Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

torsdag 15 januari 2009

9.7 En doft av Grasse


Så kommer vi igen in i ett kuperat landskap. Det syns ju betydligt bättre när man inte susar fram längs motorvägen. Vi passerar några fantastiska ekskogar. Härligt att se dessa knotiga ekar i det kuperade landskapet. Så småningom börjar vi även komma in till trakter med olivlundar. Fortfarande är det väldigt kuperat och i backarna kan vi se mängder av stenmurar, som generationer byggt upp.

Det är andra gången under resan som jag sett olivodlingar. Den första gången var i les Baux-de-Provence på väg från triumfbågen i St-Rémy-de-Provence.Så här hade jag föreställt mig landskapet i Provence utgående från en av de böcker, som jag läste före resan. Men landskapet här är väldigt varierande. Så här ser det ut här, men på alla andra ställen så ser det ut på annat sätt. Inte bättre eller sämre, utan annorlunda. Det är väl kanske det som är charmen med Provence att det är så väldigt varierande. Det märks speciellt en dag som idag, när vi reser tvärsöver hela Provence.

Så närmar vi oss Grasse, som är känt som parfymernas hemvist i Frankrike. Förr trodde jag att alla parfymer kom från Paris, eftersom det ju oftast står Paris på flaskorna. Men det är bara modehusen, som finns där. Blommorna odlades och de berömda parfymerna skapades i Provence och framför allt i trakten av Grasse. Mannen bakom fruns favoritparfym Chanel No 5 bodde i Grasse.

Vi hade tänkt att vi skulle kunna se några blomsterodlingar, men tydligen är det inte vårblommor, som de odlar för vi kan inte se några odlingar när vi passerar. Däremot märker vi att bebyggelsen nu tätnar betydligt. Från att ha varit mera som nordisk landsbygd blir det ett mycket tättbefolkat område. I det kuperade landskapet syns hur bebyggelsen har klättrat högt upp på alla kullarna. Vi ser bara tak vid tak vid tak.

Vi kör genom Grasse och märker att det är en mycket elegant stad. Idag kommer vi bara att passera, men kanske att vi en annan gång kan ta oss mera tid i dessa vackra trakter. Jag kör vidare. Frun börjar bli trött. Klockan är halv sex och vi har haft en lång dag idag. Jag kör vidare och försöker övertyga henne om att vi senast kvart över sex skall vara på hotellet. Men det ynkliga svaret visar att hon inte tror på mig, som vanligt.

Jag vill att vi skall ha så många minnesbilder som möjligt med oss hem, men vid helgmålsringningen klockan arton meddelar frun att hon går i strejk. Hon vägrar att göra annat än att sitta och säga att vi nog inte hittar tillbaka till Cagnes. Märkligt nog så ser jag ingen skylt med Cagnes, men det är ju ändå igen lätt att orientera sig vid kusten. Det är ju bara att köra nerför.


Så ser jag en infoskylt om avtag till Villeneuve-Loubet och säger att nu är det nära. Plötsligt ser jag att de visar Cagnes på en skylt och nu känns det som att vi är hemma igen. Det verkar långt när man ser hur de räknar upp en mängd orter på skyltarna, men det är bara att de ligger så nära varandra.Cagnes igen! Fortfarande hittar jag hur vi skall köra in och över motorvägen och så över viadukten och så svänger vi in på vår lilla sidogata. Klockan är åtta över sex.

Frun stiger ur och går in. Idag har hon tyvärr inte tid för någon tupplur utan får vila bara medan jag far iväg och tankar hyrbilen. Allt måste man komma ihåg. U-svängar kan jag vid det här laget. Det måste väl finnas en bensinmack längs Avenue des Cannes gissar jag och efter några hundra meter dyker det upp en liten rackare. Jag kör över gatan och stannar bilen och tankar fullt.

Så går jag in till den lilla stationen och ställer mig i kö efter en glop, som står och köper några flaskor bordsvin. Jag ser att de främst verkar sälja bensin, vatten och vin här. Nå vätska som vätska, och de verkar ha ungefär samma åldersgräns för alla inköp. Det blir min tur och jag betalar för mig och går ut. Så är det bara att köra tillbaka till hotellet och parkera bilen på innergården och gå in igen.


Jag läser av tripmätaren och ser att vi kört 1320 km under hela vår resa. Vi har behövt tanka bara en gång förutom idag. Den har varit bensinsnål den lilla rackaren. Bra har den gått och dessutom har jag aldrig tappat bort den. Jag går in till hotellet. Jag har bara en väska med mig eftersom vi ju bara skall bli här en natt den här gången. Väl inne så ser jag att det är vår långe blonde receptionist precis som första gången.

- Bonjour monsieur!

- Bonjour monsieur! Hälsar vi glatt och så berättar jag kort om vår lilla tur till andra sidan av Provence. Så går jag uppför trappan till vårt välkända rum. Frun ligger och vilar, men får masa sig upp när jag kommer. Vi har ingen tid att förlora. Vi gör oss i ordning för i morgon bitti.

Då hittar Helena den lilla pastisen vi köpte i Arles då det var kallt. Det är ju dumt att släpa hem en liten nästan tom flaska, och en riktig viking kastar ju ingenting, så vi bestämmer oss för att fira en försenad pastistimme.

När vi är färdiga har vi två alternativ. Antingen går jag och hämtar någon skräpmat eller så går vi ut. Eftersom jag inte kommer på att jag sett någon grillkiosk i närheten, så bestämmer vi oss för att gå till det trevliga brasseriet. Vi går ut ur rummet och nerför trappan.

Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild