Vi sitter lite längre bak i planet denhär gången, men jag har turen att sitta med ett fönster till vänster. Jag ser ett dike vid sidan av banan där det simmar några änder. Nog är det otroligt att det kan finnas fåglar här. Har de blivit döva eller har de bara anpassat sig?
Säkerhetsritualerna går nu mest på holländska och franska så det är ju tur att vi hört det förut. Jag väljer ostmacka denna gång, men smaken är exakt densamma. På denhär turen är det den mörkare mackan som har osten, så jag får samma bröd som på förra turen. Även det här mellanlägget är helt smaklöst. Det är bara brödet som ger någon som helst smak. De borde alltså istället fråga vilket slags bröd man vill ha! Ånyo frågar jag efter det flytande brödet. Det skulle ju passa bra, när det nu ändå är fredagskväll. Hon informerar mig om att det serveras senare. Nåja, det verkar ju mer lovande.
Jag sitter och bläddrar i en guidebok. Det lockar, men stressar också. Det finns ju så mycket att se och upptäcka. Det finns många platser, vyer, museer, utställningar, butiker osv. Men dygnet har ju bara tjugofyra timmar även på en resa och en resa skall ju inte kännas som att göra ett maratonlopp.
När jag funderar på vad jag vill uppleva och upptäcka i Provence så är det väl egentligen samma sak som på alla andra ställen vi besöker. Vi vill titta sig omkring och fara till olika platser, äta god mat och på en semester brukar det ju höra till att pröva lite nya viner till maten. Sedan är det ju alltid intressant att se naturen på annat håll. Shoppandet brukar jag aldrig se som ett mål med resan, utan som något man med facit i hand kan se att det inte gick att klara sig undan. Alltid fastnar det någonting. Vattentemperaturen vet jag inte så mycket om. En nordbo kan säkert hoppa i plurret. Om viljan finns. Vem vet? Kanske jag hittar en lämplig plats under resan, men inte styr jag resan efter badstränderna.
Jag vänder mig till frun, som just sitter och mumsar på sin lilla smörgås och frågar:
- Vad ser du främst fram emot i Provence?
- Allting egentligen. Men mest spännande verkar kanske relikerna, som vi läst om. Tänk att de har dem i så många gamla kyrkor. Maria Magdalenas reliker verkar spännande. Sen känns det ju spännande att fara till Monaco och spela på kasinot. Vem vet, kanske vi vinner något. Sen verkar nog Rothschilds villa vara något extra. En kul grej verkar ju de gamla stenarna i Draguignan vara.
Det finns en hel del som vi i princip redan känner till och som vi har planerat vår väg för att kunna se på dessa saker. Men det är ju spännande att fantisera om vad man kanske kommer att uppleva och hur det kommer att vara nu när allt ännu är framför oss.
Ett av mina större intressen hemma är matlagning. Det kommer att bli intressant att se och smaka på den provencalska maten. Hemma ser man ju ofta på menyer och i kokböcker begreppen provencalsk eller á la provencale. Det brukar innebära två olika saker. En enkel variant kan vara vitlök och persilja, som exempelvis sniglar a la provencale. Hittar man däremot en kött- eller fiskrätt med provencalsk antydning brukar det innebära att det tillagas med tomat, squash eller fänkål. I kryddhyllorna finns ofta en någon provencalsk kryddblandning och den innehåller ofta lavendel, fänkål, mejram, rosmarin, mynta och timjan. Detta är en lämplig och typisk kryddblandning till får eller annat lättare kött. Men det skall bli intressant att se vad de har på menyerna. Det är ju inte alltid vad vi har i våra kokböcker. Jag minns senast jag var i Nice och försökte hitta en Sallad Nicoise – det var inte lätt! Till sist började jag misstänka att det var något, som någon kokboksförfattare uppe i Norden hittat på!
Det som vi nordbor har ett litet problem med i Frankrike är att de talar och skriver på franska. De flesta är ju betydligt bättre på engelska men min erfarenhet är att det inte är fransmännens styrka. Även om man kan en hygglig engelska så brukar det ändå bli problem med menyerna om de nu råkar ha något på engelska. Åtminstone var det så för mig förr att det blev mycket entrecôte. Det visste man ju vad det var i alla fall. Jag minns första gången vi var i Bryssel. Vi trodde nog att det skulle gå att klara sig bättre på engelska än vad det gjorde. Vi var ute en kväll och åt på en fantastisk elegant restaurang. Belle Epoque-stil skulle väl fransmännen skulle säga, vilket alltså innebär väldigt elegant, med krusiduller, förgyllningar , pelare och kristallkronor. Det blev genast vårt stamlokus i Bryssel och dit längtar vi jämt. Nåja, vi hade beställt en trerätters meny. Det hade väl funnits två-tre alternativ till förrätt och huvudrätt och vi litade på att allt skulle vara ätligt och försökte gissa oss fram till vad det skulle kunna vara. In kommer sedan en delikat liten rätt, som vi åt med god aptit. Så kom följande rätt in och vi tyckte väl att huvudrätten var lite väl knappt tilltagen, men tänkte att vi har ju ännu efterrätten och kanske de erbjuder en osttallrik ännu… Då kommer huvudrätten in! En magnifik sådan. Vi hade alltså lurats av en extra aptitretare innan förrätten, eftersom vi ju inte visste vad förrätten och huvudrätten skulle bestå av för ingredienser. Det var då, jag bestämde mig för att läsa lite restaurangfranska.
Det gjorde jag så småningom och har även gjort en liten ordlista med ord, som förekommer i menyer. Självfallet är det en lista med de fiskar och fåglar som de har på sina menyer, inte nödvändigtvis vad vi brukar ha. Jag är usel på att uttala. Jag har också svårt att komma på vad det heter på franska, men jag har tröstat mig med att det nog är sällan som jag skall fråga efter något, som inte finns på menyn. Det blir nog mest att välja av det som finns. Men jag har lärt mig, att det viktigaste är att lära sig huvudingredienser och tillbehör. Att lära sig alla små ord och genus har jag inte sett som så viktigt. Att känna igen huvudingredienserna och tillredningssätt är viktigare . Detta har gjort att många restaurangbesök i Frankrike efter detta har blivit mycket mer givande. Oftast har jag listan med. Även om den inte är med så har jag ett hum om vad de erbjuder. Det är klart att det dyker upp nya ord men oftast kan jag välja vad jag vill ha och behöver inte äta entrecôte två gånger om dagen.
Ett annat av mina intressen, som ligger nära matlagningen är förstås intresset för viner. De är ju lite luriga. Hemma är det ju mest rosévinet från Provence som är mest berömt, trots att det är av blandad kvalitet och mest dricks som ett lätt sommarvin. Det är ju lättdrucket, som man brukar säga. Det betyder i klartext att det kan drickas utan mat. Det är ju ofta så med populära turistorter att det mesta av vinet konsumeras på plats och det som exporteras inte alltid är det bästa. Å andra sidan vill konsumenterna ofta hemma köpa det vin, som de har positiva minnen av. Man har varit i Provence på sommarn och då naturligt tagit ett lättdrucket rosévin. Men i Provence tillverkas även röda viner och vita viner. Jag är själv nästan enbart intresserad av vin till mat. Därför vill jag gärna pröva röda och vita viner.
Säkerhetsritualerna går nu mest på holländska och franska så det är ju tur att vi hört det förut. Jag väljer ostmacka denna gång, men smaken är exakt densamma. På denhär turen är det den mörkare mackan som har osten, så jag får samma bröd som på förra turen. Även det här mellanlägget är helt smaklöst. Det är bara brödet som ger någon som helst smak. De borde alltså istället fråga vilket slags bröd man vill ha! Ånyo frågar jag efter det flytande brödet. Det skulle ju passa bra, när det nu ändå är fredagskväll. Hon informerar mig om att det serveras senare. Nåja, det verkar ju mer lovande.
Jag sitter och bläddrar i en guidebok. Det lockar, men stressar också. Det finns ju så mycket att se och upptäcka. Det finns många platser, vyer, museer, utställningar, butiker osv. Men dygnet har ju bara tjugofyra timmar även på en resa och en resa skall ju inte kännas som att göra ett maratonlopp.
När jag funderar på vad jag vill uppleva och upptäcka i Provence så är det väl egentligen samma sak som på alla andra ställen vi besöker. Vi vill titta sig omkring och fara till olika platser, äta god mat och på en semester brukar det ju höra till att pröva lite nya viner till maten. Sedan är det ju alltid intressant att se naturen på annat håll. Shoppandet brukar jag aldrig se som ett mål med resan, utan som något man med facit i hand kan se att det inte gick att klara sig undan. Alltid fastnar det någonting. Vattentemperaturen vet jag inte så mycket om. En nordbo kan säkert hoppa i plurret. Om viljan finns. Vem vet? Kanske jag hittar en lämplig plats under resan, men inte styr jag resan efter badstränderna.
Jag vänder mig till frun, som just sitter och mumsar på sin lilla smörgås och frågar:
- Vad ser du främst fram emot i Provence?
- Allting egentligen. Men mest spännande verkar kanske relikerna, som vi läst om. Tänk att de har dem i så många gamla kyrkor. Maria Magdalenas reliker verkar spännande. Sen känns det ju spännande att fara till Monaco och spela på kasinot. Vem vet, kanske vi vinner något. Sen verkar nog Rothschilds villa vara något extra. En kul grej verkar ju de gamla stenarna i Draguignan vara.
Det finns en hel del som vi i princip redan känner till och som vi har planerat vår väg för att kunna se på dessa saker. Men det är ju spännande att fantisera om vad man kanske kommer att uppleva och hur det kommer att vara nu när allt ännu är framför oss.
Ett av mina större intressen hemma är matlagning. Det kommer att bli intressant att se och smaka på den provencalska maten. Hemma ser man ju ofta på menyer och i kokböcker begreppen provencalsk eller á la provencale. Det brukar innebära två olika saker. En enkel variant kan vara vitlök och persilja, som exempelvis sniglar a la provencale. Hittar man däremot en kött- eller fiskrätt med provencalsk antydning brukar det innebära att det tillagas med tomat, squash eller fänkål. I kryddhyllorna finns ofta en någon provencalsk kryddblandning och den innehåller ofta lavendel, fänkål, mejram, rosmarin, mynta och timjan. Detta är en lämplig och typisk kryddblandning till får eller annat lättare kött. Men det skall bli intressant att se vad de har på menyerna. Det är ju inte alltid vad vi har i våra kokböcker. Jag minns senast jag var i Nice och försökte hitta en Sallad Nicoise – det var inte lätt! Till sist började jag misstänka att det var något, som någon kokboksförfattare uppe i Norden hittat på!
Det som vi nordbor har ett litet problem med i Frankrike är att de talar och skriver på franska. De flesta är ju betydligt bättre på engelska men min erfarenhet är att det inte är fransmännens styrka. Även om man kan en hygglig engelska så brukar det ändå bli problem med menyerna om de nu råkar ha något på engelska. Åtminstone var det så för mig förr att det blev mycket entrecôte. Det visste man ju vad det var i alla fall. Jag minns första gången vi var i Bryssel. Vi trodde nog att det skulle gå att klara sig bättre på engelska än vad det gjorde. Vi var ute en kväll och åt på en fantastisk elegant restaurang. Belle Epoque-stil skulle väl fransmännen skulle säga, vilket alltså innebär väldigt elegant, med krusiduller, förgyllningar , pelare och kristallkronor. Det blev genast vårt stamlokus i Bryssel och dit längtar vi jämt. Nåja, vi hade beställt en trerätters meny. Det hade väl funnits två-tre alternativ till förrätt och huvudrätt och vi litade på att allt skulle vara ätligt och försökte gissa oss fram till vad det skulle kunna vara. In kommer sedan en delikat liten rätt, som vi åt med god aptit. Så kom följande rätt in och vi tyckte väl att huvudrätten var lite väl knappt tilltagen, men tänkte att vi har ju ännu efterrätten och kanske de erbjuder en osttallrik ännu… Då kommer huvudrätten in! En magnifik sådan. Vi hade alltså lurats av en extra aptitretare innan förrätten, eftersom vi ju inte visste vad förrätten och huvudrätten skulle bestå av för ingredienser. Det var då, jag bestämde mig för att läsa lite restaurangfranska.
Det gjorde jag så småningom och har även gjort en liten ordlista med ord, som förekommer i menyer. Självfallet är det en lista med de fiskar och fåglar som de har på sina menyer, inte nödvändigtvis vad vi brukar ha. Jag är usel på att uttala. Jag har också svårt att komma på vad det heter på franska, men jag har tröstat mig med att det nog är sällan som jag skall fråga efter något, som inte finns på menyn. Det blir nog mest att välja av det som finns. Men jag har lärt mig, att det viktigaste är att lära sig huvudingredienser och tillbehör. Att lära sig alla små ord och genus har jag inte sett som så viktigt. Att känna igen huvudingredienserna och tillredningssätt är viktigare . Detta har gjort att många restaurangbesök i Frankrike efter detta har blivit mycket mer givande. Oftast har jag listan med. Även om den inte är med så har jag ett hum om vad de erbjuder. Det är klart att det dyker upp nya ord men oftast kan jag välja vad jag vill ha och behöver inte äta entrecôte två gånger om dagen.
Ett annat av mina intressen, som ligger nära matlagningen är förstås intresset för viner. De är ju lite luriga. Hemma är det ju mest rosévinet från Provence som är mest berömt, trots att det är av blandad kvalitet och mest dricks som ett lätt sommarvin. Det är ju lättdrucket, som man brukar säga. Det betyder i klartext att det kan drickas utan mat. Det är ju ofta så med populära turistorter att det mesta av vinet konsumeras på plats och det som exporteras inte alltid är det bästa. Å andra sidan vill konsumenterna ofta hemma köpa det vin, som de har positiva minnen av. Man har varit i Provence på sommarn och då naturligt tagit ett lättdrucket rosévin. Men i Provence tillverkas även röda viner och vita viner. Jag är själv nästan enbart intresserad av vin till mat. Därför vill jag gärna pröva röda och vita viner.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar