Vi ser en bankskylt och jag försöker klämma in bilen på något som jag definierar som en parkeringsplats. Helena traskar iväg och efter en stund går jag för att se var hon blev. Det hade varit lite problem med AmericanExpress-kortet. Banken kunde inte ta emot det, men hon skulle kunna ta ut pengar via en automat enligt kassafröken, men det var visst problem även där. Efter ytterligare konsultation visade det sig att inte ens automaten godkände kortet, men att det säkert skulle gå bra att få ut pengar i Carpentras på måndag. Inte något som helst problem, tyckte bankfröken. Försynt försökte jag förklara att vi då förhoppningsvis redan var hemma, så det hjälper inte oss. Försynt frågar jag om hon tror att restaurangerna i stan accepterar AE-kort. Damens rynkade ögonbryn, utsträckta händer och höjda axlar inger verkligen inte något stort hopp. Vi går tillbaka till bilen och funderar igenom situationen. Enkel matematik visar att vi inte kan köpa både vin och mat för pengarna. Om vi inte hittar någon automat i morgon så får vi föröka klara oss på vatten tills vi kommer till vårt hotell i Cagnes. De hade ju i alla fall accepterat AE-kort då vi betalade där. Men det kan ju hända att vi hittar en restaurang eller en vingård som tar emot kortet och då blir det genast lite roligare.
Eftersom vi nyss sett en skylt om Office de Tourisme så styr vi kosan dit. Jag parkerar utanför och går in. En vänlig dam sitter vid disken och jag frågar om hon råkar ha en karta och det har hon. Lyckligtvis har hon även en lista över alla restauranger i byn. Den har information över vilka kreditkort de tar. Tyvärr rätt bristfällig. Hon går igenom listan och förklarar att det ser dåligt ut. De som har markerat att de tar AE är inte öppna kvällstid, den här tiden av säsongen. De, som inte har markerat vad de accepterar, är inte öppna just nu, så hon kan inte ens ringa och fråga. Nåja, nu har jag i alla fall en lista över restaurangerna, så det är bara att fara vidare.
Så åker vi ut ur byn mot ett av de närmsta slotten, som heter Château Fortia. Jag vet inte om de har vinprovning idag, men jag vill ändå se slottet. Det var där som man på 1920-talet började formulera de regler, som senare blev de riksomfattande Appellation Controllée-reglerna. Vi tar av på en liten grusväg och närmar oss det rödfärgade slottet. Allt ser övergivet ut, så något vin blir det inte att ens smaka på. Man kan bara ana sig till vad det sedan dessutom skulle kosta att köpa. Tiden börjar bli knapp så vi bestämmer oss för att fara till vinmuséet, eftersom det även lär gå att köpa viner där. Vi har sett vinstockar på många håll och slotten här är inte alls av samma klass som i Bordeaux. De flesta är snarare vanliga hus.
Tillbaka i byn kör jag in på parkeringen utanför vinmuséet. Vi stiger ur och går in. På ena sidan har vi museet, som vi idag inte är intresserade av och på den andra sidan har vi butiken, som är mer intressant. Inne är stort och luftigt och många hyllor med viner. De har tydligen viner från hela Frankrike. Vi botaniserar lite bland de lokala vinerna och frågar sedan en gentleman och de accepterar kreditkort.
- No problem, monsieur! Visá, Master Cárd, Dinérs, American Expéss! Förklarar han med en mycket tydlig betoning på den sista stavelsen varje gång. Jag håller på att falla i gapskratt, då det plötsligt går upp för mig att han uttalar alla namn precis som ankan i bensinreklamen. Det måste vara han, som står för ankans röst, eller så är det en annan fransman eller så är det någon som bara är väldigt bra på att härma en fransman, som uttalar engelska namn. Hur som helst är det som att lyssna till ankan i reklamen.
Alla kort går i alla fall, så vi tar en tur till bland vinerna. Det finns viner i många olika prisklasser. Alla är betydligt dyrare än på monopolet hemma. Det här är inte lätt. Prissättningen är fri. Kanske det helt enkelt är billigare att köpa dem hemma. Större inköp ger lägre priser. Här verkar det inte finnas andra kunder. Visserligen brukar vi anse att dessa viner är värda 15 € eller så, men är de värda 30 € eller 50 € som de vill ha här? Tveksamt. Vi köper våra viner hemma i stället och ser oss omkring i byn. När vi är hemma så kan vi njuta av viner, som någon annan släpat hem.
Eftersom vi nyss sett en skylt om Office de Tourisme så styr vi kosan dit. Jag parkerar utanför och går in. En vänlig dam sitter vid disken och jag frågar om hon råkar ha en karta och det har hon. Lyckligtvis har hon även en lista över alla restauranger i byn. Den har information över vilka kreditkort de tar. Tyvärr rätt bristfällig. Hon går igenom listan och förklarar att det ser dåligt ut. De som har markerat att de tar AE är inte öppna kvällstid, den här tiden av säsongen. De, som inte har markerat vad de accepterar, är inte öppna just nu, så hon kan inte ens ringa och fråga. Nåja, nu har jag i alla fall en lista över restaurangerna, så det är bara att fara vidare.
Så åker vi ut ur byn mot ett av de närmsta slotten, som heter Château Fortia. Jag vet inte om de har vinprovning idag, men jag vill ändå se slottet. Det var där som man på 1920-talet började formulera de regler, som senare blev de riksomfattande Appellation Controllée-reglerna. Vi tar av på en liten grusväg och närmar oss det rödfärgade slottet. Allt ser övergivet ut, så något vin blir det inte att ens smaka på. Man kan bara ana sig till vad det sedan dessutom skulle kosta att köpa. Tiden börjar bli knapp så vi bestämmer oss för att fara till vinmuséet, eftersom det även lär gå att köpa viner där. Vi har sett vinstockar på många håll och slotten här är inte alls av samma klass som i Bordeaux. De flesta är snarare vanliga hus.
Tillbaka i byn kör jag in på parkeringen utanför vinmuséet. Vi stiger ur och går in. På ena sidan har vi museet, som vi idag inte är intresserade av och på den andra sidan har vi butiken, som är mer intressant. Inne är stort och luftigt och många hyllor med viner. De har tydligen viner från hela Frankrike. Vi botaniserar lite bland de lokala vinerna och frågar sedan en gentleman och de accepterar kreditkort.
- No problem, monsieur! Visá, Master Cárd, Dinérs, American Expéss! Förklarar han med en mycket tydlig betoning på den sista stavelsen varje gång. Jag håller på att falla i gapskratt, då det plötsligt går upp för mig att han uttalar alla namn precis som ankan i bensinreklamen. Det måste vara han, som står för ankans röst, eller så är det en annan fransman eller så är det någon som bara är väldigt bra på att härma en fransman, som uttalar engelska namn. Hur som helst är det som att lyssna till ankan i reklamen.
Alla kort går i alla fall, så vi tar en tur till bland vinerna. Det finns viner i många olika prisklasser. Alla är betydligt dyrare än på monopolet hemma. Det här är inte lätt. Prissättningen är fri. Kanske det helt enkelt är billigare att köpa dem hemma. Större inköp ger lägre priser. Här verkar det inte finnas andra kunder. Visserligen brukar vi anse att dessa viner är värda 15 € eller så, men är de värda 30 € eller 50 € som de vill ha här? Tveksamt. Vi köper våra viner hemma i stället och ser oss omkring i byn. När vi är hemma så kan vi njuta av viner, som någon annan släpat hem.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar