Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

söndag 28 december 2008

8.8 Vinprovning i Chateauneuf-du-Pape




Världsvant kör jag tillbaks till centrum och parkerar bilen. Nästan alla restauranger ligger vid det lilla torget. Då jag gått förbi några hus ser jag en liten butik med en skylt om avsmakning av viner. Nåja, ett litet snedsteg kanske man kunde pröva på. Jag kommer in och ser mig omkring bland vinbuteljerna. Det är helt uppenbart endast en tillverkares viner här i källaren. En äldre dam stegar fram och undrar om jag vill prova. Det låter ju bra. Hon slår upp två årgångar och jag låter mig väl smaka. Vi försöker föra en enkel diskussion på franska så gott det går. Det är svårt att avgöra hur bra eller hur dåliga vinerna är. Jag lärde mig från provsmakningarna i Bordeaux att kraftiga viner, som passar bäst till kraftiga kötträtter, är synnerligen svåra att provsmaka bara med en liten baguette. Damen förklarar att 2002 är hennes favoritvin. Det är nu till specialpris. Eftersom jag vet att årgångarna kan variera i de här trakterna så är jag nog lite skeptisk till att de skulle ha en bra årgång till specialpris, men jag håller god min i elakt spel. Jag förklarar att jag skall fundera på saken och att jag tar frun med i morgon. Damen accepterar AE i alla fall, så på den fronten är allt grönt.
Följande dörr frestar även den med degustation så det är väl bara att gå in nu när jag börjar få upp farten. Längst in i mörkret sitter en ensam man bakom ett stort mörkt bord. Han talar till och med en helt begriplig engelska. Jag behöver inte visa alltför tydligt att jag kan tänka sig att smaka på några droppar innan jag har två glas framför mig. Han förklarar att han är en av de få som använder sig av alla de tretton godkända druvorna. Det var ju intressant. Jag har alltid undrat över varför en del faktiskt gör det medan de flesta bara använder sig av en handfull. Han förklarar stolt att de självfallet använder sig att ett hemligt gammalt familjerecept. Smaken blir mer komplex om alla de tillåtna druvorna används, men priset blir självfallet mycket högre.

Jag kan notera att vinet verkligen är bättre än det granndamen förevisade, men priset är även det tre gånger ”bättre”. På skoj frågar jag honom om årgångarna och han förklarar att 2003 var ett ypperligt år tack vare den extrema hettan. Det blev väldigt små volymer, så det kommer att bli dyrt. 2002 däremot vill han inte sälja eftersom det var ett bedrövligt år. 2001, 2000 och 1999 var alla bra årgångar med hygglig volym. Mina misstankar besannas. Den här mannen verkar betydligt mer seriös och ärlig. Det är ju bara synd att hans viner är så förtvivlat dyra. Jag tror inte att vi kommer tillbaka imorgon hit heller. Man måste verkligen fråga sig om det kan vara lönande att stå hela dagarna i en affär istället för att sälja vinerna vidare åt andra som kan ställa in dem bland andra varor på hyllorna.
Jag går ut ur källarbutiken och sneddar över gatan för att gå in på en restaurang och frågar om kreditkorten. Det är ju därför jag är här, även om jag tog några snedsteg på vägen. Alla kort går bra utom AE. Samma svar får jag även i de följande restaurangerna. Alltså blir det att välja en inte alltför dyr restaurang och sedan hoppas att vi hittar en automat i morgon. På samma gång, som jag frågar om korten så tittar jag även på menyerna och har två alternativ åt Helena. En kort promenad tillbaka till bilen och sedan kör jag till vårt övernattningsnäste. Byn är liten och lätt att lära sig, men jag försöker nu memorera den kortaste vägen till och från centrum, eftersom vi tänkte gå till restaurangen i kväll.

När jag kommer in i huset studerar jag de färgglada tavlorna i trappan lite närmare. Signaturen verkar bekant. Aj ja, det är nog samma efternamn som våra hyresvärdar. Konstnären heter Yvon, så jag gissar att det är frun i huset som är konstnär. Så hör jag plötsligt att hon kommer och hälsar på henne. Jag visar på tavlorna och ger dem mina komplimanger och frågar om det är hon som är konstnären. Hon svarar att den är hennes man. Men, undrar jag då, det står ju Yvon. Hon förklarar att Yvon är ett mansnamn och jag förklarar att Yvonne i svenskan är ett kvinnonamn. Hon förklarar att det är det också på franska. Det skrivs som på svenska. Men efter en del förklaringar kommer jag underfund med att de på franska betonar den första stavelsen när det är ett mansnamn och den andra när det är ett kvinnonamn. För mig uttalas båda väldigt lika, men med träning kunde det kanske gå att höra skillnaden mellan I´von och Ivo´n.
Kanske jag en dag kunde lära mig mer franska? Nog märks det att det kunde vara till hjälp och nöje även om vi klarat oss bra så här långt. Jag har noterat att det tydligen är damerna som är bättre på engelska än männen. Mannen med den lilla hunden i Arles ville att frun skulle förklara för mig. Mannen med den stora hunden i Avignon lät även han frun ta över ordet. Idag märkte jag igen att mannen här i huset hade mycket svårt att uttrycka något på engelska. Det var kanske inte så dumt att jag ringde det stället, som hade två personer som kontaktpersoner, när jag skulle välja övernattningsställe Alltid är det väl någon då som kan lite engelska, tänkte jag.

När jag kommer in på vårt färgglada rum står Helena redan i badrummet.
– Någon har varit och stängt av vår takgrill! Klagar hon.
– Hm, det kan ju hända att den har en timer, funderar jag.
– Det känns obehagligt att någon går in oombedd när vi är borta, klagar hon
– Vi sätter på den igen. Så har vi kanske varmare när vi kommer hem i natt, säger jag, och knäpper på grillen igen.
– Hittade du någon restaurang, som tar AE? Undrar Helena efter en liten stund.
– Nej, konstaterar jag.
Och så funderar vi vad vi skall göra. Det behöver ju inte vara helt omöjligt att få ut kontanter redan i morgon från någon automat. Om vi inte får några pengar, så har vi inte kontanter till mat i morgon. Vi har ju inte intresse av att köra från stad till stad för att söka efter lämpliga automater för då hinner vi ju inte ens till Cagnes innan natten. Dessutom missar vi morgondagens program, som Helena verkligen har sett fram emot.
Vi har planerat att ta motorvägen fram till St-Maximin-la-Ste-Baume och sedan via några uråldriga stenar till Cagnes. Jag studerar kartan och ser att vi passerar Salon-de-Provenve. Den har i alla fall 35.000 innevånare, så kanske vi kan få kontanter där. Vi passerar även Aix-en-Provence, som vi inte alls hade tänkte besöka under den här resan. Det är en betydligt större stad och det brukar alltid ta en massa tid att ta sig in och ur en större stad. Vi bestämmer oss för att äta idag och svälta imorgon om vi inte får kontanter i Salon-de-Provence eller i St-Maxime-la-Ste-Baume. Det känns bättre än alternativet att svälta i kväll och sedan kanske ändå få kontanter i morgon.

Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild