kunna starta sitt korståg härifrån. Platsen låg då vid Medelhavet. Han var kung av Frankrike. Gränsen mot Provence, som var en del av det tysk-romerska riket gick längs Rhône, så hamnarna i nuvarande sydöstra Frankrike tillhörde inte Frankrike. Senare då Provence kom att tillhöra Frankrike miste staden sin betydelse och därför har den i princip förblivit orörd sedan 1300-talet. Aigues-Mortes lär betyda den döda staden. Vad staden hette på Ludvigs tid har jag inte råkat se någonstans. Den verkar i alla fall mycket mer spännande än de ruiner från samma tid, som vi lockas av i turistbroschyrer i uppe i Norden.
Vi närmar oss staden. Den tiometer höga muren, som omgärdar hela den gamla staden, gör att den syns bra på håll. Det finns gott om parkeringsplatser utanför murarna även om det finns massor med både bilar och bussar. Helt uppenbart kommer vi att få se mycket turister idag. Jag parkerar bilen bredvid den tio meter höga muren och så går vi in genom den breda porten. Det här är mäktigt. Skulle det inte vara för de hundratals turisterna skulle vi verkligen kunna tro att vi färdats tusen år tillbaka i tiden. Nu känns ju Arles inte längre som något unikt och otroligt. Kanske alla städer här nere är likadana. Nåja, vi måste vara ärliga och konstatera att vi faktiskt planerat vår upptäcktsfärd så att vi skall kunna se gamla och intressanta platser.
Vi åker vidare över en viadukt och kartläsaren börjar ta vid igen. Det är inte så lätt alla gånger att veta åt vilket håll vi skall annars. Skyltarna visar ibland närmaste ort och ibland städer till vilka man måste svänga av för att komma och ibland även den stad, som vi tycker ligger längre bort.
Landskapet är ganska flackt och det är ingen bred väg, men å andra sidan är trafiken gles. Plötsligt passerar vi vackra fruktodlingar igen. Vi ser träd med röda blommor, så vi utgår ifrån att det är aprikoser. Andra träd har vita blommor. De bör ju då vara persikoträd. Här har de inte planterat träd som skydd. Kanske det blåser mindre här?
Sedan öppnar sig landskapet och vi kommer ut på en vinodling som verkar räcka så långt ögat når. Vi har nog aldrig sett så stora vinodlingar förr. Inte heller här har löven slagit ut utan de knotiga kortansade plantorna står i långa raka rader åt alla håll. Enligt skylten heter appellationen Costières de Nîmes. Det är ju jättespännande. Vi smakade faktiskt första gången på detta vin veckan innan vi for. Bara för att vänja oss så att säga. Men det här är ju inte ett Provencevin, enligt mina vinböcker. Detta är ju ett vin som hör till Languedoc-området. Det börjar bli mer och mer invecklat det här med Provence och inte-Provence. Jag har för mig att de just sade hejdå från Bouches-de-Rhône och hej till ett annat departement. Vi kanske inte är i Provence längre? Jag stannar för att kontrollera kartorna. Bilkartan har inga departementsgränser, men guideboken visar att Egömórt är på andra sidan departementsgränsen, så det tycks vara det som är grejen. Vi är nu i Languedoc.
Vi fortsätter i det flacka landskapet. Många vägar verkar vara mycket nya och är i gott skick. Kanske vi har varit med och finansierat dem också? Plötsligt ser jag en spännande samling skulpturer till höger. Jag hinner inte svänga av, men hundra meter fram kommer vi till en rondell och då tar jag ett varv och svänger tillbaka. Vi stannar vid skulpturerna, som alla står innanför ett gallerstaket. Grinden är öppen så vi kliver in. Då stiger en man ut ur en bil, som står parkerad och kommer fram till oss. Det är han som säljer statyerna. Vi promenerar en stund och beundrar statyerna, men måste till sist konstatera att de är för tunga. De går inte att ta med på flyget. Annars hade det varit en trevlig souvenir att få med sig. Vi stiger in i bilen och åker vidare.
Vårt första mål för dagen är Egömórt eller Aigues-Mortes, som vi sade ännu igår. Enligt guiden på bandet, så byggdes denna stad av Ludvig IX för att han skulle kunna starta sitt korståg härifrån. Platsen låg då vid Medelhavet. Han var kung av Frankrike. Gränsen mot Provence, som var en del av det tysk-romerska riket gick längs Rhône, så hamnarna i nuvarande sydöstra Frankrike tillhörde inte Frankrike. Senare då Provence kom att tillhöra Frankrike miste staden sin betydelse och därför har den i princip förblivit orörd sedan 1300-talet. Aigues-Mortes lär betyda den döda staden. Vad staden hette på Ludvigs tid har jag inte råkat se någonstans. Den verkar i alla fall mycket mer spännande än de ruiner från samma tid, som vi lockas av i turistbroschyrer i uppe i Norden.
Vi närmar oss staden. Den tiometer höga muren, som omgärdar hela den gamla staden, gör att den syns bra på håll. Det finns gott om parkeringsplatser utanför murarna även om det finns massor med både bilar och bussar. Helt uppenbart kommer vi att få se mycket turister idag. Jag parkerar bilen bredvid den tio meter höga muren och så går vi in genom den breda porten. Det här är mäktigt. Skulle det inte vara för de hundratals turisterna skulle vi verkligen kunna tro att vi färdats tusen år tillbaka i tiden. Nu känns ju Arles inte längre som något unikt och otroligt. Kanske alla städer här nere är likadana. Nåja, vi måste vara ärliga och konstatera att vi faktiskt planerat vår upptäcktsfärd så att vi skall kunna se gamla och intressanta platser.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar