Nu har vi fritt program i Monaco. Jag börjar med en sväng runt torget framför Kasinot. Visserligen finns det ett antal förbudsskyltar just före Kasinot, men de kan väl inte beröra oss så jag tar en sväng förbi kasinot och Café de Paris. Sedan bär det av ner mot småbåtshamnen. Det hör väl till antar jag. Så vi kör ner för backen och ser småbåtshamnen till vänster och slottet uppe på klippan i bakgrunden. Bekanta vyer från skvallerpressen. Jag väljer en bakgata till kajen för att försöka hitta en parkeringsplats. Det är inte så tät trafik, men de lediga parkeringsplatserna lyser med sin frånvaro. Då svänger jag igen i riktning mot Kasinot. Monaco är så litet att om vi inte hittar någon parkeringsplats så kan vi ju fara omkring en stund och känna av stämningen på det sättet. Så det blir uppför backen och en ny sväng förbi Kasinot och Rollsen, som ännu står kvar. Ner för backen och ett nytt försök.
Ett kvarter från kajen svänger vi in på en parallellgata för ett sista försök. Jag ser att det finns några lediga platser, men sedan ser jag att de är reserverade för polisen. Men det står ju en polis där! Jag stannar bilen på gatan och går fram till honom. Jag förklarar, så som det är, att vi är två stackars turister, som bara har en liten stund kvar här i stan och att vi inte hittar någon parkeringsplats och undrar om vi möjligen skulle kunna få låna en av deras tomma platser en halvtimme. Som man har jag lärt mig att man måste fråga om man vill få något. Polisen ser vänlig och förstående ut, men det verkar ändå inte lösa sig då han plötsligt viftar åt vänster. Där, visar han, håller just en bil på att fara iväg. Och mycket riktigt. En bil backar ut från parkeringen. Jag rusar tillbaka och kör in bilen i den lediga fickan. Polisen går över gatan och visar mig att det finns en parkeringsautomat femtio meter bort. Jag förstår vinken, fast den var fin. Jag tackar för den utmärkta servicen och nu har vi vår möjlighet att se lite mer av den klassiska kajen.
Vi går mot stranden och hamnar på Boulevard Albert I och hittar ett litet kafé att smita in på. Något att dricka efter glassen skulle sitta bra. Kaféet är tomt på gäster så serveringen är snabb. Jag vecklar ut kartan jag fått på turistbyrån.
Hemma såg jag i guideboken att Monaco inte var större än 1,9 kvadratkilometer. Det låter kanske stort, men eftersom de har över 20.000 innevånare så börjar man undra. Visserligen har jag varit här en gång förut, men jag vet hur det är när man reser i de här trakterna. Man märker inte när man far från en stad till en annan. De går ofta in i varandra. Gränserna märks liksom inte. Men ändå; bara 1,9 kvadratkilometer! Vad betyder det? En fyrkant med en kilometer gräns är naturligtvis 1 kvadratkilometer. En ruta med 2 km gräns är faktiskt 4 kvadratkilometer. Alltså, 1,9 kunde vara en fyrkant med 1350 meter gånger 1350 meter. Det betyder att om någon går runt denna fyrkant, så blir promenaden 4 gånger 1350 meter alltså ungefär 6 kilometer. Visserligen heter det att det är världens näst minsta stat (efter Vatikanstaten) men det verkar verkligen väldigt litet!
Jag jämförde det med hur vi har det hemma. Frun och jag brukar gå på olika promenader hemifrån. Ett alternativ vi har är att gå längs en skogsväg västerut mot en udde, gå sedan över ett litet berg för att gå mot en annan väg mot en av våra grannar och sedan ta en skogsväg hem. Det är en halvcirkelform. Jag uppskattar det till en promenad på ungefär 4 kilometer. Det borde alltså motsvara mer än halva Monaco, men det bor ingen människa inom denna halvcirkel. Om vi tar en lite större promenad på ca 6 kilometer så inkluderar vi ett hus med 2 personer. I Monaco bor det 25.000 personer inom ett lika stort område! Då jag någon gång far på en liten joggingtur kan lätt bli att springa ”2 gånger runt Monaco”. Så nog är Monaco litet!
När jag nu ser på kartan, så förstår jag bättre hur detta kan vara möjligt. Monaco är helt enkelt väldigt smalt. Det är visserligen ungefär fyra kilometer långt, men på vissa ställen inte ens femhundra meter brett. Fyra kilometer gånger 500 meter blir i runda tal två kvadratkilometer. Det betyder alltså att alla som bor i Monaco bor nära stranden. Det går liksom inte att bo mer än femhundra meter bort för då bor man i Frankrike. Så när världskändisarna i skvallerpressen skryter med att de bor ”nära havet” i Monaco, så är det en självklarhet, även om det låter väldigt flott.
Men det jag noterar nu, när vi sitter här, är att stan är svängd åt fel håll så att säga. Hela kajen befinner sig redan i skugga trots att klockan inte ens än fem på eftermiddagen. Det är bara på uddarna där slottet och kasinot befinner sig, som solen ännu lyser. Det är ju lite märkligt. Själva är vi uppe i Norden noga med att kunna få kvällssol eller åtminstone eftermiddagssol. Här vid en av världens mest berömda kajer så hamnar man mycket konkret i skuggan ungefär vid tretiden på eftermiddagen. Enligt uppgift från en av guideböckerna så ägde släkten Grimaldi som mest hela kusten från Menton till Antibes. Jag kan inte begripa hur de då till sist blev kvar med den här skuggiga strandremsan. Det verkar ju lite som att bli med Svarte-Petter redan vid en jämförelse med Cap Ferrat, som vi själva såg igår. Jag måste väl reda ut hur det gick så där tokigt vid ett senare tillfälle.
Ett kvarter från kajen svänger vi in på en parallellgata för ett sista försök. Jag ser att det finns några lediga platser, men sedan ser jag att de är reserverade för polisen. Men det står ju en polis där! Jag stannar bilen på gatan och går fram till honom. Jag förklarar, så som det är, att vi är två stackars turister, som bara har en liten stund kvar här i stan och att vi inte hittar någon parkeringsplats och undrar om vi möjligen skulle kunna få låna en av deras tomma platser en halvtimme. Som man har jag lärt mig att man måste fråga om man vill få något. Polisen ser vänlig och förstående ut, men det verkar ändå inte lösa sig då han plötsligt viftar åt vänster. Där, visar han, håller just en bil på att fara iväg. Och mycket riktigt. En bil backar ut från parkeringen. Jag rusar tillbaka och kör in bilen i den lediga fickan. Polisen går över gatan och visar mig att det finns en parkeringsautomat femtio meter bort. Jag förstår vinken, fast den var fin. Jag tackar för den utmärkta servicen och nu har vi vår möjlighet att se lite mer av den klassiska kajen.
Vi går mot stranden och hamnar på Boulevard Albert I och hittar ett litet kafé att smita in på. Något att dricka efter glassen skulle sitta bra. Kaféet är tomt på gäster så serveringen är snabb. Jag vecklar ut kartan jag fått på turistbyrån.
Hemma såg jag i guideboken att Monaco inte var större än 1,9 kvadratkilometer. Det låter kanske stort, men eftersom de har över 20.000 innevånare så börjar man undra. Visserligen har jag varit här en gång förut, men jag vet hur det är när man reser i de här trakterna. Man märker inte när man far från en stad till en annan. De går ofta in i varandra. Gränserna märks liksom inte. Men ändå; bara 1,9 kvadratkilometer! Vad betyder det? En fyrkant med en kilometer gräns är naturligtvis 1 kvadratkilometer. En ruta med 2 km gräns är faktiskt 4 kvadratkilometer. Alltså, 1,9 kunde vara en fyrkant med 1350 meter gånger 1350 meter. Det betyder att om någon går runt denna fyrkant, så blir promenaden 4 gånger 1350 meter alltså ungefär 6 kilometer. Visserligen heter det att det är världens näst minsta stat (efter Vatikanstaten) men det verkar verkligen väldigt litet!
Jag jämförde det med hur vi har det hemma. Frun och jag brukar gå på olika promenader hemifrån. Ett alternativ vi har är att gå längs en skogsväg västerut mot en udde, gå sedan över ett litet berg för att gå mot en annan väg mot en av våra grannar och sedan ta en skogsväg hem. Det är en halvcirkelform. Jag uppskattar det till en promenad på ungefär 4 kilometer. Det borde alltså motsvara mer än halva Monaco, men det bor ingen människa inom denna halvcirkel. Om vi tar en lite större promenad på ca 6 kilometer så inkluderar vi ett hus med 2 personer. I Monaco bor det 25.000 personer inom ett lika stort område! Då jag någon gång far på en liten joggingtur kan lätt bli att springa ”2 gånger runt Monaco”. Så nog är Monaco litet!
När jag nu ser på kartan, så förstår jag bättre hur detta kan vara möjligt. Monaco är helt enkelt väldigt smalt. Det är visserligen ungefär fyra kilometer långt, men på vissa ställen inte ens femhundra meter brett. Fyra kilometer gånger 500 meter blir i runda tal två kvadratkilometer. Det betyder alltså att alla som bor i Monaco bor nära stranden. Det går liksom inte att bo mer än femhundra meter bort för då bor man i Frankrike. Så när världskändisarna i skvallerpressen skryter med att de bor ”nära havet” i Monaco, så är det en självklarhet, även om det låter väldigt flott.
Men det jag noterar nu, när vi sitter här, är att stan är svängd åt fel håll så att säga. Hela kajen befinner sig redan i skugga trots att klockan inte ens än fem på eftermiddagen. Det är bara på uddarna där slottet och kasinot befinner sig, som solen ännu lyser. Det är ju lite märkligt. Själva är vi uppe i Norden noga med att kunna få kvällssol eller åtminstone eftermiddagssol. Här vid en av världens mest berömda kajer så hamnar man mycket konkret i skuggan ungefär vid tretiden på eftermiddagen. Enligt uppgift från en av guideböckerna så ägde släkten Grimaldi som mest hela kusten från Menton till Antibes. Jag kan inte begripa hur de då till sist blev kvar med den här skuggiga strandremsan. Det verkar ju lite som att bli med Svarte-Petter redan vid en jämförelse med Cap Ferrat, som vi själva såg igår. Jag måste väl reda ut hur det gick så där tokigt vid ett senare tillfälle.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar