9.8 En sista måltid i Cagnes

- Bonsoir monsier!

-Bonsoir monsieur, hälsar jag igen på reseptionisten. Så förklarar jag att vi tänkte betala redan idag eftersom vi far mycket tidigt i morgon. Han skriver ut räkningen och visar sedan var vi skall lägga nyckeln i morgon. Vi tackar för oss och går ut.

När vi kommer ut bestämmer vi oss för att ta genvägen till Boulevard Maréchal Juin. Det är rätt lugnt trots att det är lördagskväll. Folk kanske rör sig mera längs stranden eller högre upp i staden. Svårt att veta. Med målmedvetna steg går vi mot vårt stamlokus. Det skall nu bli första gången under resan, som vi äter två gånger på samma ställe. Det verkade så gemytligt och lokalt och utan turistatmosfär, så därför har vi bestämt oss för att gå dit igen. Vi kommer fram och jag öppnar dörren.

Det sitter några strögäster i lokalen, men stämningen verkar bra. Våra vänner servitrisen och servitören står vid bardisken och bugar igenkännande och välkomnande åt oss. Vi slår oss ner vid den bortre väggen och servitrisen kommer snabbt med menyn åt oss. Ikväll vill vi ha något enkelt. Vi ser att de har pizza på menyn och börjar välja bland dem. De har en som heter Pizza Paysenne. Jag hittar det inte i mitt lilla häfte, men jag har för mig att det borde betyda lant-pizza. Så vi väljer en varsin och tar en liten flaska Côtes de Provence, som heter Cellier des Arches. Det blir nog en lämplig avslutning för oss.

Pizzan hör ju till det naturliga köket i de här trakterna. Det är ju inte bara så att vi sitter en knappt en timmes bilfärd från den Italienska gränsen. Området hörde ju faktiskt till Italien ända fram till en folkomröstning 1860.Vi sitter och pustar ut och funderar kring vår långa resa, som börjar nå sitt slut. Vi har varit nöjda konstaterar vi när servitören kommer med våra pizzor åt oss.

Han titulerar Helena vänligt för sinorina när han överräcker pizzan under många artighetsfraser. Det är rejäla pizzor med kalvschnitzelbitar, generöst med ost, ett ägg i mitten och som en överraskning så har de satt några oliver. Tänk det hade jag verkligen inte förväntat mig!Vi äter och börjar känna oss trötta. Det är lite tidigt, men det är bra. Vi måste försöka komma så tidigt som möjligt i säng och försöka få sömn för i morgon blir det att stiga upp långt före tuppen.

Vi är båda väldigt mätta och bestämmer oss för att inte ens ta någon efterrätt. Vi måste ju vänja oss någon gång att det inte blir trerättersmenyer två gånger varje dag i fortsättningen. Så beställer jag in en kaffe brutal och notan. Servitrisen kommer raskt med min sista beställning under den här resan. Idag tycker vi att de kan få lite dricks också. Maten var bra och de lyckades slå in rätt pris i kassaapparaten.

Så stiger vi upp och går mot dörren. Vi vänder oss mot våra värdar och säger bonsoir, merci och arevoir och vad jag nu kan komma på för artighetsfraser. Servitrisen önskar oss godkväll. Servitören bugar sig så han nästan slår pannan i golvet och säger boinsoir och merci senorina och en massa andra artigheter. Han vet nog hur damer skall behandlas.

Helena skiner naturligtvis som en sol när hon svävar fram längs trottoaren. Dom kan nog dom här fransmännen! Det är en tröst att han är betydligt äldre än den intressanta handhundmannen i Arles i alla fall. Vi ids inte ta genvägen hem utan går via den åtminstone namnmässigt knepiga korsningen och tar av till höger eller mot Cannes. Vi missade Cannes den här gången. Sånt cannes hända.Ferrarin och den färggranna brödrosten står kvar. Det är tydligen inte så lätt att sälja eller hyra ut bilar här. Vi har bara några steg kvar innan vi svänger in på vår lilla gränd. Vi går in genom porten. Jag plockar fram plånboken för att söka fram koden när jag ser att det rör sig där inne. Dörren är ännu öppen, så det är bara att gå in. Vi går upp för trappan och in på rum nummer 13. Vi har inte mycket att packa, men det som skall göras måste göras nu. En obligatorisk sväng via badrummet även för mig och sedan är det bara att ställa om väckarklockorna. Ingen vågar säga vad vi ställer den på, men vi kontrollerar att båda kommit ihåg att det blir sommartid imorgon. Det känns ju bra å ena sidan, men varför just då när vi ändå måste upp tidigt?Så är det bara att försöka tömma huvudet på alla tankar som rullar på och nu är det nog bra att vi har vårt system:- Ba!- Ba!