När vi kommer in genom porten och trängs bland massor med skolungdomar ser vi en lång rak gata framför oss. Alla verkar gå längs den. De flesta hus är i två eller tre våningar. Att de är av sten lägger vi numera knappt märke till. Alla hus är ju av sten här nere. Till höger ser vi, att vi antagligen kan komma till den plats där vi kan gå upp på muren, vilket vi planerat. Till väster har vi en smal gränd som ingen verkar intresserad av. Vi väljer att börja vår promenad rakt framåt. Här finns verkligen många turistfällor. Alla affärer gör allt för att locka in de förbipasserande. Här finns liköraffärer. Här finns brödbutiker. Här finns porslinsbutiker. Här finns grönsaksaffärer. Här finns klädbutiker. Här finns kaféer.
Så ser jag några mycket färggranna slickepinnar utanför en affär. Det kunde ju vara gott. Det finns mängder av olika smaker och jag väljer på måfå två olika och går in. Först då ser jag att det innanför finns en jättestor affär med godis och småkakor och andra onyttigheter i fullständigt underbara färger och uppsättningar både på bord och i de många hyllorna. Det är sällan jag sett en så underbart vacker godisaffär. Jag ser att det står en man och filmar inne i affären och jag förstår honom. Frun kommer in vilket ju antagligen kommer att innebära en katastrof, men vi går bara omkring som två fågelholkar och beundrar allt gott och vackert de har. Till sist går jag via kassan för att betala för mina klubbor och sedan går vi vidare.
Hela tiden möter vi nya grupper med turister. De flesta verkar vara skolklasser. Till sist kommer vi till ett torg med en staty av en sjöfarare. Självklart är det Ludde själv som står staty i staden, som han lät bygga. Runtomkring torget finns det massor med restauranger. Det är tydligen här, som vi skall äta lunch idag. Eftersom vi bara har gått längs en gata, så bestämmer jag mig för att gå längs en tvärgatan vid torget för att se hur den ser ut medan Helena står kvar vid torget och väntar. Raskt går jag längs den stenlagda gatan. Några personer är på väg in i en charkuteriaffär. Tydligen finns här även affärer för lokalinnevånarna. Turister handlar väl inte kött?
Staden byggdes som en stor fästning omgärdad av en hög mur, men samma mur skyddar även mot vindarna, så det bor nog folk innanför murarna. Snabbt märker jag att affärerna tar slut och jag kommer till hus som helt klart är vanliga bostadshus. Jag svänger av till höger och tar höger igen och kommer tillbaks till torget. Nu vet jag att affärerna främst finns längs huvudgatan. När jag kommer till torget ser jag än en gång ett Office de Tourisme, så det är bara att gå in och få en broschyr, som vanligt. Sedan sneddar jag över torget, förbi den helige Ludvig och hittar en väntande Helena.
Vi bestämmer oss för att ta en sväng runt andra sidan av torget. Även här finns den ena turistfällan efter den andra. Jag undrar hur denhär staden är på sommaren med +35 i skuggan och fullständigt vindstilla eftersom murarna ger skydd för all vind. Dessutom lika många turistbussar som det nu finns människor och så lite skavsår under fötterna. Nä, vi föredrar nog då en dag med +15 och en frisk vind, som inte känns just nu. Vi passerar en affär med tvålar i alla färger och dofter. Allt har klara och intensiva färger. Husväggarna är grå eller gråsvarta överallt, men sedan är allt annat så färggrant: fönsterluckor, tyger, tvålar och karameller. Det blir spännande kontraster.
Det samlas mer och mer med turister. De känns inte igen på att de kommer med kartorna i högsta hugg utan att de kommer i grupper. En hel del italienska hörs. Mest är det fortfarande skolbarn, som är på resa. Det är väl därför, som de hade en så stor godisbutik. Vi tittar på menyerna då vi går förbi restaurangerna. Det finns mycket intressant att välja på. Det märks att vi är närmare havet igen eftersom det finns mer fisk på menyerna. Jag har lite funderat på om jag skulle våga mig på fisk idag igen. Det kan nog vara sista gången på resan som vi har chansen att äta fisk vid vattnet.
Så ser jag några mycket färggranna slickepinnar utanför en affär. Det kunde ju vara gott. Det finns mängder av olika smaker och jag väljer på måfå två olika och går in. Först då ser jag att det innanför finns en jättestor affär med godis och småkakor och andra onyttigheter i fullständigt underbara färger och uppsättningar både på bord och i de många hyllorna. Det är sällan jag sett en så underbart vacker godisaffär. Jag ser att det står en man och filmar inne i affären och jag förstår honom. Frun kommer in vilket ju antagligen kommer att innebära en katastrof, men vi går bara omkring som två fågelholkar och beundrar allt gott och vackert de har. Till sist går jag via kassan för att betala för mina klubbor och sedan går vi vidare.
Hela tiden möter vi nya grupper med turister. De flesta verkar vara skolklasser. Till sist kommer vi till ett torg med en staty av en sjöfarare. Självklart är det Ludde själv som står staty i staden, som han lät bygga. Runtomkring torget finns det massor med restauranger. Det är tydligen här, som vi skall äta lunch idag. Eftersom vi bara har gått längs en gata, så bestämmer jag mig för att gå längs en tvärgatan vid torget för att se hur den ser ut medan Helena står kvar vid torget och väntar. Raskt går jag längs den stenlagda gatan. Några personer är på väg in i en charkuteriaffär. Tydligen finns här även affärer för lokalinnevånarna. Turister handlar väl inte kött?
Staden byggdes som en stor fästning omgärdad av en hög mur, men samma mur skyddar även mot vindarna, så det bor nog folk innanför murarna. Snabbt märker jag att affärerna tar slut och jag kommer till hus som helt klart är vanliga bostadshus. Jag svänger av till höger och tar höger igen och kommer tillbaks till torget. Nu vet jag att affärerna främst finns längs huvudgatan. När jag kommer till torget ser jag än en gång ett Office de Tourisme, så det är bara att gå in och få en broschyr, som vanligt. Sedan sneddar jag över torget, förbi den helige Ludvig och hittar en väntande Helena.
Vi bestämmer oss för att ta en sväng runt andra sidan av torget. Även här finns den ena turistfällan efter den andra. Jag undrar hur denhär staden är på sommaren med +35 i skuggan och fullständigt vindstilla eftersom murarna ger skydd för all vind. Dessutom lika många turistbussar som det nu finns människor och så lite skavsår under fötterna. Nä, vi föredrar nog då en dag med +15 och en frisk vind, som inte känns just nu. Vi passerar en affär med tvålar i alla färger och dofter. Allt har klara och intensiva färger. Husväggarna är grå eller gråsvarta överallt, men sedan är allt annat så färggrant: fönsterluckor, tyger, tvålar och karameller. Det blir spännande kontraster.
Det samlas mer och mer med turister. De känns inte igen på att de kommer med kartorna i högsta hugg utan att de kommer i grupper. En hel del italienska hörs. Mest är det fortfarande skolbarn, som är på resa. Det är väl därför, som de hade en så stor godisbutik. Vi tittar på menyerna då vi går förbi restaurangerna. Det finns mycket intressant att välja på. Det märks att vi är närmare havet igen eftersom det finns mer fisk på menyerna. Jag har lite funderat på om jag skulle våga mig på fisk idag igen. Det kan nog vara sista gången på resan som vi har chansen att äta fisk vid vattnet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar