Nåja. Vi bestämmer oss för att dra igång. Under min rundvandring hade jag sett en skylt om växling, så vi går ditåt. På vägen dit gör vi upp strategin. Minimisatsningen är 5 €. Vi har inte tänkt bli fast i spelandet och egentligen så har vi inte heller räknat med att vinna. Vår strategi är att växla till några markörer och se det som förlorade pengar. Om vi skulle vinna något så skulle det ses som manna från himlen. Sen är ju problemet, att om man satsar på ett nummer så får man en större vinst, även procentuellt sett. Satsar man på sex eller fyra nummer så vinner banken mer. Svart eller rödgult verkar lite blasé. Om man å andra sidan bara satsar på ett nummer är ju risken större för att kulan inte hamnar i rätt fack på många spel.
Jag hade bara sett att jetongerna hade olika färger för olika spelare men Helenas falköga hade observerat att det även finns olika valörer. Hon har redan sett 500€-jetonger. Nu börjar jag förstå bättre hur det här kan fungera som grund för statsfinanserna. Vi är framme vid luckan och förklarar att vi vill växla pengar. Då blir vi upplysta om att han enbart växlade just pengar, alltså från en valuta till en annan. Detta är ju inte vårt problem eftersom vi redan har Euro på fickan. Vi frågar var vi kan växla till jetonger och han visar i riktning mot ett stort rum med massor med enarmade banditer. Där står kanske etthundra maskiner men ingen, som står och rycker i spakarna. Det är förståeligt. Den, som kommit hit vill nog satsa på det riktiga spelet. Vi söker oss till nästa lucka. Mannen där ser lika förvånad ut. Han växlar bara så att man kan spela med banditerna. Den, som vill spela på rouletten, växlar vid bordet. Nåja. Andra varvet går ännu på upptäcktsfärdens konto och vi passar på att gå och titta på de cigarrökande damerna i taket.
Så går vi åter till spelbordet. Det har nu börjat samlas lite mer folk runt borden och jag ser att de håller på att ställa ett tredje bord i ordning. Det bord, som står till vänster om dörren, ser mest inbjudande ut. Vi har bestämt oss för att vi satsar varannan gång, så att vi får sitta längre och uppleva stämningen vid bordet. Helena får inleda. Några medspelare sätter själva sina jetonger på önskade platser. Några använder assistenterna för att kunna placera på hela bordet. Hur mycket de satsar är faktiskt svårt att se. Det är väldigt små skillnader mellan de olika valörerna. Hoppas att de som använder 500€ jetonger själva känner igen dem i alla fall. Det blir ju rätt stora insatser om man radar upp några sådana kring sina favoritnummer. Själv tror jag inte så mycket på den där klassiska strategin att samla allt kring ett nummer genom att rada jetonger kring ett nummer med plain, cheval, carré och kanske en transversal pleine. Den, som vinner, vinner mycket men å andra sidan är risken stor att banken tar allt.
Våra jetonger ser vi som bortkastade pengar. Nu vill vi bara stå så länge som möjligt och ändå ha en chans att känna lite vinnarkänsla. Därför ska vi spela på transversal simple. Det innebär att vi satsar på sex nummer i två rader bredvid varandra, vilket ger fem gånger insatsen vid vinst.
Tyvärr uppfattar jag inte mycket, för att inte säga ingenting, av vad de diskuterar kring bordet, men mycket ord är det och förvånande lite som händer vid bordet. Helena sträcker i alla fram en jetong och markerar två rader. Äntligen verkar croupiern vara beredd att snurra igång rouletten och kasta i kulan. Friktionen är låg för både rouletten och kulan rullar många varv i motsatt riktning under överinseende av chefen vid ändan av bordet. Äntligen ramlar kulan ner och så småningom stannar den i ett fack. Tyvärr fel för Helena.
Det blir min tur. Jag väljer några andra rader. De andra pratar och satsar. En av våra medspelare tycks ha noterat hur långsamma de är, för han springer från det ena bordet till det andra med en stor fet cigarr i munnen och satsar vid två bord. Det går utmärkt bortsett från att inte heller han vinner. Rouletten snurrar och kulan snurrar. Kulan ramlar ner och hamnar till sist igen i fel fack. Både för mig, Helena och för de flesta andra. Det är nog lätt att se vem det är som vinner här. Men så har de råd med fem anställda runt bordet och säkerhetsvakter, och biljettfröknar och garderobiärer och ändå blir det pengar över för att klara statsfinanserna. Visserligen lär de ju inte ha något försvar, men i alla fall.
Vi prövar lyckan några gånger till, men med lika klent resultat. Vi kunde lika bra ha lämnat pengarna direkt åt croupiern och gått ut från början. Men nåja, vi visste ju vad vi gav oss in på. Kasino är ett effektivt sätt att göra sig av med pengar på. Trots att de spelar så infernaliskt långsamt och vi satsat maximalt lite så är det ett mycket snabbare sätt att göra av med pengar på än att sitta och äta. Så vi fortsätter nog med det alternativet och springer inte in på alla andra kasinon, som de lär ha längs kusten.
Jag hade bara sett att jetongerna hade olika färger för olika spelare men Helenas falköga hade observerat att det även finns olika valörer. Hon har redan sett 500€-jetonger. Nu börjar jag förstå bättre hur det här kan fungera som grund för statsfinanserna. Vi är framme vid luckan och förklarar att vi vill växla pengar. Då blir vi upplysta om att han enbart växlade just pengar, alltså från en valuta till en annan. Detta är ju inte vårt problem eftersom vi redan har Euro på fickan. Vi frågar var vi kan växla till jetonger och han visar i riktning mot ett stort rum med massor med enarmade banditer. Där står kanske etthundra maskiner men ingen, som står och rycker i spakarna. Det är förståeligt. Den, som kommit hit vill nog satsa på det riktiga spelet. Vi söker oss till nästa lucka. Mannen där ser lika förvånad ut. Han växlar bara så att man kan spela med banditerna. Den, som vill spela på rouletten, växlar vid bordet. Nåja. Andra varvet går ännu på upptäcktsfärdens konto och vi passar på att gå och titta på de cigarrökande damerna i taket.
Så går vi åter till spelbordet. Det har nu börjat samlas lite mer folk runt borden och jag ser att de håller på att ställa ett tredje bord i ordning. Det bord, som står till vänster om dörren, ser mest inbjudande ut. Vi har bestämt oss för att vi satsar varannan gång, så att vi får sitta längre och uppleva stämningen vid bordet. Helena får inleda. Några medspelare sätter själva sina jetonger på önskade platser. Några använder assistenterna för att kunna placera på hela bordet. Hur mycket de satsar är faktiskt svårt att se. Det är väldigt små skillnader mellan de olika valörerna. Hoppas att de som använder 500€ jetonger själva känner igen dem i alla fall. Det blir ju rätt stora insatser om man radar upp några sådana kring sina favoritnummer. Själv tror jag inte så mycket på den där klassiska strategin att samla allt kring ett nummer genom att rada jetonger kring ett nummer med plain, cheval, carré och kanske en transversal pleine. Den, som vinner, vinner mycket men å andra sidan är risken stor att banken tar allt.
Våra jetonger ser vi som bortkastade pengar. Nu vill vi bara stå så länge som möjligt och ändå ha en chans att känna lite vinnarkänsla. Därför ska vi spela på transversal simple. Det innebär att vi satsar på sex nummer i två rader bredvid varandra, vilket ger fem gånger insatsen vid vinst.
Tyvärr uppfattar jag inte mycket, för att inte säga ingenting, av vad de diskuterar kring bordet, men mycket ord är det och förvånande lite som händer vid bordet. Helena sträcker i alla fram en jetong och markerar två rader. Äntligen verkar croupiern vara beredd att snurra igång rouletten och kasta i kulan. Friktionen är låg för både rouletten och kulan rullar många varv i motsatt riktning under överinseende av chefen vid ändan av bordet. Äntligen ramlar kulan ner och så småningom stannar den i ett fack. Tyvärr fel för Helena.
Det blir min tur. Jag väljer några andra rader. De andra pratar och satsar. En av våra medspelare tycks ha noterat hur långsamma de är, för han springer från det ena bordet till det andra med en stor fet cigarr i munnen och satsar vid två bord. Det går utmärkt bortsett från att inte heller han vinner. Rouletten snurrar och kulan snurrar. Kulan ramlar ner och hamnar till sist igen i fel fack. Både för mig, Helena och för de flesta andra. Det är nog lätt att se vem det är som vinner här. Men så har de råd med fem anställda runt bordet och säkerhetsvakter, och biljettfröknar och garderobiärer och ändå blir det pengar över för att klara statsfinanserna. Visserligen lär de ju inte ha något försvar, men i alla fall.
Vi prövar lyckan några gånger till, men med lika klent resultat. Vi kunde lika bra ha lämnat pengarna direkt åt croupiern och gått ut från början. Men nåja, vi visste ju vad vi gav oss in på. Kasino är ett effektivt sätt att göra sig av med pengar på. Trots att de spelar så infernaliskt långsamt och vi satsat maximalt lite så är det ett mycket snabbare sätt att göra av med pengar på än att sitta och äta. Så vi fortsätter nog med det alternativet och springer inte in på alla andra kasinon, som de lär ha längs kusten.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar