5.1 Start från Cagnes
Det är mörkt och tyst i rummet, som vanligt, när jag vaknar. Idag är det lite senare än vanligt. Det blev en lång dag igår. Kvällen blev lite senare än vanligt också. Idag har vi en lång dag framför oss. Det blir den längsta bilturen på hela vår resa. Först har vi tänkt köra längs kusten ända till Marseille och sedan upp mot Arles. Marseille har vi inte tänkt besöka, men vi måste ju passera det på något sätt i alla fall.
Jag stiger upp tyst som vanligt och går till badrummet. Det är mulet idag. Det ser nästan ut att bli regn. Nå, om det nu måste regna, så passar det ju bra idag när vi ändå mestadels skall sitta i bilen. Idag har jag inte tänkt ta någon morgonpromenad, eftersom vi måste fara så snart som möjligt. I stället börjar jag försiktigt packa ner mina saker. Varför göra något i förväg? Packningen brukar alltid gå snabbare om man gör det samma dag. Helena börjar vakna och konstaterar att det inte är någon dag för att ligga och dra sig i sängen. Snart håller vi båda på med att packa våra väskor. Den här gången kommer i alla fall väskorna inte att bli försenade. Jag gör min sista koll att allt är som det var när vi kom. Kylskåpet är igång och allt ser bra ut.
Det är dags att börja gå ner med den första väskan. Nere i receptionen står damen idag och undrar om vi vill ha någon frukost. Jag sade ju redan åt mannen igår att vi inte tar någon, men man får ju ändra sig. Jag svarar nekande och frågar istället om hon har några frimärken åt mig. Hon plockar fram dem, så att jag kan köpa några av henne. Jag förklarar att vi var till Monaco igår och att jag tänkte sända några vykort med motiv därifrån. Självklart undrar jag hur ofta hon besöker Monaco när hon bor så nära. Hon förklarar att hon brukar fara dit en gång per år för att åka snowboard med barnen. De har en backe i bassängen i hamnen. Ojdå, visserligen tyckte jag ju att det var lite skuggigt, men snö i bassängen hade jag ändå inte förväntat mig!
Så ber jag henne färdigställa räkningen och går vidare. Jag tittar ut och ser att det har börjat hagla. Damen beklagar sig över vädret och säger att det verkligen inte brukar hagla i mars, men nu gör det i alla fall. Jag går ut och öppnar porten till innergården och hämtar bilen. Efter att ha parkerat den utanför grinden så går jag upp efter de andra väskorna. Frun gör självfallet en sista koll och så går vi båda nerför trapporna. Jag släpar ner väskorna och försöker få in dem i bilen. Det börjar bli fullt med alla våra lösa kläder och vinflaskor och broschyrer. Bilen är inte så stor. Efter att ha betalt räkningen kommer Helena ut och vi kan fara iväg.
Vår plan är att fara strandvägen. Efter en paus i Antibes för frukost skall vi sedan köra till Fréjus för att lite se på stan. Lunchen hoppas vi hinna med vid stranden i St-Tropez. Så jag startar med en u-sväng och kör ut på Cannes-vägen och svänger av på Boulevard Kennedy mot stranden. Nu känner vi båda dessa gator som våra egna fickor. När vi svänger mot stranden ser vi att himlen är täckt med jättemörka moln och plötsligt slår en blixt ner ut över havet. Tur att vi sitter i en bil, för de är ju säkra i åskväder. Det är ett vackert skådespel framför oss när vi åker mot stranden med blixtar som far över himlen samtidigt som hagelskurarna tätnar.
Temperaturmätaren i bilen visar +7 grader. När vi närmar oss korsningen så blir jag uppmärksam på en jättetavla som antagligen informerar om ett vägbygge. Vad jag kan se av det datum som står där så är bygget inte färdigt på långt när. Vad jag också kan se är att EU är med och finansierar det. Skoj, då är ju vi med också. Trafiken går väldigt långsamt framåt. Till sist ser jag att trafikljusen är ur bruk, men att trafiken ändå löper smidigt eftersom de snällt släpper fram varannan bil från den gata vi kommer på. Sedan ser jag att ena halvan av vägen är helt avstängt och vi smyger fram på den andra. Det här var ju inte någon bra början. Men jag kör vidare så snabbt det går, det vill säga långsamt.
De märkliga husen i Villeneuve-Loubet, som ser ut som berg på håll, börjar i alla fall komma allt närmare. Muséet har vi dock ingen möjlighet att hinna till idag. Något börjar skönjas på kanterna av de stora husen. Så småningom inser vi att det dels är paraboler och dels är planteringar, som folk har på sina balkonger. Till sist passerar vi husena och konstaterar att det verkligen är stora hus, men att formen ju faktiskt är bra även om vi inte har sett sådana hus tidigare. Här passar de in i alla fall. På nära håll ser de ut som vilka höghus som helst. Det är på håll, som de är speciella.
Jag tittar på klockan och börjar fundera hur det här skall kunna gå. Tiden rinner ju iväg och vi kommer ingenstans! Med den här takten så kommer vi ju inte ens till St-Tropez till natten. Framme i Arles är vi väl i morgon bitti. Nej, nu måste vi hitta en plan B. Jag ber Helena, att hon skall ta fram kartan och titta lite hur det ser ut. Själv har jag inte studerat den så noggrant. Jag frågar efter någon motorväg, för det går ju snabbt har vi sett. Hon bekräftar att det går en motorväg rätt nära och att vi kunde ta den till Fréjus. Cannes och Esterelmassivet blir på sidan om vår väg, men vi har nog inte något val. Vi bestämmer oss för att svänga av vid Antibes.
Det är mörkt och tyst i rummet, som vanligt, när jag vaknar. Idag är det lite senare än vanligt. Det blev en lång dag igår. Kvällen blev lite senare än vanligt också. Idag har vi en lång dag framför oss. Det blir den längsta bilturen på hela vår resa. Först har vi tänkt köra längs kusten ända till Marseille och sedan upp mot Arles. Marseille har vi inte tänkt besöka, men vi måste ju passera det på något sätt i alla fall.
Jag stiger upp tyst som vanligt och går till badrummet. Det är mulet idag. Det ser nästan ut att bli regn. Nå, om det nu måste regna, så passar det ju bra idag när vi ändå mestadels skall sitta i bilen. Idag har jag inte tänkt ta någon morgonpromenad, eftersom vi måste fara så snart som möjligt. I stället börjar jag försiktigt packa ner mina saker. Varför göra något i förväg? Packningen brukar alltid gå snabbare om man gör det samma dag. Helena börjar vakna och konstaterar att det inte är någon dag för att ligga och dra sig i sängen. Snart håller vi båda på med att packa våra väskor. Den här gången kommer i alla fall väskorna inte att bli försenade. Jag gör min sista koll att allt är som det var när vi kom. Kylskåpet är igång och allt ser bra ut.
Det är dags att börja gå ner med den första väskan. Nere i receptionen står damen idag och undrar om vi vill ha någon frukost. Jag sade ju redan åt mannen igår att vi inte tar någon, men man får ju ändra sig. Jag svarar nekande och frågar istället om hon har några frimärken åt mig. Hon plockar fram dem, så att jag kan köpa några av henne. Jag förklarar att vi var till Monaco igår och att jag tänkte sända några vykort med motiv därifrån. Självklart undrar jag hur ofta hon besöker Monaco när hon bor så nära. Hon förklarar att hon brukar fara dit en gång per år för att åka snowboard med barnen. De har en backe i bassängen i hamnen. Ojdå, visserligen tyckte jag ju att det var lite skuggigt, men snö i bassängen hade jag ändå inte förväntat mig!
Så ber jag henne färdigställa räkningen och går vidare. Jag tittar ut och ser att det har börjat hagla. Damen beklagar sig över vädret och säger att det verkligen inte brukar hagla i mars, men nu gör det i alla fall. Jag går ut och öppnar porten till innergården och hämtar bilen. Efter att ha parkerat den utanför grinden så går jag upp efter de andra väskorna. Frun gör självfallet en sista koll och så går vi båda nerför trapporna. Jag släpar ner väskorna och försöker få in dem i bilen. Det börjar bli fullt med alla våra lösa kläder och vinflaskor och broschyrer. Bilen är inte så stor. Efter att ha betalt räkningen kommer Helena ut och vi kan fara iväg.
Vår plan är att fara strandvägen. Efter en paus i Antibes för frukost skall vi sedan köra till Fréjus för att lite se på stan. Lunchen hoppas vi hinna med vid stranden i St-Tropez. Så jag startar med en u-sväng och kör ut på Cannes-vägen och svänger av på Boulevard Kennedy mot stranden. Nu känner vi båda dessa gator som våra egna fickor. När vi svänger mot stranden ser vi att himlen är täckt med jättemörka moln och plötsligt slår en blixt ner ut över havet. Tur att vi sitter i en bil, för de är ju säkra i åskväder. Det är ett vackert skådespel framför oss när vi åker mot stranden med blixtar som far över himlen samtidigt som hagelskurarna tätnar.
Temperaturmätaren i bilen visar +7 grader. När vi närmar oss korsningen så blir jag uppmärksam på en jättetavla som antagligen informerar om ett vägbygge. Vad jag kan se av det datum som står där så är bygget inte färdigt på långt när. Vad jag också kan se är att EU är med och finansierar det. Skoj, då är ju vi med också. Trafiken går väldigt långsamt framåt. Till sist ser jag att trafikljusen är ur bruk, men att trafiken ändå löper smidigt eftersom de snällt släpper fram varannan bil från den gata vi kommer på. Sedan ser jag att ena halvan av vägen är helt avstängt och vi smyger fram på den andra. Det här var ju inte någon bra början. Men jag kör vidare så snabbt det går, det vill säga långsamt.
De märkliga husen i Villeneuve-Loubet, som ser ut som berg på håll, börjar i alla fall komma allt närmare. Muséet har vi dock ingen möjlighet att hinna till idag. Något börjar skönjas på kanterna av de stora husen. Så småningom inser vi att det dels är paraboler och dels är planteringar, som folk har på sina balkonger. Till sist passerar vi husena och konstaterar att det verkligen är stora hus, men att formen ju faktiskt är bra även om vi inte har sett sådana hus tidigare. Här passar de in i alla fall. På nära håll ser de ut som vilka höghus som helst. Det är på håll, som de är speciella.
Jag tittar på klockan och börjar fundera hur det här skall kunna gå. Tiden rinner ju iväg och vi kommer ingenstans! Med den här takten så kommer vi ju inte ens till St-Tropez till natten. Framme i Arles är vi väl i morgon bitti. Nej, nu måste vi hitta en plan B. Jag ber Helena, att hon skall ta fram kartan och titta lite hur det ser ut. Själv har jag inte studerat den så noggrant. Jag frågar efter någon motorväg, för det går ju snabbt har vi sett. Hon bekräftar att det går en motorväg rätt nära och att vi kunde ta den till Fréjus. Cannes och Esterelmassivet blir på sidan om vår väg, men vi har nog inte något val. Vi bestämmer oss för att svänga av vid Antibes.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar