Vi lämnar Chemin de Colettes och passerar en rondell och hamnar på Avenue Auguste Renoir. Så lätt blev vi alltså inte av med honom! Så ser vi plötsligt en brun skylt med texten ”Chateau Grimaldi” Bra! Det är ju dit vi är på väg. Nu vet vi redan att vi inte skall följa pilen utan köra rakt mot skylten så att säga. Högst uppe ser jag redan ett slott och inser att det är samma slott, som jag redan sett från Les Colettes. Jag trodde att Haut-de-Cagnes alltså övre Cagnes skulle vara längre från stranden men Haut eller övre betyder tydligen högre upp för nu är vi på väg upp! Vi kör längs en smal väg kantade med grå och ljusgula stenhus. Vi skall passera en port mellan två hus och jag saktar in för en mötande bil. Han stannar och ger tecken att jag skall passera först. Inte såg jag något märke för företräde, men det är väl bara att köra på. Vi hamnar in i en hårnålskurva och sedan ser jag förbud mot vänstersväng och det var dit jag ville! Jag kör rakt fram genom en trång gränd och ser efter det att jag kan svänga till vänster. Nu börjar vi se mer trafik och parkerade bilar. Vi närmar oss.
Vi kör upp för en brant backe och nu syns slottet med trikoloren högst upp. Jag kommer att tänka på att vi bara har en yrvaken blomma i rabatten därhemma. Det är styvmorsviolen som redan börjat blomma och den heter ju faktiskt viola tricolora på latin. Det kan kanske vara ett gott omen för vår resa. Jag tar igen till vänster då jag ser att parkeringen till höger nedanför slottet verkar helt fullsatt. Vi passerar några restauranger och jag säger att vi kan försöka på andra sidan slottet. Vi kommer till en plats där man inte får parkera. Så där kan vi inte beundra utsikten mot Les Colettes där vi alltså kommer ifrån. Eftersom gatan eller snarare gränden är enkelriktad, så är jag tvungen att fortsätta framåt. Jag hoppas att det finns alternativ längre fram. Vi kör längs en brant vägg men vi har tack och lov med en låg stenmur till vänster. Några bilar står inklämda här och var och hoppas att de har en väg ut. Jag är glad över att vi inte har en lika stor bil som hemma utan att vi varit kloka nog att hyra en liten bil. Mest var det med tanke på parkeringsplatserna, men nu märker jag att det även är bra med tanke på grändernas bredd. Man hade tydligen inte så breda gränder i början av förra årtusendet!
Vi är tvungna att svänga till vänster och börjar fara ner igen. Då möter vi plötsligt en bil, men så ser jag att han är på väg in i ett garage. Ingen parkering för nybörjare. Brant backe upp och sen svänger han in i ett garage med 90 graders vinkel. Med liten bil och god vana går det elegant. Vi fortsätter neråt. Backen är så brant att jag måste svälja för att utjämna trycket i öronen. Jag fortsätter försiktigt framåt eller snarare neråt och kommer till slut ner på flack mark igen. Vi är tillbaks där vi kom och får ta ett varv till runt Haut-de-Cagnes. Gratis sightseeingtur, som jag brukar säga när vi kört fel en gång. En gång fel innebär bara att man hinner se sig om lite mer. Tre gånger fel innebär irritation.
Vi åker än en gång upp mot Château Grimaldi och nu väljer jag att ta första bästa parkeringsplats vi hittar. Den är till vänster, men gatan är ju enkelriktad. Jag parkerar så nära jag vågar. Medan vi sitter kvar i bilen passerar en dam och lyckas hitta en parkeringsplats några platser framför oss. Typiskt! Hon stannar och kliver ur bilen till höger. Flera bilar susar förbi innan vi kan kliva ur bilen och gå mot slottet. På väg upp råkar jag se en svenskregistrerad röd bil. Tydligen köpt på dinbil.nu. Verkar vara en Saabägare som kört ner till Rivieran. Vi går vidare och kommer till parkeringen nedanför slottet, vilken redan är helt fylld trots att klockan inte ens är halv tolv. Maten har knappast börjat serveras ännu. Vi går upp för en stentrappa och kommer till ett öppet torg med några träd. Vid sidan kan vi se fem-sex restauranger. När vi är närmare så upptäcker jag att flaggan på taket till slotten är på halvstång. Jag undrar vad detta kan betyda. Har det månne hänt furst Rainer i Monaco är min första tanke. Jag måste fråga då vi kommer till slottet.
Enligt schemat skall vi äta vår lunch innan slottsbesöket. Så vi går runt och läser på de olika restaurangernas menyer, som finns på stora handskrivna skyltar utanför. Alla har intressanta förslag till dagsmenyer. Vi tycker dock att de verkar lite väl stora eftersom vi har planerat ta en lättlunch för att sedan ha middagen som vår huvudmåltid idag. Vi ser en stenportal, som leder till andra sidan av slottet, där även ingången verkar finnas. Där ser vi en liten enkel restaurang, som gör reklam för några menyalternativ, som verkar intressanta, Ett är escargot, alltså sniglar, som ett förslag till förrätt. Snabbt bestämmer vi oss för detta ställe, men eftersom klockan ännu inte är tolv så går vi vidare. Jag går ensam raskt framåt för att se om det finns något intressant, men där finns inget att se på så vi går tillbaks för att se på andra sidan av torget. Där finns en gränd med affärer - uppenbarligen för oss turister. Jag hör att någon talar svenska och ser en man och vad jag antar är hans son med hustru och två barn. Jag bestämmer mig för att skoja lite med dem.
– Ni verkar missa schlagerfinalen! säger jag.
Den äldre mannen vänder sig förvånad mot mig och instämmer. Jag förklarar -att jag råkade se en röd Saab på väg upp och antar att det var deras bil. Han förklarar att det inte var en Saab, men att det nog var hans bil. Nåja, mitt intresse för bilar är inte så stort. De har i alla fall kört från Helsingborg. Det går bra säger han, två dar och så är man här. Han har en lägenhet hyrd i mars i Vence och undrar var vi bor. Det känns lite främmande att säga att vi bor här, men så är det ju faktiskt. Vi kom ju nyss och de här olika stadsdelarna verkar dessutom som helt olika världar. Han undrar då om vi bor hos den svenske mannen som brukar hyra ut i stan, men vi säger att vi bor i ett hotell vid stranden och att vi kom igår kväll. Det känns redan som en evighet sedan trots att vi inte har varit vakna här mer än några timmar! Han talar lyriskt om Vence och jag berättar att vi hade tänkt äta middag i St-Paul-de-Vence, som ju ligger bara ett stycke där ifrån. Den yngre mannen säger att han hittat info om ett litet vindistrikt, som han skulle vilja se.
- Bellet! säger jag då eftersom jag också har planerat att fara dit. Den äldre mannen säger att han har sett på kartan och tror att det är lättare att komma dit via Vence än att ta vägen över Nice. Tacksam för ett tips och en liten trevlig pratstund önskar vi varandra en trevlig semester och vi går vidare.
Vi kör upp för en brant backe och nu syns slottet med trikoloren högst upp. Jag kommer att tänka på att vi bara har en yrvaken blomma i rabatten därhemma. Det är styvmorsviolen som redan börjat blomma och den heter ju faktiskt viola tricolora på latin. Det kan kanske vara ett gott omen för vår resa. Jag tar igen till vänster då jag ser att parkeringen till höger nedanför slottet verkar helt fullsatt. Vi passerar några restauranger och jag säger att vi kan försöka på andra sidan slottet. Vi kommer till en plats där man inte får parkera. Så där kan vi inte beundra utsikten mot Les Colettes där vi alltså kommer ifrån. Eftersom gatan eller snarare gränden är enkelriktad, så är jag tvungen att fortsätta framåt. Jag hoppas att det finns alternativ längre fram. Vi kör längs en brant vägg men vi har tack och lov med en låg stenmur till vänster. Några bilar står inklämda här och var och hoppas att de har en väg ut. Jag är glad över att vi inte har en lika stor bil som hemma utan att vi varit kloka nog att hyra en liten bil. Mest var det med tanke på parkeringsplatserna, men nu märker jag att det även är bra med tanke på grändernas bredd. Man hade tydligen inte så breda gränder i början av förra årtusendet!
Vi är tvungna att svänga till vänster och börjar fara ner igen. Då möter vi plötsligt en bil, men så ser jag att han är på väg in i ett garage. Ingen parkering för nybörjare. Brant backe upp och sen svänger han in i ett garage med 90 graders vinkel. Med liten bil och god vana går det elegant. Vi fortsätter neråt. Backen är så brant att jag måste svälja för att utjämna trycket i öronen. Jag fortsätter försiktigt framåt eller snarare neråt och kommer till slut ner på flack mark igen. Vi är tillbaks där vi kom och får ta ett varv till runt Haut-de-Cagnes. Gratis sightseeingtur, som jag brukar säga när vi kört fel en gång. En gång fel innebär bara att man hinner se sig om lite mer. Tre gånger fel innebär irritation.
Vi åker än en gång upp mot Château Grimaldi och nu väljer jag att ta första bästa parkeringsplats vi hittar. Den är till vänster, men gatan är ju enkelriktad. Jag parkerar så nära jag vågar. Medan vi sitter kvar i bilen passerar en dam och lyckas hitta en parkeringsplats några platser framför oss. Typiskt! Hon stannar och kliver ur bilen till höger. Flera bilar susar förbi innan vi kan kliva ur bilen och gå mot slottet. På väg upp råkar jag se en svenskregistrerad röd bil. Tydligen köpt på dinbil.nu. Verkar vara en Saabägare som kört ner till Rivieran. Vi går vidare och kommer till parkeringen nedanför slottet, vilken redan är helt fylld trots att klockan inte ens är halv tolv. Maten har knappast börjat serveras ännu. Vi går upp för en stentrappa och kommer till ett öppet torg med några träd. Vid sidan kan vi se fem-sex restauranger. När vi är närmare så upptäcker jag att flaggan på taket till slotten är på halvstång. Jag undrar vad detta kan betyda. Har det månne hänt furst Rainer i Monaco är min första tanke. Jag måste fråga då vi kommer till slottet.
Enligt schemat skall vi äta vår lunch innan slottsbesöket. Så vi går runt och läser på de olika restaurangernas menyer, som finns på stora handskrivna skyltar utanför. Alla har intressanta förslag till dagsmenyer. Vi tycker dock att de verkar lite väl stora eftersom vi har planerat ta en lättlunch för att sedan ha middagen som vår huvudmåltid idag. Vi ser en stenportal, som leder till andra sidan av slottet, där även ingången verkar finnas. Där ser vi en liten enkel restaurang, som gör reklam för några menyalternativ, som verkar intressanta, Ett är escargot, alltså sniglar, som ett förslag till förrätt. Snabbt bestämmer vi oss för detta ställe, men eftersom klockan ännu inte är tolv så går vi vidare. Jag går ensam raskt framåt för att se om det finns något intressant, men där finns inget att se på så vi går tillbaks för att se på andra sidan av torget. Där finns en gränd med affärer - uppenbarligen för oss turister. Jag hör att någon talar svenska och ser en man och vad jag antar är hans son med hustru och två barn. Jag bestämmer mig för att skoja lite med dem.
– Ni verkar missa schlagerfinalen! säger jag.
Den äldre mannen vänder sig förvånad mot mig och instämmer. Jag förklarar -att jag råkade se en röd Saab på väg upp och antar att det var deras bil. Han förklarar att det inte var en Saab, men att det nog var hans bil. Nåja, mitt intresse för bilar är inte så stort. De har i alla fall kört från Helsingborg. Det går bra säger han, två dar och så är man här. Han har en lägenhet hyrd i mars i Vence och undrar var vi bor. Det känns lite främmande att säga att vi bor här, men så är det ju faktiskt. Vi kom ju nyss och de här olika stadsdelarna verkar dessutom som helt olika världar. Han undrar då om vi bor hos den svenske mannen som brukar hyra ut i stan, men vi säger att vi bor i ett hotell vid stranden och att vi kom igår kväll. Det känns redan som en evighet sedan trots att vi inte har varit vakna här mer än några timmar! Han talar lyriskt om Vence och jag berättar att vi hade tänkt äta middag i St-Paul-de-Vence, som ju ligger bara ett stycke där ifrån. Den yngre mannen säger att han hittat info om ett litet vindistrikt, som han skulle vilja se.
- Bellet! säger jag då eftersom jag också har planerat att fara dit. Den äldre mannen säger att han har sett på kartan och tror att det är lättare att komma dit via Vence än att ta vägen över Nice. Tacksam för ett tips och en liten trevlig pratstund önskar vi varandra en trevlig semester och vi går vidare.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar