Det börjar bli sent tycker Helena. Jag hade tänkt att vi skulle ta Grand Moyenne till Nice och sedan strandvägen till Cagnes, men vi kan båda räkna ut att det tar för lång tid. Från igår kväll minns jag vilken trafik det kan vara kvällstid. Det är visserligen måndag idag, men det är nog dumt att chansa. Motorvägen går bara ett stenkast härifrån och visserligen vill de ha en slant, men den är snabb. Vi söker oss till motorvägen och den för oss snabbt mot Cagnes. Visserligen omges vägen bara ett enformigt skogbevuxet landskap, men vi har nog sett tillräckligt med vyer för ett tag nu. På drygt tjugo minuter far vi från Turbie till Cagnes. Det är fortfarande fascinerande hur korta avstånd det är mellan de olika städerna. Det är väl det som är den del av charmen med Côte d’Azur, att det går att besöka så många olika platser utan att resorna tar en hel dag.
Den här gången är det lätt att hitta den rätta avfarten från motorvägen och till hotellet. Jag öppnar porten till bakgården och parkerar bilen för natten. Frun tar tupplur medan jag tar en promenad. Först måste jag köpa vatten åt henne. Det ligger ju en närbutik längst bort i samma kvarter i korsningen av Boulevard Maréchal Juin och Avenue Cannes. Aja ja, gatorna byter ju namn i korsningen. Det blir ett krångligt namn på den korsningen, men jag vet var butiken ligger i alla fall.
Jag har ju tittat in i butiken tidigare, så jag vet att de innanför dörren har en bröddisk. Nu är den ganska tom. Det färska brödet kommer hit på morgonen då de öppnar. Det är intressant att notera att det är bröd de använder som lockvara. Brödet säljs helt separat över disk, så kunden behöver inte gå in i själva butiken. Jag knallar istället in och börjar söka efter vattnet. Det är alltid lite knepigt med nya butiker, framför allt i ett nytt land. Jag vandrar av och an och får inte syn på vattnet. Det måste ju finnas för alla människor går ju omkring med en vattenflaska. Ja, i alla fall de flesta damer. Vi herrar tycks ju likt kamelerna ha någon puckel, som vi kan lagra vatten i. Till sist får jag syn på vattenberget. Det står längst in i butiken. Här finns små förpackningar. Det finns stora förpackningar. Det finns glasflaskor. Det finns plastflaskor. Det finns naturell och bornerande. Det finns med mineraltillsatser. Det finns med citron. Du milde tid vad många olika varianter det finns! Undra på att de såg fundersamma ut i början när jag bara beställde ”vatten” till maten. Numera specificerar jag det med eller utan gas, som de kallar bubblorna här.
Hemma är det lätt att hitta mjölken om man går in i en ny affär. Den finns normalt längst in. Det är ju liksom meningen att kunden skall gå genom hela butiken så att något annat förhoppningsvis skall fastna. Här har tydligen vattnet samma uppgift. Så nu blir jag ju intresserad av att veta var de har mjölken. Så jag börjar se mig omkring. Det blir ju att söka efter kyldiskar helt enkelt. Jag tittar in i några, men där finns inga mjölkprodukter. Till sist hittar jag en stor disk nära kassan. Där finns i alla fall ostar i mängder. De har säkert femtiotalet olika ostar. Ja, Frankrike är ju känt för sina ostar. Kan jag månne hitta mjölk här i närheten? Jo, till sist hittar jag lite undanskymt två paket mjölk. I halvliterförpackningar. Antagligen ifall någon skulle vilja tillreda en béchamelsås! Det är onödigt att fråga om fransmännen är storkonsumenter av mjölk!
Ostdiskens placering motsvarar lite våra godishyllor. Den står och frestar just när kunden skall ställa sig i kassakön. Nu står jag med mitt vatten och väntar att två unga damer skall bli färdiga. De samtalar ivrigt med varandra och med kassafröken. Jag noterar att de alla tre har samma look. Halvmörkt risigt hår och helt utan makeup. Någon solbränna har de inte fått i år ännu. De är helt enkelt bleka som nordbor. Jag hade väl någon fördom om att fransyskorna skulle vara välmejkade, välklädda och mörkhåriga och kanske även vackra, men det stämmer ju inte alls. Snarare har de åtminstone i den här trakten varit grå och oansenliga som kyrkråttor. Till sist får jag betala min vattenflaska och kan gå vidare. Jag går runt hörnet och söker upp närmsta palm och där finns ett lämpligt vattenhål för mig. Visserligen ser vattnet lite brunaktigt ut, men det går säker att dricka. Det är bara jag och bartendern. Han står och tittar på TVn, som står i ett hörn och jag plockar fram mina vykort. Nu skall det skrivas vykort hemåt! Det här var liksom planerat så här. Bättre att utnyttja tiden under Helenas tupplur än att sitta bort en timme i Monaco med kortskrivandet.
Den här gången är det lätt att hitta den rätta avfarten från motorvägen och till hotellet. Jag öppnar porten till bakgården och parkerar bilen för natten. Frun tar tupplur medan jag tar en promenad. Först måste jag köpa vatten åt henne. Det ligger ju en närbutik längst bort i samma kvarter i korsningen av Boulevard Maréchal Juin och Avenue Cannes. Aja ja, gatorna byter ju namn i korsningen. Det blir ett krångligt namn på den korsningen, men jag vet var butiken ligger i alla fall.
Jag har ju tittat in i butiken tidigare, så jag vet att de innanför dörren har en bröddisk. Nu är den ganska tom. Det färska brödet kommer hit på morgonen då de öppnar. Det är intressant att notera att det är bröd de använder som lockvara. Brödet säljs helt separat över disk, så kunden behöver inte gå in i själva butiken. Jag knallar istället in och börjar söka efter vattnet. Det är alltid lite knepigt med nya butiker, framför allt i ett nytt land. Jag vandrar av och an och får inte syn på vattnet. Det måste ju finnas för alla människor går ju omkring med en vattenflaska. Ja, i alla fall de flesta damer. Vi herrar tycks ju likt kamelerna ha någon puckel, som vi kan lagra vatten i. Till sist får jag syn på vattenberget. Det står längst in i butiken. Här finns små förpackningar. Det finns stora förpackningar. Det finns glasflaskor. Det finns plastflaskor. Det finns naturell och bornerande. Det finns med mineraltillsatser. Det finns med citron. Du milde tid vad många olika varianter det finns! Undra på att de såg fundersamma ut i början när jag bara beställde ”vatten” till maten. Numera specificerar jag det med eller utan gas, som de kallar bubblorna här.
Hemma är det lätt att hitta mjölken om man går in i en ny affär. Den finns normalt längst in. Det är ju liksom meningen att kunden skall gå genom hela butiken så att något annat förhoppningsvis skall fastna. Här har tydligen vattnet samma uppgift. Så nu blir jag ju intresserad av att veta var de har mjölken. Så jag börjar se mig omkring. Det blir ju att söka efter kyldiskar helt enkelt. Jag tittar in i några, men där finns inga mjölkprodukter. Till sist hittar jag en stor disk nära kassan. Där finns i alla fall ostar i mängder. De har säkert femtiotalet olika ostar. Ja, Frankrike är ju känt för sina ostar. Kan jag månne hitta mjölk här i närheten? Jo, till sist hittar jag lite undanskymt två paket mjölk. I halvliterförpackningar. Antagligen ifall någon skulle vilja tillreda en béchamelsås! Det är onödigt att fråga om fransmännen är storkonsumenter av mjölk!
Ostdiskens placering motsvarar lite våra godishyllor. Den står och frestar just när kunden skall ställa sig i kassakön. Nu står jag med mitt vatten och väntar att två unga damer skall bli färdiga. De samtalar ivrigt med varandra och med kassafröken. Jag noterar att de alla tre har samma look. Halvmörkt risigt hår och helt utan makeup. Någon solbränna har de inte fått i år ännu. De är helt enkelt bleka som nordbor. Jag hade väl någon fördom om att fransyskorna skulle vara välmejkade, välklädda och mörkhåriga och kanske även vackra, men det stämmer ju inte alls. Snarare har de åtminstone i den här trakten varit grå och oansenliga som kyrkråttor. Till sist får jag betala min vattenflaska och kan gå vidare. Jag går runt hörnet och söker upp närmsta palm och där finns ett lämpligt vattenhål för mig. Visserligen ser vattnet lite brunaktigt ut, men det går säker att dricka. Det är bara jag och bartendern. Han står och tittar på TVn, som står i ett hörn och jag plockar fram mina vykort. Nu skall det skrivas vykort hemåt! Det här var liksom planerat så här. Bättre att utnyttja tiden under Helenas tupplur än att sitta bort en timme i Monaco med kortskrivandet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar