Den lilla strandvägen fortsätter och snart kommer vi till Bandol. Vägen går nära stranden och vi ser hur vågorna slår in. På håll ser staden inte lika inbjudande ut som Sanary-sur-Mer, så vi är glada över att vi tog lite mer tid där. Här finns massor med tre-fyra-våningshus, men planläggningen är ungefär den samma. Vi kör först förbi själva staden för att komma till hamnen. Där ser vi på en ö med ett hotell, som heter Delos. Det lär skall ägas av samme man som äger pastisen Richard. Hemma är vi vana med att kalla drycken Pernod, men det är faktiskt bara ett varumärke. Vill man var korrekt så heter det pastis. De två populäraste är Pernod och Richard. Numera lär Pernod ägas av Richard för enkelhetens skull.
Vi kör ett varv längs strandgatan. På närmare håll påminner ändå staden väldigt mycket om Sanary så vi kommer ändå fram till att nästa gång vi kommer så skall vi nog titta närmare även på Bandol.
Det blir bara en snabb titt innan vi far vidare längs strandvägen. Det är ju bara några kilometer mellan städerna så nu går det rätt bra framåt. Vi kommer till en ny liten stad. Jag vet inte ens vad den heter. Då ser jag en stor förgylld staty vid torget och jag säger åt Helena att jag måste stanna lite. Hon blir kvar i bilen när jag rusar iväg. När jag ser statyn framifrån så känner jag genast igen den. Det är ju frihetsstatyn, men vad gör den här? Det var ju visserligen fransmännen, som donerade den åt New York, men ändå. Det finns några bord på torget och där sitter en grupp ungdomar och fördriver tiden. Jag går fram till det närmsta bordet och frågar en yngling på franska om han kan tala engelska. Det kan han, så jag frågar om jag hamnat i New York av misstag. Han förklarar att jag är i St-Cyr. Han förklarar även, att det som står här framför kyrkan är originalet till frihetsstatyn. Det är alltså kopian, som är mera känd. Han förklarar även att det sedan gjordes många kopior och att det även finns andra städer i Frankrike, som har begåvats med en kopia. Men som sagt denna förgyllda staty är originalet.
Nåja, då lärde man sig något igen. Jag har märkt att det är mycket lättare att få en fransman att börja tala sin knaggliga men ändå begripliga engelska genom att fråga dem på franska. Sanningen är faktiskt den, att jag redan i min ungdom bara på skoj lärde mig, att på franska säga, att jag inte kan tala franska. Det gjorde jag så bra, att när jag en gång i Stockholm fick en fråga av en dam på franska och drog min harangel, så kom det bara protester. Jag var visst bra på franska. Då blev jag tvungen att lära mig en mening till. Den var: ”Jag kan två meningar på franska”. Då kunde jag först säga ”Jag kan inte tala franska” och sedan ”Jag kan två meningar på franska”. Nu kan jag lite mer, men det är ändå långt till att kunna förstå dem, då de ju alltid talar så snabbt. Tyskar är mycket bättre på att tala långsamt och då kan man faktiskt förstå dem, utan att ha alltför stora kunskaper i språket.
Vi kör ett varv längs strandgatan. På närmare håll påminner ändå staden väldigt mycket om Sanary så vi kommer ändå fram till att nästa gång vi kommer så skall vi nog titta närmare även på Bandol.
Det blir bara en snabb titt innan vi far vidare längs strandvägen. Det är ju bara några kilometer mellan städerna så nu går det rätt bra framåt. Vi kommer till en ny liten stad. Jag vet inte ens vad den heter. Då ser jag en stor förgylld staty vid torget och jag säger åt Helena att jag måste stanna lite. Hon blir kvar i bilen när jag rusar iväg. När jag ser statyn framifrån så känner jag genast igen den. Det är ju frihetsstatyn, men vad gör den här? Det var ju visserligen fransmännen, som donerade den åt New York, men ändå. Det finns några bord på torget och där sitter en grupp ungdomar och fördriver tiden. Jag går fram till det närmsta bordet och frågar en yngling på franska om han kan tala engelska. Det kan han, så jag frågar om jag hamnat i New York av misstag. Han förklarar att jag är i St-Cyr. Han förklarar även, att det som står här framför kyrkan är originalet till frihetsstatyn. Det är alltså kopian, som är mera känd. Han förklarar även att det sedan gjordes många kopior och att det även finns andra städer i Frankrike, som har begåvats med en kopia. Men som sagt denna förgyllda staty är originalet.
Nåja, då lärde man sig något igen. Jag har märkt att det är mycket lättare att få en fransman att börja tala sin knaggliga men ändå begripliga engelska genom att fråga dem på franska. Sanningen är faktiskt den, att jag redan i min ungdom bara på skoj lärde mig, att på franska säga, att jag inte kan tala franska. Det gjorde jag så bra, att när jag en gång i Stockholm fick en fråga av en dam på franska och drog min harangel, så kom det bara protester. Jag var visst bra på franska. Då blev jag tvungen att lära mig en mening till. Den var: ”Jag kan två meningar på franska”. Då kunde jag först säga ”Jag kan inte tala franska” och sedan ”Jag kan två meningar på franska”. Nu kan jag lite mer, men det är ändå långt till att kunna förstå dem, då de ju alltid talar så snabbt. Tyskar är mycket bättre på att tala långsamt och då kan man faktiskt förstå dem, utan att ha alltför stora kunskaper i språket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar