Guiden berättar för mig, eller snarare repeterar för mig, att det finns en triumfbåge i Glanum femton minuters promenad från centrum av St-Rémy. Triumfbågen byggdes av kejsar Augustus, alltså han med den berömda skattskrivningen, för att fira Caesars seger över grekerna och Gallien 10 f Kr. Så lite små vingslag bör ju kunna höras i luften. Eftersom jag är mer intresserad av detta så har sevärdheten hamnat under tuppluren under förutsättning att jag hinner och orkar. Dessutom måste den passas in under en hårtvätt eftersom det är drygt två mil till St-Rémy-de-Provence från Arles.
Enligt kartan skall jag ta samma väg ut från stan, som när jag sökte efter den beryktade bron över Rhône, vilken visade sig vara en aqvedukt. Jag kör vidare norrut och märker att löven delvis har börjat slå ut. Märkligt, jag trodde de skulle börja söderifrån, men så kan det tydligen vara. Landskapet blir plötsligt väldigt mellansvenskt med åkrar och små skogsdungar. Helt annat än vad vi såg för bara en timme sedan, då vi körde genom träskmarker med flamingos. Till höger börjar ett berg torna upp sig. Jag stannar för att kolla kartan. Till höger finns alltså Alpilles eller de små Alperna. Men, vänta nu. Det står ju les Baux de Provence bredvid den högsta toppen. Det är ju vindistriktet, som vi prövat på de två senaste dagarna med varierande erfarenhet. Kanske jag kunde ta en sväng dit på tillbakavägen? Dessutom ser jag att vägen är grönmarkerad på kartan och det betyder att det är en naturskön väg. Allt beror på hur snabbt jag hittar triumfbågen.
Vägen fortsätter mot Avignon, men jag måste svänga av till höger för att komma till St-Rémy. Landskapet är omväxlande och de har planterat en mängd träd på båda sidor om vägen, så kilometertals långa sträckor kör jag i en allé. Så närmar jag mig St-Rémy-de-Provence och kommer in i staden, som har 10.000 innevånare. Den domineras av hus i två eller tre våningar. Det är ingen tät trafik, så jag kör vidare för att se mig omkring lite grann. Plötsligt ser jag en mycket vacker kyrka, med fyra vackra pelare och ett mycket speciellt torn. Stor är den dessutom. De verkar ju ha en katedral i varje liten stad här nere. Tyvärr är kyrkokvoten fylld för idag. Det får bli nästa gång. Efter en sväng i staden har jag fortfarande inte sett någon infoskylt om triumfbågen, så jag bestämmer mig för att fråga för att inte spilla onödig tid, som förr i tiden.
En dam kommer raskt gående så jag stannar bilen. Jag vevar ner rutan och försöker artigt på franska. Arc de triumph?? och får ett långt och säkert bra svar. Då frågar jag försynt om hon kan engelska. Och se! Den här gången får jag antagligen samma harangler på en fullständigt perfekt engelska. Det visar sig att hon är en utflyttad amerikanska. Så det är bara att följa hennes ganska enkla beskrivning att köra vänster och sedan rakt och rakt och rakt. Ett stycke utanför staden börjar jag se några mäktiga ljusa bergstoppar framför mig. Det verkar som om jag redan närmar mig de små Alperna igen.
Efter ett stycke, som inte jag skulle vilja promenera på en kvart, ser jag några bussar parkerade. Det är inte svårt att gissa att jag kommit fram och plötsligt ser jag två stenkolosser vid sidan av vägen. Inte visste jag att det skulle vara två. En koll i boken visar att det dels är en triumfbåge, med anledning av Caesars seger över grekerna och Gallien från 10 f Kr och dessutom ett maosoleum från ca 30 f Kr.
Det är alltid svårt att få en uppfattning av storleken på något man bara sett på bild. Den här triumfbågen verkade betydligt mindre än den är i verkligheten. Visserligen är den lite skadad, men är åtta - tio meter hög i alla fall. Maosoléet, som står bredvid är säkert över 15 meter högt. Idag hade jag i alla fall bättre tur än då jag försökte se Turbie utanför Monaco i början av veckan. Det här är öppet dygnet runt även om det är mindre. Vad jag kommer ihåg så var det samme kejsar Augustus som byggde även Turbiemonumentet. Det var betydligt större, men så var det ju även ett monument över hans egna segrar.
Det är fascinerande att gå runt och titta upp på de över 2000 år gamla monumenten, som ändå mycket väl har stått emot tidens tand. Som sällskap har jag tre busslaster med skolungdomar, som springer omkring och stojar kring monumenten. Nåja, nu har jag i alla fall sett en gammal romersk triumfbåge på nära håll. Traditionen togs ju senare upp av bland annat fransmännen med triumfbågen i Paris, som kanske den mest kända.
Enligt kartan skall jag ta samma väg ut från stan, som när jag sökte efter den beryktade bron över Rhône, vilken visade sig vara en aqvedukt. Jag kör vidare norrut och märker att löven delvis har börjat slå ut. Märkligt, jag trodde de skulle börja söderifrån, men så kan det tydligen vara. Landskapet blir plötsligt väldigt mellansvenskt med åkrar och små skogsdungar. Helt annat än vad vi såg för bara en timme sedan, då vi körde genom träskmarker med flamingos. Till höger börjar ett berg torna upp sig. Jag stannar för att kolla kartan. Till höger finns alltså Alpilles eller de små Alperna. Men, vänta nu. Det står ju les Baux de Provence bredvid den högsta toppen. Det är ju vindistriktet, som vi prövat på de två senaste dagarna med varierande erfarenhet. Kanske jag kunde ta en sväng dit på tillbakavägen? Dessutom ser jag att vägen är grönmarkerad på kartan och det betyder att det är en naturskön väg. Allt beror på hur snabbt jag hittar triumfbågen.
Vägen fortsätter mot Avignon, men jag måste svänga av till höger för att komma till St-Rémy. Landskapet är omväxlande och de har planterat en mängd träd på båda sidor om vägen, så kilometertals långa sträckor kör jag i en allé. Så närmar jag mig St-Rémy-de-Provence och kommer in i staden, som har 10.000 innevånare. Den domineras av hus i två eller tre våningar. Det är ingen tät trafik, så jag kör vidare för att se mig omkring lite grann. Plötsligt ser jag en mycket vacker kyrka, med fyra vackra pelare och ett mycket speciellt torn. Stor är den dessutom. De verkar ju ha en katedral i varje liten stad här nere. Tyvärr är kyrkokvoten fylld för idag. Det får bli nästa gång. Efter en sväng i staden har jag fortfarande inte sett någon infoskylt om triumfbågen, så jag bestämmer mig för att fråga för att inte spilla onödig tid, som förr i tiden.
En dam kommer raskt gående så jag stannar bilen. Jag vevar ner rutan och försöker artigt på franska. Arc de triumph?? och får ett långt och säkert bra svar. Då frågar jag försynt om hon kan engelska. Och se! Den här gången får jag antagligen samma harangler på en fullständigt perfekt engelska. Det visar sig att hon är en utflyttad amerikanska. Så det är bara att följa hennes ganska enkla beskrivning att köra vänster och sedan rakt och rakt och rakt. Ett stycke utanför staden börjar jag se några mäktiga ljusa bergstoppar framför mig. Det verkar som om jag redan närmar mig de små Alperna igen.
Efter ett stycke, som inte jag skulle vilja promenera på en kvart, ser jag några bussar parkerade. Det är inte svårt att gissa att jag kommit fram och plötsligt ser jag två stenkolosser vid sidan av vägen. Inte visste jag att det skulle vara två. En koll i boken visar att det dels är en triumfbåge, med anledning av Caesars seger över grekerna och Gallien från 10 f Kr och dessutom ett maosoleum från ca 30 f Kr.
Det är alltid svårt att få en uppfattning av storleken på något man bara sett på bild. Den här triumfbågen verkade betydligt mindre än den är i verkligheten. Visserligen är den lite skadad, men är åtta - tio meter hög i alla fall. Maosoléet, som står bredvid är säkert över 15 meter högt. Idag hade jag i alla fall bättre tur än då jag försökte se Turbie utanför Monaco i början av veckan. Det här är öppet dygnet runt även om det är mindre. Vad jag kommer ihåg så var det samme kejsar Augustus som byggde även Turbiemonumentet. Det var betydligt större, men så var det ju även ett monument över hans egna segrar.
Det är fascinerande att gå runt och titta upp på de över 2000 år gamla monumenten, som ändå mycket väl har stått emot tidens tand. Som sällskap har jag tre busslaster med skolungdomar, som springer omkring och stojar kring monumenten. Nåja, nu har jag i alla fall sett en gammal romersk triumfbåge på nära håll. Traditionen togs ju senare upp av bland annat fransmännen med triumfbågen i Paris, som kanske den mest kända.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar