Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

måndag 19 januari 2009

Kapitel 10 Hemåt på riktigt



10.1 En sista morgon i Cagnes

Klockan ringer. Jag vaknar. Det är tyst och kolmörkt i rummet. Vi har lyckats bra med mörkläggningen igen. Oj nej, det är ju mitt i natten. Vi skall resa hem idag. Planet går 6.30. Vi måste vara på plats en timme före. Vi räknar för säkerhets skull med en halvtimmes körning och därför har vi satt klockorna att ringa på 4.30. Dessutom så har vi ju haft turen att det blev sommartid i natt så enligt vintertid är det 3.30. En lämplig tid för uppstigning på en söndagsmorgon.
Sömnigt frågar jag om Helena har vaknat. Det kommer något ljud som tyder på att så är fallet. Jag försöker kravla mig upp ur sängen och stappla mig ut till badrummet. Efter ett halvhjärtat försök att fräscha till mig så ger jag över rummet åt Helena. Det är tur att vi för en gångs skull packade på kvällen. Men det är väl så att vi har kvar lite av vår självbevarelsedrift i alla fall. Jag börjar fumligt klä mig och gör sedan kylskåpet i ordning igen. Helena kommer ut från badrummet och gör sig färdig för avfärd.
Väskan är klar och vi försöker se att allt är i ordning. Vi skulle nog knappast märka även om sängen låg upp och ner. Så säger vi hejdå åt vårt rum och stapplar ner för trappan. Självfallet är det tomt i receptionen så vi lägger nyckeln som vi kom överens om och går ut. Jag bär ut väskan och går sedan och hämtar bilen. När jag parkerat den utanför grinden så kommer Helena och sätter sig i bilen medan jag lyfter in väskan. Jag ser att klockan är 5.02.

Så ser vi upp på vårt hotell en sista gång innan jag gör en u-sväng och vi kommer ut på Avenue de Cannes. Nu har jag inte tänkt ta motorvägen utan den mycket enklare strandvägen så jag svänger in på Boulevard Kennedy för sista gången den här resan. Det är mörkt och fullkomligt öde. Sedan bär det av till vänster och in på strandvägen. I skymningen ser vi de välkända siluetterna av husen på stranden och fiskrestaurangerna. Vi kommer in och ut ur St-Laurent-du-Var. Klockan är 5.08. Vägen är rak och fin och det är väldigt lite trafik.

Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild