Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

fredag 9 januari 2009

9.4 Den heliga Maria Magdalenas basilika


Vi är ute i centrum igen och går förbi marknadsståndet. Vi går mot en liten rondell med en fontän. Kyrktornen såg vi ju redan tidigare så vi vet vartåt kyrkan är. Vi är mätta och belåtna när vi går längs de smala gränderna för att nå dagens och en av resans höjdpunkter: Sankta Maria Magdalenas kyrka. Som Guiden berättade åt oss i bilen så kom alltså Maria Magdalena tillsammans med de andra Mariorna och troligen med några andra personer till Stes-Maries-de-la-Mer. Maria Magdalena fortsatte upp i bergen och levde resten av sitt liv i en grotta i närheten av Ste-Baume. Hennes kvarlevor gömdes undan för saracenerna, som ju härjade här på 800- och 900-talet. Så småningom återfanns relikerna på 1200-talet och då byggde de en kyrka i vad som nog kunde kallas mitt i ödemarken. Detta är orsaken till att denna enorma kyrkobyggnad finns här mitt i ingenting, bortsett från det lilla samhället St-Maximin-la-Ste-Baume. Staden har fått sitt namn efter Maximin, som var den förste biskopen i dessa trakter.
Så småningom kommer vi till slutet av gränden och har en öppen plats framför oss med violer i många olika vackra färger. Vi har den enorma kyrkan rakt fram och Hôtel de Ville, alltså stadshuset till vänster. Vi stegar långsamt fram över den stenlagda platsen och börjar med att jämföra de två höga portalerna. Bygganden är nämligen inte färdig. Då byggnadsarbetena avstannade någon gång på 1500-talet så blev den ena porten inte färdig. Tydligen har man inte återupptagit arbetena ännu heller. Vi försöker att gå in genom den enorma porten, men den är stängd. Vi noterar att vi istället skall gå in genom en liten sidodörr. Nåja, även den är nog mer än tre meter hög. Men allt är ju relativt.
Vi har sett många stora kyrkor och katedraler under denna och tidigare resor, men nu kommer vi in i något som vi sent kommer att glömma. Kyrkan är enormt stor. Strax innanför dörren finns några enkla broschyrer med lite närmare information om kyrkan. Jag ser att de räknar upp tjugoen kapell längs de två sidorna av kyrkan. Totalt har de tjugoåtta sevärdheter som vi kan bekanta oss med inklusive den mycket historiska orgeln. Enligt vad vi hört räddades den undan revolutionen genom att Napoleons bror spelade Marseljäsen på den vid varje officiellt besök.
Långsamt går vi motsols runt i kyrkan. Varje kapell är så vackert utsmyckat att redan ett enda det kunde räcka som dagens dos av konst och skönhet. Vi går långsamt vidare och beundrar höga valv, vackra statyer och vackra tavlor. Redan ramarna till tavlorna är värda att stanna till och njuta av. Fortfarande har vi ju tur att det är så lugnt och stilla. Vi är nästan ensamma i den enorma kyrkan och det känns verkligen mäktigt att gå sakta omkring och se på en liten bråkdel av vad de har i kyrkan. En staty som drar blickarna till sig är en förgylld staty i naturlig storlek av Maria Magdalena, där hon står på en ringlande orm.
Vi kommer fram till motsatta sidan av kyrkan och ser då orgeln i den andra änden. Jag kan förstå att bara att få lyssna till en fin orgel i detta stora rum måste vara en enorm upplevelse i sig. En helt osannolik rikedom i tavlor och skulpturer ser vi åt alla håll. Långsamt söker vi oss vidare till det, som gjort att de satsat denna enorma förmögenhet på just denna kyrka och alla dessa konstverk här ute i ödemarken. Då vi går tillbaka på andra sidan så kommer vi på mitten till en trappa, som går ner i underjorden. Därifrån kommer det människor och dit går människor. Alla som kommer hit går dit. Där nere finns det, som man hävdar är Maria Magdalenas reliker.

Vi går sakta nerför trappan och kommer in i ett rum med gamla gravstenar och mycket gamla sarkofager på båda sidor och längst fram ser vi ett järngaller. Bakom det kan vi så småningom se att det finns ett kranium av en människa. Det verkar vara en glaskula omkring kraniet eftersom ljuset reflekteras. Flera personer går långsamt runt i rummet och läser på de informationsskyltar som finns. Vi går omkring och läser på de skyltarna och stannar stilla en stund. Sedan går vi tillbaka upp för trapporna. Då ser jag att det även vid trappan finns en mycket vacker ljus kvinnostaty. Allt är väldigt stilla och stämningsfullt.
Några kapell finns ännu att studera på vår väg mot dörren, men det börjar minst sagt vara svårt att ta in mera, så vi börjar söka oss mot utgången och möts av det klara solljuset utanför dörren.

Ännu en gång har vi kunnat uppleva en oerhört vacker kyrka med otaliga vackra kapell och tavlor och även framlagda reliker. Det har varit mycket kostsamt en gång i tiden. Någon har satsat. Vi och många andra kan njuta av skönheten och känslan ännu idag. Något sådant har vi inte uppe i Norden. Vi hade det på den heliga Birgittas tid. Ännu då Gustav I blev kung, han som är mera känd som Gustav Wasa, hade även vi det. Den katolska kyrkan ägde då en fjärdedel av all mark i Sverige. Men sedan kom Gustav I i kontakt med en nytänkare från Wittenburg och han och Sverige övergav katolisismen. Om det var för att han ville förbjuda helgondyrkan och pilgrimsresor eller om han gjorde det för att kunna konfiskera kyrkans egendom eller om det fanns andra orsaker bakom vet jag inte. Reformen blev i alla fall åtminstone monetärt mycket lönande för kungen. Resultatet blev sedan att den man, som förbjöd helgondyrkan nu har en domkyrka i Uppsala, som ger intryck av att vara byggd för hans skull även om han enbart blev krönt där. Kyrkan planerades och byggdes under flera århundraden till minnet av Erik den helige, som blev avrättad just på den platsen.
Bilderna nedan är ju även de klickbara.















Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild