Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

torsdag 25 december 2008

8.7 Châteauneuf-du-Pape i Châteauneuf-du-Pape



Det är stängningsdags för alla butiker, men vi har en sevärdhet kvar, som troligen inte stänger alls. Det är påvens lilla slott eller Châteauneuf-du-Pape. Slottet som har gett namn åt hela byn. Det var påven Johannes XXII, som ville ha en liten utflyktsplats i närheten av Avignon och som lät bygga slottet. Vi vet att det nu bara återstår ruiner, men vi vill ändå se det när vi är på plats. Vi går ut till bilen och kör mot centrum för att försöka hitta en lämplig skylt. Från kartan ser jag åt vilket håll vi skall köra, så det är bara att fara ditåt. Så småningom ser vi en skylt och känner oss säkrare på vägen. Den slingrar sig uppåt och plötsligt så är vi uppe på en kulle och har den stora ruinen framför oss. Jag stannar bilen och vi kliver ut.

Nu märker vi verkligen hur mycket det blåser. Omkring toppen ser vi vinodlingar åt alla håll och solen håller på att sänka sig i horisonten. Guiden berättade att slottet är vackrast i solnedgången, så det här har vi ju lyckats bra med. Vi går fram till ruinen. Från rätt håll ser slottet på håll nästan oskadat ut, men det är bara en del av fasaden, som står upprätt. Resten är borta. Det är vad som återstår efter tyskarnas senaste reträtt. Solen lyser värmande på tegelstenarna och ger dem nästan samma gulröda nyans, som stenarna vid vinstockarna, men vinden skär genom märg och ben.

Jag förbannar min usla planering att inte jag tog med mössan, som ligger i väskan på rummet. Där gör den ingen nytta. Frun var smartare som vanligt och det är nästan bara näsan som sticker fram under mössan, när hon drar upp kragen och stretar vidare. Här vill vi inte stanna länge, men vi är nöjda med att vi tog den lilla omvägen. Nu har vi ett fint minne när vi nästa gång smakar av Châteauneuf-du-Pape där hemma till den mustiga grytan, som Helena brukar önska sig till sin födelsedag. Vi går tacksamt tillbaka till bilen och sätter värmefläkten på högsta fart. Kanske vi överlever detta i alla fall. Jag kör ner längs den slingrande vägen och far via några smala gator tillbaka till vårt övernattningsställe. Nu är det dags för Helenas tupplur, medan jag skall försöka ta reda på om vi får någon mat ikväll.

Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild