6.3 van Gogh-parken

Så bestämmer vi oss för att gå mot huvudgatan så att jag kan få lite broschyrer från Office de Tourisme. Vi kommer ut på Boulevard des Lices. Här körde vi igår och här gick jag i morse. Helena ser McDonalds och känner igen sig. Längs gatan finns mängder av restauranger och caféer, men jag noterar att det är mest med folk på McDonalds – mest ungdomar. Helena påminner mig om att hon behöver vatten igen, så jag lämnar henne utanför en kiosk medan jag tar mig över gatan. Väl inne på turistbyrån ser jag några eleganta damer ivrigt talande i telefoner bakom diskarna. Jag ställer mig framför en och blir så småningom betjänad. Den bästa karta är den, som jag redan hittade på hotellet. Jag frågar efter musik under våra dagar här, men blir upplyst om att de bara har jazz, och det är inget för oss. Den gamla kyrkan femtio meter från infon är stängd och har varit så rätt länge, så det är inget vi kan besöka.

Man kan kanske säga att jag gör en tjurrusning över gatan till Helena, som väntar utanför kiosken. Vi går vidare och kommer in i en liten park. Jag ser en byst och går fram för att se vem det föreställer. Inte helt överraskande så är det en byst av Vincent van Gogh och parken är även uppkallad efter honom. Här ser jag inga violer, som i Cagnes utan mängder av blommor som påminner om gullvivor. Även här har de många olika färger; blå, gula och många röda nyanser. Det jag tycker är vackrast är att de inte har samlat en viss färg på ett ställe eller försökt få fram mönster utan att de har planterat dem helt slumpmässigt. Det ser nästan naturligt ut fast de är planterade i välformade blomland. Det kan hända att blommorna framträder tydligare, eftersom träden ännu inte har slagit ut sina blad. Det är bara barrträden och gräsmattan som lyser grönt.

I slutet av parken har de en vacker staty av en lättklädd dam med förvånansvärt grova drag. I bakgrunden ser jag igen de två änkorna. Vi har gått i en cirkel och är nu helt nära hotellet. Helena vill att vi skall gå dit med vattnet innan vi går vidare. Ett kvarter från hotellet kan nu även hon beundra skyltdockorna, som står och lockar in oss på en bit mat. Här finns även flera affärer med färggranna tyger. Vi börjar känna igen färgerna nu; de gula, gröna, röda och de blå. En souvenirbutik har färgade lampor så att hela butiken badar i ett lavendelblått sken.
När vi närmar oss hotellet ser vi en skylt, som visar att vi kan gå in genom en port för att komma till hotellet. Vi undersöker porten och ser att vi kommer direkt till vår bakgård. På det sättet behöver vi inte gå via receptionen och restaurangen varje gång. Jag väntar på frun och så börjar vi gå mot arenan. Nu har affärerna öppnat och vi ser ännu fler tygbutiker på rad. Det tycks verkligen vara populärt att försöka sälja tyger här. Vi stannar och beundrar tygerna innan vi går vidare mot ingången till arenan. Under vår korta promenad har vi kunnat notera att Arles är en väldigt vacker intim gammal stad. Det är kort mellan sevärdheter. Och det är kort till en oas som van Gogh-parken. Samtidigt är det nära mellan gammaldags restauranger i de smala gränder och mera moderna brasserier vid den mer trafikerade och livliga Boulevard de Lices.