Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

tisdag 29 april 2008

2.2 På stranden i Cagnes-sur-Mer

Jag går mot stranden och börjar känna stenarna krasa under skosulorna. Eftersom jag hade tänkt doppa foten i Medelhavet så jag går ner mot strandkanten. Till höger finns en kaj, som är gjord av stora stenblock. När jag ser mig omkring så ser jag flera kajer. De finns med ungefär femtio meters mellanrum. Kanske de är någon slags pirer och på nåt sätt fungerar som vågbrytare, eftersom jag inte kan se några båtar i närheten av dem. Jag går ner till strandkanten och ser att det kommer in stora vågor. Först tror jag att det är svallvågor efter något fartyg. Jag tittar ut över Medelhavet. Därute ser jag ett flygplan, som går in för landning. Det kommer att landa i Nice. Tänk, igår kväll flög vi där! Men jag ser inte något fartyg och vågorna bara fortsätter och fortsätter att komma in mot stranden. Till sist inser jag att det nog bara är dyningar efter gårdagens sjögång.

Vid strandkanten sluttar det ner mot vattnet. Där finns mängder med små slipade stenar i olika former. När dyningen kommer slår vågen upp på stranden en meter eller två och för med sig de runda stenarna och jag hör ett rasslande ljud. När vattnet sedan drar sig tillbaka så drar det med sig stenarna och jag hör ett nytt rasslande. På detta sätt bildas ett upprepande, men monotomt rasslande ljud. Jag drar mig till minnes att jag hört detta sövande ljud på någon avslappningskassett någon gång. Det blir ett helt annat ljud än det kluckande som jag är van vid, då vatten slår sakta mot en granitklippa där hemma eller då stormen gör att vågorna spolar över de röda klipporna. Det här ljudet är så sakta, så rasslande och så sövande.
På strandkanten märker jag att det finns stenar av många olika former och färger. De flesta är lite avlånga, platta eller runda och helt släta. De är röda, vita, grå, svarta, ja till och med gröna eller genomskinliga. När jag ser en grön, välslipad, genomskinlig sten så förstår jag, att det nog måste vara en flaska som gått i bitar för många, många år sedan. Jag tar upp den. Jag ser också en vit, en svart och en röd som jag plockar upp. Sedan hittar jag ytterligare en som är nästan genomskinlig. Jag sätter dem alla i fickan, som souvenirer från Medelhavet, för att ge dem åt frun, när vi träffas om en stund. Jag hade drömt om att kunna doppa tårna i Medelhavet nu här på morgonen. Tyvärr ser jag att det är alltför riskabelt. Troligen blir nog halva jag våt, om jag försöker mig närmare stranden i de här lösa stenarna och med de här höga dyningarna.

En man kommer gående med sin hund längs stranden. Lite längre bort står en annan man och fiskar på en av stenpirarna. Jag bestämmer mig för att gå dit. Där intill ser jag en liten välskyddad hamn med några båtar. Jag går ut mot den fiskande mannen och hälsar på honom.
– Bon jour, monsieur! Säger jag glatt och stolt över att det nu blev rätt i alla fall.
– Bon jour, monsieur! svarar han, varefter jag artigt på franska frågar om han kan engelska.
Lite grann säger han och ruskar den utbredda upp-och-nervända handen. Vi pratar väder och han lovar att det nog skall klarna upp vid middagstid. Jag frågar om han får någon fisk och han säger att det är dåligt idag. Jag frågar vad han fiskar och han svarar: ”Daurade.” Det känner jag igen från köksfranskan och nickar igenkännande trots att jag inte kommer ihåg vad det heter på svenska. Det spelar nog inte heller någon roll, eftersom vi ändå knappast har den fisken hemma. Jag förklarar att jag själv brukar fiska från stranden och visar några bilder hemifrån. Jag har lärt mig att det alltid är bra att ha några bilder med hemifrån; lite sommarbilder, lite vinterbilder och lite strandbilder. Det är lätt att få igång en diskussion med folk från annat håll på det sättet.
Bilderna visar var jag fiskar gädda från strand och abborre med nät. Jag vet att det är välkända fiskar i Frankrike. När jag var i Lyon häromåret märkte jag att gäddan var en specialitet där. Jag minns även att Monet hade gäddor i sin berömda näckrosdamm. Vi talar om Lyon och om fisk och viner och jag berättar att vi kanske skall till Châteauneuf-du-Pape. Då visar han genom att föra upp sina sammanförda fingrar mot munnen att vinet är mycket gott! Till sist frågar jag vilken av restaurangerna här vid stranden han tycker att är bäst och så får jag ett tips ifall vi vill gå ut och äta här någon kväll.
Sedan vill jag inte störa honom längre, så jag säger ”Au revoir” och går vidare. Jag fortsätter upp på trottoaren och går vidare längs stranden. Klockan går även den och jag inser att jag måste söka mig tillbaka. Jag tar en annan tvärgata från strandvägen och går upp längs den. Här finns tvåvåningshus och många har gulfärgade fasader. När jag kommer upp ett kvarter svänger jag av mot hotellet. Så går gatan över en liten bäck, där det simmar en svan och några änder. Sedan känner jag igen mig igen. Jag har kommit tillbaka till det som verkar vara huvudgatan upp från stranden. Jag går förbi en liten affär och kommer ihåg att jag skulle köpa lite vatten. Plockar även upp lite flytande bröd på disken. Kan vara bra att ha. Försöker hitta de små lokala vinerna, men araben känner inte till dem utan försöker med Côte de Provence, så jag nöjer mig med det jag redan har.

Långsamt går jag vidare längs trottoaren. En man promenerar om mig med två baguetter och morgontidningen i en plastkasse. Klockan är inte ens nio ännu! Så sneddar jag över huvudgatan och passerar vår närbutik. Jag ser genom den öppna dörren att de frestar med färska baguetter innanför dörren. Allt känns väldigt typiskt franskt.
Bredvid närbutiken ligger ett kafé och en bar, men de verkar vara ganska tomma så här dags. Inne på en gård står ett apelsinträd med frukter som hänger inbjudande. Det märks att man inte är i hemknutarna! Så går jag förbi en bilaffär. De verkar både sälja och hyra ut bilar. Bland alla franska bilar står även en röd Ferrari, begagnad men ändå. Nu har jag inte långt kvar, bara ett höghus och sedan kommer vår tvärgata. Jag svänger av mot hotellet och går in genom porten.

söndag 27 april 2008

Kapitel 2 Små utflykter i och kring Cagnes-sur-Mer

2.1 Morgon i Cros-de-Cagnes

Jag vaknar. Det är mörkt i rummet. Jag märker att jag inte ligger i den vanliga sängen. Bara en liten strimma kommer in genom ett fönster i badrumsdörren. Jag är i Provence! Klockan på armen är lite före åtta. En fågel sjunger där ute. Den låter lite som en koltrast, men inte riktigt lika ändå. Sedan hör jag en duva som börjar hoa. Den låter inte som duvorna hemma. Lite som en ringduva, som hela tiden upprepar den första delen av lockropet. Ho-hoo-ho ho-hoo-ho håller han på. Rytmiskt upprepande. Låter lite som när man var liten och drog en slipsten, då lien skulle vässas. Jo, jag vet nog hur en slipsten skall dras! Sedan tystnar även den och någon liten fågel börjar kvittra. Kanske en sparv.
Annars är det tyst. Kylskåpet är ju avstängt och Helena andas lugnt ännu. Jag vet att hon behöver vila en stund ännu. Men jag har inte tänkt sova bort min resa så jag stiger upp och går till badrummet. Jag försöker göra, det jag skall. så tyst som möjligt för att inte väcka henne. Jag kommer på, att om jag sätter en handduk över badrumsdörren, så blir det ännu mörkare i rummet. När jag kommer tillbaks till rummet kan jag först inte ens se något. Så småningom vänjer sig ögonen och jag hittar mina kläder och tar dem tyst på mig och smyger ut.
Det är tyst och tomt i korridoren. Nere i receptionen står en dam. Även hon ser mycket nordisk ut eftersom hon är lång och har rätt ljust hår. Jag börjar undra om de alla är ljushåriga i Frankrike nuförtiden. Jag hälsar:
- Bon jour!
- Bon jour, monsieur! Svarar hon varefter jag snabbt övergår till engelska och konstaterar att det är en fin morgon och att vi kom lite sent igår. Hon frågar om vi vill ha morgonmål och jag säger att det vill vi nog ha, men att jag först ska ta en promenad. Jag irriterar mig på att jag inte kommer ihåg att vara artig och säga madame åt henne. Det hör ju liksom till i franskan att titulera alla med herre, fru eller fröken. Det kan ju bero på att man hos oss bara hör det i gamla svartvita filmer. Det känns lite ovant helt enkelt. Men, kanske jag lär mig.

När jag kommer ut genom dörren kommer jag till en liten trädgård där det står ett träd som blommar med rödaktiga blommor på bar kvist. Det är ljust, men solen skiner inte från en klar himmel, så som jag hade förväntat mig. Kanske solen ändå inte skiner varje dag i Provence? Jag undrar lite vad det kunde vara för ett träd då jag går ut genom porten och kliver ut på gatan. På andra sidan gatan finns några vanliga bostadshus med balkonger. Det är en tvärgata till den som går parallellt med stranden. Det är lördagsmorgon och knappt någon trafik. Jag försöker se Medelhavet eftersom jag vet att vi är nära. Det enda jag ser ner mot stranden är ett glest metallstaket. Jag går till början av vår tvärgata och går sedan över gatan mot staketet. Staketet är ett parhundra meter långt. Där innanför ser jag någonting som ser ut som en idrottsanläggning. Jag ser att jag inte kan gå igenom den, utan måste följa staketet till nästa korsning för att nå stranden. Jag väljer att gå till vänster, vilket även verkar vara mot centrum. Jag går förbi några anslagstavlor med många affischer med ansikten. Det är ganska lätt att gissa sig till att det är val snart. Om en vecka kan jag se på de datum, som finns på affischerna. En del ser glada ut, men en del ser väldigt sura ut. Jag trodde att alla som bodde i Provence skulle se glada ut – bara för att få bo här!

Så småningom kommer jag till korsningen. Där har de redan planterat ut mängder med blommor. Våren har kommit till Provence! Här finns massor av violer. Inte de bara blå, som jag är van med hemifrån utan många olika färger; gula, röda, vita, ljusröda och blå.
Enligt guideboken har Cagnes-sur-Mer 41.000 innevånare. Den består av tre delar. Cros-de-Cagnes, som är en fiskeby med en strand, Cagnes-Ville som är det kommersiella centret och Haut-de-Cagnes, den övre staden eller den gamla staden, som domineras av Chateau Grimaldi.
Vid korsningen svänger jag av mot stranden. Nu börjar jag ana mig till Medelhavet. Längst bort ser jag nämligen inget hus eller träd vid nästa korsning. På andra sidan gatan ser jag moderna bostadshus med fyra-fem våningar och i olika färger; gula, blå och grå. Plötsligt ser jag en duva framför mig. Det är en turkduva. Tänk, den har jag sett bara en gång på tomten hemma, fast jag har tomtkryssat över 100 arter. Men här finns det tydligen många av dem. Kanske det vara en av dem, som hoade när jag låg i sängen? Jag försöker få en konkret minnesbild av den, men den är så skygg att det inte vill lyckas.

Då jag närmar mig stranden, så finns det flera restauranger på rad på andra sidan gatan. En heter Lotus Express och annonserar ut: Gastronomique Rapid. Det låter ju fint, men så ser jag översättningen: Fast food! Tänk att allt låter så bra på franska! Jag närmar mig strandpromenaden. Fortfarande ser jag inte vattnet, men jag hör det svaga brusandet från dyningarna. Jag går över gatan före korsningen och ser då att det finns en gångtunnel till vänster under strandvägen. Jag går ner i den blå och vitkaklade gången, som går under strandvägen och upp på andra sidan. En joggare passerar. Nu ser jag havet, som är nästan ljusgrönt. Det är disigt, så färgerna är inte helt klara. Jag ser några restauranger till vänster och stranden rakt fram och till höger. Morgonbad verkar inte vara någon stor fluga här, eftersom stranden är helt tom. Långt bort mot höger ser jag några märkliga byggnader. Det är bostadshus men formen gör att de nästan ser ut som pyramider. Jag vet inte hur långt bort det är, men gissar att det kan vara en par kilometer.

onsdag 23 april 2008

1.8 Mot hotellet


Klockan är nu så mycket, att vi redan borde ha varit på vårt hotell. Eftersom de inte har någon nattvakt utan någon skall vänta på oss, så ringer jag, för att meddela att vi är lite sena. Ringsignalen går fram, men sedan avbryts den. Jag försöker två gånger till med samma resultat. Att det alltid skall vara så knepigt med mobiler på annat håll! Första gången jag hade en GSM till Paris visade det sig att det fanns täckning enbart vid mässområdet utanför staden, trots att man i reklamen kunnat läsa att GSM kunde användas i Frankrike. När vi var till Wien så visade det sig att det måste göras en liten omställning i en meny på telefonen för att den skulle fungera. Nåja, det är väl bara att föröka leta sig fram. Vi ser snabbt skylten som informerar om motorvägen. Peage, som det står på skyltarna här. Betala! gissar vi att det betyder. Vi följer skyltningen och mycket riktigt närmar vi oss en avfart till motorvägen. Vi närmar oss en bom och saktar in farten. Jag undrar tyst hur det här fungerar, men bommen öppnas och vi far vidare upp på motorvägen. Jag vet att det inte är många kilometer till Cagnes-sur-Mer så vi håller alla korpgluggar öppna, för att inte missa avfarten .
Efter ett tag ser vi en skylt om avfart till Cagnes och ett stycke senare dyker avfarten upp. Framför oss ser vi några uppenbara automater med bommar framför. Nu är alltså frågan hur vi skall komma av den betalda motorvägen. Någon informationsskylt lyckas vi inte se. Jag kör åt sidan. Några bilar kommer och passerar snabbt och bommarna öppnas för dem. Vi gissar att de har någon slags kort, som gör det smidigt. Så ser jag längs bort en automat med annan skylt, så jag kör dit. Kanske den är för turister. Jag stiger ut och läser på skylten men begriper förstås ingenting. En bil ställer sig efter vår bil och mannen i verkar otålig. Jag går fram till honom och förklarar att vi är turister. Han visar upp ett kort, som behöves för den här automaten och sjasar iväg mig mot de andra automaterna. Jag backar och kör fram till den närmaste. Då ser vi en skylt som upplyser oss om att resan kostat några Euro. Men hur skall vi betala? Nedanför skylten ser vi ser något som ser ut som ett stort elefantöra. Kanske de bara menar att man skall kasta pengarna dit? Helena plockar upp jämna småpengar och jag kastar i pengarna. Simsalabim, bommen öppnar sig och häpna åker vi raskt igenom för att inte riskera att den far ner igen.
Väl av motorvägen ser vi en skylt med texten Cros-de-Cagnes. Det är dit vi skall, så det blir att ta av åt vänster. Från den lilla karta jag sett så vet jag att vi nu måste komma över eller under motorvägen för att komma till stranden, där vårt hotell ligger. Jag följer skyltarna men plötsligt så märker jag att vi håller på att svänga upp på motorvägen igen. Den leder till Cannes och dit vill vi inte nu så jag gör en klassisk u-sväng och vi klarar oss undan motorvägen. Jag kör tillbaka och hittar en väg under motorvägen. Vi åker in på den, men märker att den leder till något som liknar ett industriområde. Hur som helst så är det en återvändsgränd, så det är bara att ta av mot den plats där vi senast såg Cros-de-Cagnes-skylten. Vi hittar den och svänger tillbaka igen.
Nytt försök. Ett tag utan skyltning och så är vi igen på väg upp på motorvägen. Samma sväng och tillbaks. Jag försöker hitta en alternativ avfart, men det är bara vår återvändsgränd och så har vi vår bekanta Cros-de-Cagnes-skylt igen. OK, vi måste väl undersöka uppfarten på motorvägen då. Det verkar inte finnas något annat alternativ. Jag kör upp på motorvägen och redan innan vi helt hunnit upp ser jag en ny skylt med Cros-de-Cagnes till höger. Aha, det var det som var lösningen! Vi tar av från motorvägen innan vi ens helt kört upp på den och tar av enligt skyltningen och kommer upp på en viadukt, som går över motorvägen. Äntligen kommer vi på rätt sida om motorvägen! Nu gäller det bara att hitta hotellet. Jag har ett litet hum om var det skall ligga. Jag säger åt Helena, att jag skall stanna för att ta fram den lilla kartan, som jag skrivit ut från Internet över stranden. Då ropar hon plötsligt:
- Där är hotellet!
Eller i alla fall så har vi en skylt, som talar om att hotellet ligger till vänster. Vi inväntar mötande trafik och kommer in på tvärgatan. Där ser vi genast hotellet. Det är ett litet tvåvåningshotell omgärdat av en välansad häck. Jag stannar utanför porten, stiger ur bilen och kliver in i en liten trädgård och går upp för trappan och känner på dörren. Stängd! Nej, den öppnas inåt. Jag kliver in och till höger finns en liten reception. Bakom disken står en lång, ljushårig man.
- Bonsoir! säger jag.
- Bonsoir, Monsieur! svarar han, innan jag övergår till engelska och konstaterar att vi är sena.

Jag förklarar att jag har försökt ringa. Han bekräftar att det ringt flera gånger men att samtalet brutits. Kort nämner jag om väskorna och att det var lite knepigt att hitta en väg över motorvägen, men nu var vi i alla fall här. Han ger mig nyckeln till rummet. Vi får nummer 13. Han ger mig en lapp med koderna till hotelldörren och garageporten och förklarar att han kommer med ut och visar hur vi skall göra för att öppna dörrarna. Frun blev kvar i bilen, men stiger ur när hon ser att allt ordnat sig.
Receptionisten kommer med ut, hälsar på Helena och visar mig hur kodknappen fungerar både till ytterdörren och till porten till innergården. Han förklarar att ytterdörren normalt stängs klockan tio. Jag bär in de små väskorna åt Helena och kör sedan ner bilen till innergården och promenerar upp längs grusgången.
Jag går in genom dörren och bär panikväskan upp för vinkeltrappan. Uppe i korridoren börjar jag söka efter vårt hotellrum, hittar nr 13 och kliver in. Helena är redan i rummet och har hunnit se sig omkring. Det är ett stort och luftigt rum med ljusa väggar och grönspräckliga gardiner från golv till tak vid det stora fönstret på den motstående väggen. Till höger går en dörr till ett stort och rymligt badrum. Vi är helt nöjda med vad vi fått. Vi var lite rädda för att det kunde vara för nära motorvägen, men den är i andra änden av gatan så det skall inte vara något problem.
Klockan är mycket så mina kvällsritualer går snabbt. Jag känner mig törstig och tittar vad de har i kylskåpet. En liten cola ser frestande ut och hamnar i handen. Helena kommer ut ur badrummet och vi börjar gör oss färdiga för sängen. Det har varit en lång men omväxlande dag och ändå har vi en känsla av att detta bara är början!

När vi ligger i sängen slår kylskåpet på och börjar surra. Vi diskuterar om någon borde göra något, men enas om att vi nog är så trötta att vi kan sova och säger bara god natt!
Efter att kylskåpet slår på en tredje gång inser jag att någon borde göra något. Någon brukar bli jag, så jag stiger upp för att studera kylen lite närmare. Det är redan inställt på högsta temperatur, så det är inte där problemet är. Jag kan inte komma på något annat än att helt enkelt stänga av det. Det ligger en låda med iskuber högst upp. Jag inser att den kommer att smälta så småningom, så jag tar en av handdukarna och placerar den innanför dörren till kylskåpet. Ber en tyst bön om att allt vatten skall samlas där och så lägger jag mig på nytt.
Nu är det tyst. Jag hör att Helena redan sover och mycket snart gör jag detsamma.

lördag 19 april 2008

1.7 Vi landar på Côte d'Azur


Vi känner oss bättre förberedda inför denna resa än någonsin tidigare. Det beror nog på att vi har planerat den över ett halvår. Det började egentligen senaste höst när vi upptäckte något, som vi trodde var en liten vattenläcka. Den visade sig vara en större vattenläcka och vi tvingades flytta från hemmet en tid. Nå, försäkringen skulle täcka reparationer och hyreskostnader, så det var inget ekonomiskt problem. De mest praktiska hyresalternativ för oss var några vinterbonade sommarstugor i närheten. I början då vi ännu trodde att det skulle bli fråga om några veckor, så lekte vi med tanken att vi istället skulle hyra en sommarstuga vid Medelhavet och tog reda på olika alternativ.
När det senare visade sig att det nog skulle bli några månader, så bestämde vi oss för att resa på våren istället. Medan vi bodde i vårt lilla tillfälliga hus så tröstade vi oss med att läsa böcker om Frankrike, Italien och Spanien. Vi studerade guideböcker, läste historieböcker, vinböcker, konstböcker och kokböcker. Vi försökte hitta de mest intressanta platserna och sedan sy ihop en lämplig resa åt oss. De flesta reseskildringarna var skrivna av utlänningar eller av personer med mångårig erfarenhet av trakten. I de flesta fall saknades helt och hållet bilder. Åtminstone som en man med begränsad fantasi är det mycket trevligare att läsa böcker, som har med generöst med bilder. Vi noterade, att det vi skulle ha velat läsa var en bred beskrivning av någon med fräscha nordiska ögon, varvade med många bilder för att ge en helhetsupplevelse av att resa i Provence.

En steward börjar tala igen och jag förstår att vi närmar oss Nice. Jag försöker se något genom fönstret, men det är beckmörkt där ute. Planet svänger några gånger och plötsligt ser jag massor med ljuspunkter. Eftersom det är en skarp kant mellan de många punkterna och det kompakta mörkret, så förstår jag att det är kusten jag ser. Till vänster anar jag mig till att ljusen kan finns på kullar. Det är ett sammanhängande band med ljus. Det ser ut som en tät stjärnhimmel. Jag urskiljer en oregelbundenhet och tycker mig se en kaj. Kan det vara Cannes? Jag drar mig till minnes att Cannes skulle ha en sån kaj, men jag vet inte om vi kan vara så långt borta. Men, med flyg går det snabbt. Hur som helst så ser jag lampor, lampor och åter lampor. Till sist börjar jag se några färgade ljus framöver och gissar att det är flygfältet. Vi flyger lägre och lägre och så landar vi.
Vi stiger ur flygplanet och jag känner att den här luften känns mycket torrare än i Amsterdam. Den känns även behagligt varm. Jag förstår att det har varit en mycket behaglig temperatur på dagen. Nu har solen gått ner, men det känns ändå inte kallt på något sätt.
Det här är en mycket mindre flygplats. Den har två terminaler. Terminal 2 för inrikestrafik och terminal 1 för utrikestrafik. Vi går bara genom en kort ljus trappa och en korridor innan vi kan ställa oss och vänta på väskorna. Det tycks bara vara ett plan på inkommande för alla ställer sig vid samma rullband. De första väskorna kommer och de första passagerarna går iväg. Till sist är bandet tomt. Vi står och tittar undrande på några andra passagerare, som tittar undrande på oss. Jag påpekar att bandet rullar ännu. Det kommer nog en kärra till med väskor. Så stannar bandet. De övriga börjar gå vidare. Helena och jag följer med.

Vi passerar genom en dörr och där ser vi några passagerare som uppenbarligen står och gestikulerar över deras bortkomna väskor. Vi ställer oss i kö igen. Efter oss kommer de två mörkhåriga damerna, som satt framför oss i planet. Jag känner dem på doften från deras mycket kraftiga parfymer. Jag talar med dem. De kommer från San Diego. Det är bara den ena som blivit av med väskan. Den andra släpar på en jätteväska. Jag tröstar dem med att de båda är damer och kan låna kläder av varandra. Visst ser jag att den ena troligen är två klädstorlekar större, men det kan ju vara hennes väska de har.
Framför oss i kön står en man. Vi märker snart att vi kan kommunicera på svenska. Han är på väg på en mycket viktig föreläsning. I morgon bitti skall han föreläsa inför tvåhundra personer. Hans material och hans kläder är i en väska som inte har kommit. Han har rest ledigt klädd och har seglarskor på fötterna. Jag har rest i kavaj och förklarar glatt att jag dessutom har vit skjorta och slips i min axelväska. Han frågar då vad jag vill ha för skjortan. Jag förklarar att jag inte vill sälja den men konstaterar att jag faktiskt inte är säker på att han bara skojar. Han funderar på vad han skall säga inför auditoriet imorgon. Jag tröstar honom med att det alltid är bra att börja en föreläsning med en glad historia. Det kommer han ju lätt att kunna göra, åtminstone ur deras synvinkel.
Vi köar vidare och så småningom får Helena fylla i våra blanketter. När hon är färdig så säger den vänliga damen att väskorna nog kommer med första plan imorgon så vi borde få dem mitt på dan. De kör väskorna till vårt hotell. Det är inget problem. Sedan verkar hon vara klar med oss. Eftersom jag sett att alla andra fått en liten väska som tröst, så frågar jag efter den. Spara i smått – slösa i stort, som vi brukar säga. Nog borde vi ha vad vi behöver, men jag vill ha samma service som de andra.

Med ytterligare två små väskor under armarna går jag ut till ankomsthallen för att söka upp biluthyrningsfirman. Jag ser färgerna på deras skylt långt borta och traskar iväg. Väl framme visar det sig att disken är tom, men en liten skylt upplyser oss, om att betjäning finns i terminal 2 och en information om att det går en buss dit. Suck! Det här var ju ingen bra början på resan, men det är bara att ta reda på hur vi kommer till terminal 2. Jag går ut och ser ingen buss, men det finns ett litet kontor där sitter en man. Jag går in och frågar om bussen. Han säger att det går en buss var tjugonde minut, så vi sätter oss ner för att vänta. Det är lugnt så här på kvällen. Efter en stund kommer det en stor buss och vi kliver på. Bussen väntar en stund och det kommer så småningom några passagerare till innan vi far iväg.
Chauffören talar ivrigt med en av passagerarna. Vi far ut på en gata och jag ser flera stora palmer. Jag tycker att de ser ut som jättestora ananasbuskar, vilket jag upplyser Helena om. Vi svänger både höger och vänster och plötsligt kommer vi till en rondell med en jättestor gubbe i sten och armeringsjärn. Helena tycker att den ser skojig ut. Den ena efter den andra stiger av bussen och när den sista skall stiga av frågar jag chauffören när det blir vår tur. Nästa hållplats blir jag upplyst om.

Vi kommer till terminal 2. Vi går in och jag söker en skylt, som visar var biluthyrarna finns. Långt borta tycker jag mig igen känna igen färgerna och går iväg. Innan jag kommer fram ser jag att en välklädd dam trippar bort från disken och befarar det värsta. Jag springer genast fram och frågar om hon jobbar där. Jodå, men hon stängde just kundbetjäningen så vi får följa henne till deras kontor utanför terminalen. Vi inväntar Helena och så går vi alla tre genom en stor parkeringsplats tills vi kommer till deras kontor. Hur vi skulle ha hittat dit utan hennes guidning undrar jag bara tyst för mig själv. Såhär gick det bra i alla fall.
På kontoret finns andra kunder så vi får vänta en stund innan vi får betjäning. Frun visar vouchern och jag plockar fram körkortet. Bokningen verkar finnas i deras datasystem i alla fall. Tjänstemannen frågar om vi vill eliminera självrisken, vilket jag anser att är en självklarhet. Tyvärr kvarstår självrisken vid stöld. Han säger att det inte finns något försäkringsbolag, som vågar ta bort den självrisken. Det låter ju inbjudande! Han skriver ut en mängd papper med liten stil och dessutom på franska. Vi undrar hur de förväntar sig att en utlänning skall kunna sätta in sig i dessa avtalstexter. Han försöker i alla fall förklara att det inte är slutsumman vi skall betala utan mellanskillnaden mellan det vi betalt och slutsumman. Det var ju i alla fall positivt. Till sist får vi nycklarna.
Jag frågar efter vägen till Cagnes-sur-Mer. Vi får en karta över kusten mellan Menton och St-Tropez. Den är värdelös för korta sträckor, men han skriver på en lapp hur vi skall fara till motorvägen och sedan ta av vid Cagnes. Jag har förstått att vi skall bo alldeles nära stranden. Nu är vi ju vid stranden, så jag frågar därför om vägen närmast kusten. Han säger att det är svårare att hitta, men skriver ner vägen på en lapp. När jag ser den invecklade beskrivningen på lappen så inser jag lätt att det blir betydligt svårare att hitta. Han säger att han aldrig i mörker skulle försöka hitta till en ny plats längs kusten. Jag litar på hans omdöme och vi promenerar ut. Det är ju i alla fall lättare att promenera när jag inte behöver släpa på alla väskorna. Vi söker igenom parkeringen och hittar till sist vår lilla blåa tysk. Jag hade väntat mig en fransk bil, men samarbetet inom EU verkar ha gett ett gott resultat.

onsdag 16 april 2008

1.6 Provences viner och historia

En steward kommer och frågar om det var jag som ville ha en burk bröd. Helt rätt säger jag och det börjar redan vattnas i munnen. Han går tillbaka i gången och kommer tillbaka med en burk. Det är nog den minsta burk jag sett. Jag vänder på den och kan läsa att den innehåller 25 cl. Nu gäller det nog att inte öppna gapet allt för mycket. Det är nog sällan man i alla fall varit så glad för en så liten burk! Jag sitter och tänker på hur jag skulle reagera om Helena på en helt vanlig fredagskväll skulle servera mig motsvarande volym. Skulle jag då skratta eller gråta? Nåja, men jag kan ju i alla fall fundera vidare på de viner de har i Provence.

Det är nämligen så att om jag tittar riktigt noga på min lilla vinkarta över Provence så kan jag se att Rhône, som är ett av Frankrikes mer kända vinregioner faktiskt ligger i Provence. Hur går det ihop? Jo, det är egentligen enkelt. Vinregionerna följer inga departementsgränser eller kommungränser. De följer naturen och det betyder ofta floder. Loirevinerna odlas i flera departement kring en del av Loire-floden. Bordeauxvinerna odlas kring Garonnefloden. Längs Rhônefloden eller Saône, som bifloden norr om Lyon heter, ligger, norrifrån, vindistrikten: Bourgogne, Beaujolais och Rhône. Rhônefloden mynnar ju ut i Medelhavet och går genom Provence. Den nordliga delen av Rhône-distriktet ligger utanför Provence, med kraftiga viner som Hermitage, St-Joseph, Cornas. Från den från södra delen av distriktet kommer viner som Côtes du Ventoux och kanske det mest kända vinet: Châteauneuf-du-Pape. Côtes-du-Rhône kan komma både från norra och södra delarna av distriktet. Vi har gjort en preliminär bokning av ett privatrum i Châteauneuf-du-Pape. Om inte resan trasslar till sig alltför mycket så vill jag nog titta mig omkring där ett tag och även smaka på ett glas vin tillsammans med mat, som kocken rekommenderar.

Även den Provence´ brokiga är fascinerande. Först kom fenicierna och grundade de äldsta städerna som Marseille och några andra städer 500-600 år före vår tideräknings början. Sen kom grekerna och grundade de ”yngre” städerna vilket betyder Nice, Arles och Avignon några hundra år före vår tideräknings början. Sen kom Romarna och erövrade nuvarande Spanien och västra Frankrike, som de kallade Gallien, vilket ju alla som läst Asterix vet. Men det Romerska riket täckte då ännu inte hela kusten. Roms område sträckte sig 133 f Kr ungefär till den nuvarande italienska gränsen medan Gallien sträckte sig till Marseille. Detta betyder att kusten däremellan var självständig eller åtminstone inte ockuperat av romare.
Först i samband med kejsar Augustus erövringar årtiondena innan vår tideräknings början införlivades detta område med det Romerska riket. Det var han som anordnade en skattskrivning i Betlehem år 0. Detta område fick då namnet Provincia Romanie eller den romerska Provinsen. Därav kom senare namnet Provence, även om Provence nu är större än det område då låg mellan Gallien och det romerska kärnlandet.

Efter Romarikets fall tillhörde Provence det Västromerska riket, det Östgotiska riket och det Frankiska riket. Under vikingatiden tillhörde det Burgund för att sedan ingå i det Tysk-Romerska riket under 1200-talet. Då Frankrike skapades under medeltiden höll sig Provence länge självständigt eller tillhörde frivilligt det Tysk-romerska riket. Först 1486 införlivades det till Frankrike. Då gick gränsen mot det Tysk-romerska riket väster om Nice. Nice införlivades med Frankrike och Provence först 1860 efter en folkomröstning.
Utöver detta har Provence härjats och ockuperats av kelter på 300-talet före Kristus, av saracener på 800- och 900-talen, av ungrare på 900-talet, av katalaner på 1200-talet, av spanjorer på 1500-talet, av engelsmän i olika repriser och av piemontesarna på 1700-talet. Attila och hans här var åtminstone på väg mot Provence och månne inte även de nordiska vikingarna var här? Men Djingis Kahn slapp de i alla fall! Detta betyder att Provence trots att det ligger perifert från alla stora maktcentra som funnits i Europa eller kanske just därför har bollats mellan alla de stora nationerna i Europa.
Det är intressant när jag ser på kartan. Sträckan från Monaco till Nîmes, som ligger längst västerut på min karta i det som man kan kallar Provence, motsvaras av sträckan mellan Stockholm och Karlstad. Här har fenicier, greker, kelter, romare, galler, katalaner, franker, goter, spanjorer, ungrare, italienare, tyskar, burgunder, piemontesare och provencalare stridit om herraväldet. Här finns fyra operor. Här finns två vindistrikt. Här har de skapat fajansen. Här har de brutit bauxit. Här har de skapat världens mest kända parfymer. Här bodde påvarna under nästan ett århundrade. Konstnärer som Renoir, Matisse, van Gogh och Picasso har bott här. En del av Alexander Dumas’ romaner utspelar sig här. Första kapitlen i Viktor Hugos ”Samhällets olycksbarn” utspelas i Provence och blir senare musicalen les Miserables och går för utsålda hus i globen med Carola i rollen som Fatime. Vi lyssnade, håret reste sig på armarna och frun grät. Här trivs kändisfolket på de första uppslagen i Hänt i Veckan. Härifrån startade det sjunde och det åttonde korståget. Hur kan allt rymmas i detta lilla område? Det skall bli spännande att landa och studera detta område.

Några viktiga årtal ur Provences historia:

600 f Kr Grekiska handelsmän slår sig ner i St-Blaise Marseille grundas
380 f Kr Keltiska invasioner av Provence
218 f Kr Hannibal passerar regionen på väg till Italien
125 f Kr Romerska legioner försvarar Marseille mot kelterna
121 f Kr Aquae Sextiae grundas – blir senare Aix-en-Provence
118 f Kr Provincia grundas
102 f Kr Konsul Marius slår ner en tysk invasion; mer än 200 000 döda
49 f Kr Kejsar Julius Ceasar belägrar Marseille för att staden stött Pompejus
40 f Kr Vaison-la-Romaine är en av det romerska galliens rikaste städer
14 f Kr Kejsar Augustus besegrar ligurderna i Alpes Maritimes. I La Turbie reses märke
3 f Kr Pont Julien byggs
40 Båten från Betania anländer till Les-Saintes-Maries-de-la-Mer
300 Arles når sin höjdpunkt som romersk stad
413 Västgoter intar Languedoc
476 Västromerska rikets fall
536 Provence avstås till frankerna
737 Antifrankiskt uppror i Avignon, Marseille och Arles slås ner av Karl Martell
800 Första vågen av saracenska invasioner
855 Kungadömet Provence upprättas för Karl den skallige, Karl den stores sonson
924 Ungrarna plundrar Nimes
974 Saracenerna besegras vid La Garde-Freinet
1032 Provence blir en del av det tyskromerska riket
1096-99 Första korståget
1112 Raymond-Bérenger III, greven av Barcelona gifter sig med hertiginnan av Prov.
1125 Provence delas mellan Barcelona och Toulouse
1186 Greven av Provence gör Aix till sin huvudstad
1209 Den franske härföraren Simon de Montfort marscherar mot Provence
1246 Karl av Anjou äktar Beatrice P:s arvtagarinna för att bli greve av Provence
1247 Ludvig IX ger sig av på det sjunde korståget från Aigues-Mortes
1280 Maria Magdalenas reliker hittas i St-Maximin-la-Ste-Baume
1309 Påvesätet flyttar till Avignon
1316 Johannes XXII blir påve 1334 Benedictus XII blir påve 1342 Clemens VI blir påve 1348 Clemens VI förvärvar Avignon
1377 Påvestolen åter till Rom men 1378 Clemens VII motpåve
1434 – 1480 Kung Renés regeringstid
1481 Charles du Maine greve av Pr. & Renés nevö, skänker Pr. åt kungen av Frankrik
1486 Union mellan Provence och Frankrike
1501 Parliament de Provence skapas
1524 Karl V:s invasion
1577 Första tvålfabriken I Marseille
1562 Religionskrigen börjar
1622 Ludvig XIII besöker Arles, Aix och Marseille 1660 Ludvig XIV i Marseille
1691 Nice ockuperas av fransmännen
1696 Frankrike återlämnar Nice till Savojen
1707 Engelsk belägring av Toulon misslyckas
1707 Provence invaderas av Eugène av Savojen
1718 Nice blir en del av det nya kungadömet Sardinien
1719 Pesten drabbar Marseille och sprider sig i Provence
1793 Napoleon Bonapart bryter belägringen av Toulon och blir berömd
1794 Republikanerna tar till sig Rouget de Lisles sång: la Marseeillaise
1830 Turismen börjar spira kring Nice
1861 Monaco säljer Roquebrune och Menton till Frankrike.
1860 Nice röstar för en union med Frankrike.

1.5 Utdrag från min fransk-svenska ordlista


Agneau Lamm ; Ail vitlök ; Alouette Lärka ; Anchoïade Sardellkräm ; Artchaut Kronärtskocka ; Asperge sparris ; Banane banan ; Beurre smör ; Bière öl ; Bifteck stek ; Boeuf biff ; Bouillabaisse Fisksoppa ; Bouilli kokad ; Bouquet garni örtbukett ; Brandade rätt på torsk ; Brochet gädda ; Café kaffe ; Caille vaktel ; canard anka ; cerf hjort ; chèvre getost ; chocolat choklad ; citron citron ; civet viltragu ; crevettes räkor ; crustacés skaldjur ; daurade guldbraxen ; dinde kalkon ; escalope kalvfile ; escargots sniglar ; fenouil fänkål ; fromage ost ; gâteau tårta ; gigot lammstek ; glace glass ; grenouille grodlår ; groiselles vinbär ; grillé grillad ; homard hummer ; huile olja ; huïtre ostron ; jambon skinka ; lait mjölk ; lapin kanin ; légumes grönsaker ; lièvre hare ;
marjolaine mejram ; merlan vitling ; moutarde senap ; oeuf ägg ; oignons lök ; olives oliver ; oragne apelsin ; pain bröd ; poisson fisk ; poivre peppar ; pomme äpple ; porc fläsk ; potage soppa ; poule höna ; poulet kyckling ; râble sadel ; radis rädisa ; raire rocka ; ris bräss (!) ; riz ris ; ragnon njure ; rôti stek ; saucisse korv ; sauge salvia ; sec torr ; sel salt ; soupe soppa ; sucre socker ; the te ; toast rostat bröd ; tripe komage ; veau kalv ; viande kött ; vin blanc vitt vin ; vin rouge röttvin ; vinaigre vinäger ; voillage tamfågel ;

lördag 12 april 2008

1.4 Mot Nice

Vi sitter lite längre bak i planet denhär gången, men jag har turen att sitta med ett fönster till vänster. Jag ser ett dike vid sidan av banan där det simmar några änder. Nog är det otroligt att det kan finnas fåglar här. Har de blivit döva eller har de bara anpassat sig?
Säkerhetsritualerna går nu mest på holländska och franska så det är ju tur att vi hört det förut. Jag väljer ostmacka denna gång, men smaken är exakt densamma. På denhär turen är det den mörkare mackan som har osten, så jag får samma bröd som på förra turen. Även det här mellanlägget är helt smaklöst. Det är bara brödet som ger någon som helst smak. De borde alltså istället fråga vilket slags bröd man vill ha! Ånyo frågar jag efter det flytande brödet. Det skulle ju passa bra, när det nu ändå är fredagskväll. Hon informerar mig om att det serveras senare. Nåja, det verkar ju mer lovande.
Jag sitter och bläddrar i en guidebok. Det lockar, men stressar också. Det finns ju så mycket att se och upptäcka. Det finns många platser, vyer, museer, utställningar, butiker osv. Men dygnet har ju bara tjugofyra timmar även på en resa och en resa skall ju inte kännas som att göra ett maratonlopp.
När jag funderar på vad jag vill uppleva och upptäcka i Provence så är det väl egentligen samma sak som på alla andra ställen vi besöker. Vi vill titta sig omkring och fara till olika platser, äta god mat och på en semester brukar det ju höra till att pröva lite nya viner till maten. Sedan är det ju alltid intressant att se naturen på annat håll. Shoppandet brukar jag aldrig se som ett mål med resan, utan som något man med facit i hand kan se att det inte gick att klara sig undan. Alltid fastnar det någonting. Vattentemperaturen vet jag inte så mycket om. En nordbo kan säkert hoppa i plurret. Om viljan finns. Vem vet? Kanske jag hittar en lämplig plats under resan, men inte styr jag resan efter badstränderna.
Jag vänder mig till frun, som just sitter och mumsar på sin lilla smörgås och frågar:
- Vad ser du främst fram emot i Provence?

- Allting egentligen. Men mest spännande verkar kanske relikerna, som vi läst om. Tänk att de har dem i så många gamla kyrkor. Maria Magdalenas reliker verkar spännande. Sen känns det ju spännande att fara till Monaco och spela på kasinot. Vem vet, kanske vi vinner något. Sen verkar nog Rothschilds villa vara något extra. En kul grej verkar ju de gamla stenarna i Draguignan vara.
Det finns en hel del som vi i princip redan känner till och som vi har planerat vår väg för att kunna se på dessa saker. Men det är ju spännande att fantisera om vad man kanske kommer att uppleva och hur det kommer att vara nu när allt ännu är framför oss.
Ett av mina större intressen hemma är matlagning. Det kommer att bli intressant att se och smaka på den provencalska maten. Hemma ser man ju ofta på menyer och i kokböcker begreppen provencalsk eller á la provencale. Det brukar innebära två olika saker. En enkel variant kan vara vitlök och persilja, som exempelvis sniglar a la provencale. Hittar man däremot en kött- eller fiskrätt med provencalsk antydning brukar det innebära att det tillagas med tomat, squash eller fänkål. I kryddhyllorna finns ofta en någon provencalsk kryddblandning och den innehåller ofta lavendel, fänkål, mejram, rosmarin, mynta och timjan. Detta är en lämplig och typisk kryddblandning till får eller annat lättare kött. Men det skall bli intressant att se vad de har på menyerna. Det är ju inte alltid vad vi har i våra kokböcker. Jag minns senast jag var i Nice och försökte hitta en Sallad Nicoise – det var inte lätt! Till sist började jag misstänka att det var något, som någon kokboksförfattare uppe i Norden hittat på!
Det som vi nordbor har ett litet problem med i Frankrike är att de talar och skriver på franska. De flesta är ju betydligt bättre på engelska men min erfarenhet är att det inte är fransmännens styrka. Även om man kan en hygglig engelska så brukar det ändå bli problem med menyerna om de nu råkar ha något på engelska. Åtminstone var det så för mig förr att det blev mycket entrecôte. Det visste man ju vad det var i alla fall. Jag minns första gången vi var i Bryssel. Vi trodde nog att det skulle gå att klara sig bättre på engelska än vad det gjorde. Vi var ute en kväll och åt på en fantastisk elegant restaurang. Belle Epoque-stil skulle väl fransmännen skulle säga, vilket alltså innebär väldigt elegant, med krusiduller, förgyllningar , pelare och kristallkronor. Det blev genast vårt stamlokus i Bryssel och dit längtar vi jämt. Nåja, vi hade beställt en trerätters meny. Det hade väl funnits två-tre alternativ till förrätt och huvudrätt och vi litade på att allt skulle vara ätligt och försökte gissa oss fram till vad det skulle kunna vara. In kommer sedan en delikat liten rätt, som vi åt med god aptit. Så kom följande rätt in och vi tyckte väl att huvudrätten var lite väl knappt tilltagen, men tänkte att vi har ju ännu efterrätten och kanske de erbjuder en osttallrik ännu… Då kommer huvudrätten in! En magnifik sådan. Vi hade alltså lurats av en extra aptitretare innan förrätten, eftersom vi ju inte visste vad förrätten och huvudrätten skulle bestå av för ingredienser. Det var då, jag bestämde mig för att läsa lite restaurangfranska.

Det gjorde jag så småningom och har även gjort en liten ordlista med ord, som förekommer i menyer. Självfallet är det en lista med de fiskar och fåglar som de har på sina menyer, inte nödvändigtvis vad vi brukar ha. Jag är usel på att uttala. Jag har också svårt att komma på vad det heter på franska, men jag har tröstat mig med att det nog är sällan som jag skall fråga efter något, som inte finns på menyn. Det blir nog mest att välja av det som finns. Men jag har lärt mig, att det viktigaste är att lära sig huvudingredienser och tillbehör. Att lära sig alla små ord och genus har jag inte sett som så viktigt. Att känna igen huvudingredienserna och tillredningssätt är viktigare . Detta har gjort att många restaurangbesök i Frankrike efter detta har blivit mycket mer givande. Oftast har jag listan med. Även om den inte är med så har jag ett hum om vad de erbjuder. Det är klart att det dyker upp nya ord men oftast kan jag välja vad jag vill ha och behöver inte äta entrecôte två gånger om dagen.
Ett annat av mina intressen, som ligger nära matlagningen är förstås intresset för viner. De är ju lite luriga. Hemma är det ju mest rosévinet från Provence som är mest berömt, trots att det är av blandad kvalitet och mest dricks som ett lätt sommarvin. Det är ju lättdrucket, som man brukar säga. Det betyder i klartext att det kan drickas utan mat. Det är ju ofta så med populära turistorter att det mesta av vinet konsumeras på plats och det som exporteras inte alltid är det bästa. Å andra sidan vill konsumenterna ofta hemma köpa det vin, som de har positiva minnen av. Man har varit i Provence på sommarn och då naturligt tagit ett lättdrucket rosévin. Men i Provence tillverkas även röda viner och vita viner. Jag är själv nästan enbart intresserad av vin till mat. Därför vill jag gärna pröva röda och vita viner.

måndag 7 april 2008

1.3 Mellanlandning i Amsterdam


Stewarden gör oss uppmärksamma på att vi strax skall landa på Shiphol i Amsterdam. Det är första gången jag är i Amsterdam. Jag förväntar mig inte att jag skall hinna till något museum eller ens att jag skall hinna gå utanför flygplatsen. Vårt andra plan avgår om en timme. Jag ser ett platt grönt landskap utanför. Det verkar regna så smått. Det är väl ungefär så som jag hade förväntat mig. Jag ser några växthus, men allt verkar bara grönt och grått. Jag talar med min bänkgranne och konstaterar att vi inte ser några tulpaner. Han säger att det är för tidigt. Av hans dialekt att döma skall han antagligen ännu ta ett skutt över kanalen innan han är hemma.
Vi landar. Jag frågar Helena om hon tycker att vi skall applådera den lyckade landningen, men hon tycker att vi skall hålla oss lugna. Vi sitter och väntar tills den värsta ruschen är över innan vi går iväg. Frun trippar med sin lilla handväska och jag släpar på en stor svart axelremsväska. Där har vi allt vad vi tror att vi behöver för två dagar framåt; fräschpåse, extra kläder, pass, pengar, vitaminer och guideböcker. Senast Helena var ut och reste så kom väskorna först dagen efter. Vi vet att det bara är en timmes väntetid så för att minska stressen så har vi för första gången laddat med en panikväska. Den är nog lite för stor enligt de strikta måttreglerna, men jag smusslade den försynt genom alla kontroller. Väskan gick bra, men på Arlanda klarade jag själv inte säkerhetskontrollen. Jag hade en minimal, nästan mikroskopisk skruvmejsel i väskan och det gillade inte säkerhetsdamen. Den var knappt fem centimeter lång, men hon förklarade att det var ett livsfarligt vapen. Det hjälpte inte hur jag förklarade att det kan vara bra att ha en skruvmejsel ifall man får en skruv lös. Jag bad om att de skulle sända den i en separat låda, men den servicen hade de inte längre. Jag förklarade att en gång tidigare när jag skulle flyga till Mellaneuropa så hade jag en filékniv med i väskan. Det var en gåva till en god vän, som tycker om att fiska. Det var före den elfte september så jag hade inte tänkt så mycket på det där med säkerhet! Den gången så sände de min kniv i en separat ask och jag kunde snällt hämta ut den på flygfältet vid framkomsten som ett vanligt baggare.
Nåja, vi hade gott om tid på Arlanda så jag gick till en affär för att söka upp en låda. Kanske lite väl stor, men det var den enda de hade. Jag checkade in med den lätta lådan och kunde sedan passera säkerhetskontrollen. Frun hade då redan smugit iväg för att inte någon skulle tror att hon var ressällskap åt den där idioten, som tydligen redan hade en skruv lös?




Vi är ute ur flygplanet och kommer ut i en korridor med massor med andra passagerare, som alla verkar yra på åt olika håll. En myrstack ser välorganiserad ut i jämförelse. Jag ser en man som står och dricker en brun vätska ur ett stort glas. Det ser gott ut! Helena ser min blick och påpekar snabbt att vi inte har tid. För en gångs skull visar jag förståelse och vandrar vidare rakt framåt. Vi måste först till början av denna långa korridor. Sedan måste vi gå rätt långt i en annan korridor, så vi sätter igång med högsta växeln. Vi går och går och går. Vi ser rullband och går på rullbandet. Jag ser ut genom panoramafönstren och där står långa rader av ljusblå flygplan. Vi är verkligen inte de enda som är här och promenerar. Jag undrar hur de som inte orkar gå kan använda sig av en mellanlandning här. Då får jag syn på ett litet elektriskt fordon med två äldre passagerare. Chauffören sitter som en körsven och passagerarna sitter vända med ansiktet bakåt och sitter och viftar med fötterna. Det där ser ju enkelt och elegant ut! De har alltså löst problemet redan.
Vi går vidare och kommer till början av vår första korridor. Här finns rader av affärer, för de, som har tid. Det finns även rader med barer för de, som äro törstiga. Vilken tur att jag inte känner mig törstig just nu. Det är bara att slicka i sig svetten, svälja saliven och släpa sig vidare. Tur att inte solen skiner just nu i alla fall. Där rök nog den sista möjligheten att få pröva det lokala brödet. Men å andra sidan så brukar jag undvika det på annat håll, så varför klaga egentligen? Vi ser en rulltrappa, som för oss upp till vår nya korridor. Vi rusar vidare. Så kommer det ett rullband. De är behändiga. Det gäller bara att se upp när de tar slut. Plötsligt märker jag att vi går över ett mörkt stengolv, som gnistrar som en stjärnhimmel! Det är ett vackert avbrott i enformigheten. Vi passerar nästan 200 ramper innan vi kommer till den rätta. Äntligen kan vi lugna oss.
Vi hinner stå stilla några minuter innan vi får gå ombord. Det är alltid intressant att se på andra passagerare och gissa varifrån de kommer och vart de är på väg. Nu börjar vi höra franska, men de flesta talar fortfarande andra språk. Vi hör norska. Incheckningen är nu på franska. Vi börjar närma oss.
En fuktig luft når oss utifrån. Jag konstaterar att vi gissningsvis har promenerat nästan tre kilometer i Amsterdam, men vi har inte satt foten på holländsk mark. Vi kommer knappast att göra det heller. Jag ser att vi bara behöver gå genom en ramp för att gå direkt in i flygplanet.

fredag 4 april 2008

1.2 Var ligger Provence och Côte d'Azur?


En steward kommer och frågar vänligt om frun mår bra. Hon nickar och han går vidare. Efter en stund kommer en flygvärdinna och frågar om vi vill ha kaffe eller te och om vi vill ha skinksmörgås eller ostsmörgås. Helena väljer ost och jag vill ha skinka. Jag frågar efter flytande bröd, men det har de inte, så vi väljer båda te. Vi får även ett litet glas apelsinjuice. Det är bra att hon upplyste om vad mackan skall smaka annars vore det svårt att gissa. Dessutom är den liten, men å andra sidan så får vi vara glada att vi får nåt alls. Servicen har ju gått ner, men priserna har gått ner ännu mer. Det är fantastiskt vad billigt det har blivit att flyga. Jag förstår nog att både traditionella flygbolag och charterbolag har stora ekonomiska problem. Kunderna bygger själva ihop sina paketresor enligt egna önskemål.
Förra gången for jag till Nice med charter, men den här gången har vi valt att plocka ihop vårt eget resepaket. Det ger oss möjligheten att välja mer fritt var vi vill bo. De flesta flygturer från Norden till Provence går till Nice. Efter att ha bekantat oss med några guideböcker över Provence så bestämde vi oss för att försöka se ”allt” av Provence eller mer ärligt och realistiskt; ett litet smörgåsbord av området. Vi hade svårast att välja mellan öst och väst, så vi valde både och! Vi landar i kväll i Nice, där en hyrbil väntar. Med den far vi till ett hotell, som ligger i den lilla orten Cagnes-sur-Mer. Den ligger några kilometer söder om Nice. Där har vi bokat tre nätter och tänkte då under några dagar att utforska omgivningen. Sedan tänkte vi köra vi söderut längs kusten via Marseille och upp mot Arles. Där har vi ett annat hotellrum bokat några nätter. Då kan vi utforska Arles och de historiska trakterna i omgivningen. Eventuellt tar vi in på något ställe till innan vi tar genvägen tillbaks till Cagnes-sur-Mer för en övernattning, innan vi tar flyget tillbaks till Arlanda. Vi kommer att ta några nätter till på någon plats eftersom returflyget är bokat om tio dagar. Mycket beror på dagshumöret.
Vi har läst en hel del reseguider för att få en bild av vad vi kan förvänta oss att se. Självfallet har vi valt en del av vår resväg utgående från det som verkat mest intressant. Men å andra sidan, så vet vi ju inte vad vi hittar på vägen och vilka nya idéer vi får under resan. Det är ju lite ett val mellan att slumpmässigt att åka omkring och misa något mycket intressant och å andra sidan få uppleva lite överraskningar. Dessutom tycker vi båda i princip om att kunna improvisera. Det brukar vara bäst att ha en massa idéer om vad som kunde göras men inte för allt i världen bli stressad av att allt måste upplevas eller för att man sedan missade något. Vid frukostbordet på morgonen kan man bolla några idéer, men hela tiden med det motto, som en tysk vän brukar använda: Morgen mehr Zeit! Det betyder att mycket kan skjutas upp till morgondagen och mot slutet av resan så används mottot: ”Nästa gång vi är i Provence måste vi …” Våra planer räcker säkert också till en höstresa – och kanske ännu en vårresa!Frun försöker få en liten vilostund. Det är det bästa sättet att transportera sig igenom en obehaglig flygresa. Min andra bänkgranne läser oavbrutet. Själv sitter jag och filosoferar och bläddrar förstrött i en guidebok om Provence. Det är intressant med ordet Provence. Alla tror sig veta vad det är och var det ligger, men när man börjar läsa lite så märker man att det egentligen inte finns! Många känner till Côte d’Azur och tror kanske att det är samma sak. De flesta känner väl på sig att Nice och St-Tropez och Monaco hör hemma där, men om man frågar om Marseille eller Avignon finns i Provence så börjar nog många darra på manschetten.


Côte d’Azur är egentligen bara en del av kusten i sydfrankrike. Côte betyder ju kulle så det borde väl bli den azurblå kulle. Man brukar anse att Côte d’Azur börjar i trakten av Bandol, som ligger öster om Marseille, och sträcker sig österut ända till Menton, som är gränsstad mot Italien. Côte d’Azur inkluderar alltså de kända orterna Cannes, St-Tropez, Nice och Monaco. Många talar även om Rivieran, och då inkluderas semesterorterna även på den italienska sidan. Man kunde säga att Côte d’Azur helt enkelt är den franska Rivieran. De flesta tänker kanske på en sommarsemester, men vad jag förstått så finns landskapet där året om.
När vi sedan vill tala om Provence så märker man att det inte finns något sådant administrativt område i Frankrike. Däremot brukar man innefatta fem departemeny i det som man kunde kalla ”marknadsföringsbegreppet” Provence; nämligen
1. Alpes-Maritimes. Enkelt uttryck kusten från Cannes till Menton / italienska gränsen och landet innanför.
2. Var. Enkelt uttryck, resten av Côte d’Azur och en del land inanför.
3. Alpes-he-Haute-Provence; bergen norr om var och Alpes-Maritimes.
4. Bouches-du-Rhone; kusten öster om Côte d’Azur och landet innanför.
5. Vaucluse. Landet norr om Bouches-du-Rhone
Detta betyder alltså att Marseille ligger gott och väl i Provence, men inte på Côte d’Azur. Avignon hör till Provence fast det inte ligger vid kusten. Det är med Provence lite som det är med Roslagen eller Österbotten. Alla vet att det ligger vid kusten, men hur långt norrut eller hur långt in i landet det sträcker sig är knepigare att veta.
Vi har planerat att besöka fyra av de fem departementen i Provence.

Musee Ephrussi de Rothchild