Då jag kommer ut ser jag en byst på en piedestal till höger och går fram. Det är Mistral, som igen blickar ut över oss. På stadshuset mitt emot ser jag den välbekanta Office de Tourisme- skylten så vi bestämmer oss för att gå dit för att få lite mer information. En vänlig dam bakom disken ger oss en enkel karta och några broschyrer. Som vi gissat arrangeras musikkonserter i kyrkan och vi får programmet. Knappast kommer vi tillbaka i år. Det kunde däremot vara trevligt att någon gång i vintermörkret där hemma kunna spela samma musik, som de spelar här i en konsert samtidigt i denna helt fantastiska kyrka. Den vänliga damen visar även på en enkel stadskarta var den gamla staden är. Den befinner sig mitt emot stadshuset bortom kyrkan. De smala gamla gränder vi gick igenom för att komma till kyrkan tillhör tydligen den nya staden. Tänk så fel man kan ha.
Den vänliga damen visar även var ingången till klostret finns, vilket är vårt nästa mål idag. Vi skall gå runt det stora stadshuset, så hittar vi ingången. Vi tackar för oss och traskar vidare. När vi kommer runt hörnet, så ser vi skyltar som informerar om att vi kan gå in till klostret. Vi går in genom dörren och kommer till något, som mer ser ut som en vinbutik. Ja, snarare är det väl en vinbutik. Skyltar informerar om degustation och maison des vin. Det betyder att det går att avsmaka och rimligen även köpa husets vin. Vi är inte i något av vinmonopolens förlovade länder! Eftersom vi verkligen inte var mentalt förberedda på att börja avsmaka viner i ett kloster, så går vi vidare genom rummet och kommer ut i en fantastisk klosterträdgård.
Vi ser utsidan av den stora kyrkan och klosterväggarna och i mitten bildas en stor fyrkantig trädgård med stora gamla träd. Eftersom vi som vanligt är rätt ensamma så infinner sig en mäktig stämning av att se dessa gamla husväggar, som omger ett stycke stilla natur. Vi går vidare och kommer in i en gång med valvbågar. En inbjudande meny, står vid sidan av en dörr och informerar oss om att de även har en fin restaurang här. Skyltar visar även att de har ett hotell i anslutning till klostret. Vilken fantastisk känsla det skulle vara att en gång kunna övernatta bland dessa gamla valv! Hur gammalt klostret är vet jag inte, men kyrkan började byggas i slutet av 1200-talet. Bygget varade i tvåhundrafemtio år.
När vi kom in såg vi en skylt som visade att vi skulle ha en sevärdhet i den här riktningen, men nu ser vi inte några fler skyltar. Jag går tillbaka för att kontrollera skylten och kommer sedan tillbaka till Helena. Vi undrar än en gång över deras skyltning. Jag kikar in i ett stort rum med stenväggar och ett högt valv. Längst in verkar det finnas en mycket stor restaurang av något slag och jag ser en mörkhårig kvinna där inne. Jag går fram och frågar henne om skylten och pilen och undrar var sevärdheten är. Den välmejkade damer skrattar och säger att det är hela platsen som är en sevärdhet. Självfallet har hon helt rätt, det var bara vi som uppfattade skylten fel. Märkligt med damerna i Provence. På ett kloster kan de vara väldigt propert klädda och fint mejkade, men när jag studerade de unga damerna i matvaruaffären i Cagnes kunde jag inte skönja någon mejk alls. Jag hade förväntat mig tvärtom.
Vår tidtabell börjar bli ansträngd, så vi söker upp den sista lilla sevärdheten i den stora sevärdheten, vilket är en äkta milstolpe. I ändan av en valvgång hittar vi till slut en tvåmeter hög stolpe, som lär skall vara 1900 år gammal och som en gång stod längs en av de vägar, som ledde till Rom.
För den här resan är nu vårt besök i kyrkan och klostret vid Sankta Maria Magdalenas basilika i Saint-Maximin-la-Ste-Baume över. Även detta är en plats som vi gärna kommer tillbaka till. Då kanske vi kunde övernatta i klostret och titta lite mer på den gamla staden. Men nu söker vi oss tillbaka genom klosterträdgården och ut via vinbutiken och promenerar mot bilen. Vi behöver inte gå genom centrum utan kan ta en genväg till bilen. Idag har vi haft den på en helt fri parkering så vi slipper det sedvanliga trasslet med parkeringsvakter.
Den vänliga damen visar även var ingången till klostret finns, vilket är vårt nästa mål idag. Vi skall gå runt det stora stadshuset, så hittar vi ingången. Vi tackar för oss och traskar vidare. När vi kommer runt hörnet, så ser vi skyltar som informerar om att vi kan gå in till klostret. Vi går in genom dörren och kommer till något, som mer ser ut som en vinbutik. Ja, snarare är det väl en vinbutik. Skyltar informerar om degustation och maison des vin. Det betyder att det går att avsmaka och rimligen även köpa husets vin. Vi är inte i något av vinmonopolens förlovade länder! Eftersom vi verkligen inte var mentalt förberedda på att börja avsmaka viner i ett kloster, så går vi vidare genom rummet och kommer ut i en fantastisk klosterträdgård.
Vi ser utsidan av den stora kyrkan och klosterväggarna och i mitten bildas en stor fyrkantig trädgård med stora gamla träd. Eftersom vi som vanligt är rätt ensamma så infinner sig en mäktig stämning av att se dessa gamla husväggar, som omger ett stycke stilla natur. Vi går vidare och kommer in i en gång med valvbågar. En inbjudande meny, står vid sidan av en dörr och informerar oss om att de även har en fin restaurang här. Skyltar visar även att de har ett hotell i anslutning till klostret. Vilken fantastisk känsla det skulle vara att en gång kunna övernatta bland dessa gamla valv! Hur gammalt klostret är vet jag inte, men kyrkan började byggas i slutet av 1200-talet. Bygget varade i tvåhundrafemtio år.
När vi kom in såg vi en skylt som visade att vi skulle ha en sevärdhet i den här riktningen, men nu ser vi inte några fler skyltar. Jag går tillbaka för att kontrollera skylten och kommer sedan tillbaka till Helena. Vi undrar än en gång över deras skyltning. Jag kikar in i ett stort rum med stenväggar och ett högt valv. Längst in verkar det finnas en mycket stor restaurang av något slag och jag ser en mörkhårig kvinna där inne. Jag går fram och frågar henne om skylten och pilen och undrar var sevärdheten är. Den välmejkade damer skrattar och säger att det är hela platsen som är en sevärdhet. Självfallet har hon helt rätt, det var bara vi som uppfattade skylten fel. Märkligt med damerna i Provence. På ett kloster kan de vara väldigt propert klädda och fint mejkade, men när jag studerade de unga damerna i matvaruaffären i Cagnes kunde jag inte skönja någon mejk alls. Jag hade förväntat mig tvärtom.
Vår tidtabell börjar bli ansträngd, så vi söker upp den sista lilla sevärdheten i den stora sevärdheten, vilket är en äkta milstolpe. I ändan av en valvgång hittar vi till slut en tvåmeter hög stolpe, som lär skall vara 1900 år gammal och som en gång stod längs en av de vägar, som ledde till Rom.
För den här resan är nu vårt besök i kyrkan och klostret vid Sankta Maria Magdalenas basilika i Saint-Maximin-la-Ste-Baume över. Även detta är en plats som vi gärna kommer tillbaka till. Då kanske vi kunde övernatta i klostret och titta lite mer på den gamla staden. Men nu söker vi oss tillbaka genom klosterträdgården och ut via vinbutiken och promenerar mot bilen. Vi behöver inte gå genom centrum utan kan ta en genväg till bilen. Idag har vi haft den på en helt fri parkering så vi slipper det sedvanliga trasslet med parkeringsvakter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar