Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

fredag 19 december 2008

8.3 Lunch i Avignon


Enligt guideboken skall det finnas en bra och inte alltför dyr restaurang i närheten av Place de l’Horloge, så vi fortsätter vår promenad. Torget ligger dessutom bara ett stenkast från slottet så det passar oss bra. Vi kommer till torget och där finns många restauranger med färggranna parasoll. Idag är de inte i bruk eftersom alla vill få så mycket sol som möjligt. Det är fortfarande lika blåsigt, men då man går raskt så är temperaturen lämplig. Efter att ha gått förbi några restauranger ser vi ett stort hus med texten Hôtel de Ville, som betyder stadshus. Bredvid ser jag ett hus, som ser ut som en teater. Efter att ha granskat skyltarna kommer vi till att det är deras opera. Naturligtvis så går jag in och ser hur den ser ut. Det är en vacker opera i gammal fin stil. Naturligtvis helt tom så när på en städerska som går omkring och fejar i lokalen. Tydligen finns det fem operor i Provence och inte fyra, som guideboken uppgav.
Väl ute i solljuset igen så går vi vidare mot vårt lunchställe, som skall finnas bakom operan. När vi äntligen hittar det, så visar det sig att det öppnar först kvart över tolv och dessutom så har vi en annan uppfattning än guidenboken om vad som är en enkel restaurang. Eller snarare så är det väl så att som kvällsställe så hade det varit helt lämpligt, men idag har vi budgeterat med en enklare lunch för att sedan äta lite bättre i kväll. Vi försöker komma ihåg att det är fredag idag. Dessutom är det vår sista egentliga middag i Provence. I morgon när det är lördag så gäller det bara att snabbt hitta något att äta för att snabbt gå till sängs.
Nåja, vi får ju se lite mer av Avignon när vi söker oss tillbaka till torget via andra sidan av operan. Folk börjar helt uppenbart söka sig till restaurangerna och vi går över torget för att studera menyerna. Den första restaurangen har Grand Aïoli och Tomates farcies. Jag förklarar för Helena om att jag läst om Grand Aïoli. Det är vitlöksmajonnäs med kokta tillbehör. En fin klassisk söndagsrätt i Provence. Hon tycker att det låter som lite väl mycket vitlök, men Farcin passar henne, så vi går in. Restaurangen är redan halvfull. Vi hittar genast ett bord innanför till vänster, mellan bardisken och dörren, så att vi kan se ut. I min riktning inbillar jag mig, att jag kan skymta påvarnas slott. I vilket fall som helst så sitter vi nära till och är i startgroparna, så att säga.
En rask servitör kommer omedelbart och tar vår beställning. Förutom vattnet så tycker vi att Côtes de Provence rosé passar bra till det vi beställt. Ett medelålders par kommer in och sätter sig i bordet bredvid oss. Han är propert klädd med kavaj, väst och fluga och hon välmejkad med en snygg dräkt. Vi hade kanske inte lagt märke till dem om han inte hade haft en stor gul labrador med sig. Den får sin mat på golvet och sitter väldigt snällt bredvid mannen.
Så kommer servitören med vår mat. De fyllda tomaterna med riset och sallad ser lika inbjudande ut som vanligt och min Grand Aïoli är verkligen grand, alltså stor! Mitt på tallriken har de placerat en stor hög krämig vitlöksmajonnäs. Stor som om kocken måttat med en kaffemugg. Runt den finns kokta morötter, blomkål, ärter, potatis, bönor, en ägghalva, några små sniglar och en liten torskfilé. För säkerhets skull frågar jag damen vid bardisken bredvid mig, för att få det bekräftat. Jag smakar på aïolin. Inte har de snålat med vitlöken i alla fall! Så smakar jag på de kokta grönsakerna. De är ljumma som de skall och verkar ha kokats i en rätt lättkryddad buljong. Så provar jag med att ta både av majonnäsen och en kokt grönsak och den lyfter i smak precis som jag förstått att den skall. Det är så, som den här rätten skall ätas. Det enda jag undrar över, är att de har satt en så stor hög med majonnäs. Det verkar ju lite överdrivet. Paret med hunden väljer båda Aïolin.
Lugnt och metodiskt äter jag av grönsakerna och fisken och sniglarna och till sist märker jag till min förskräckelse att majonnäsen håller på att ta slut! Nåja det räckte, men det var på håret. Jag lutar mig bakåt och pustar ut.
– Du stinker vitlök! Säger Helena. Se till att du får något mer i dig, annars kan jag inte gå bredvid dig hela dagen.
Servitörer går förbi så jag begär in dessertmenyn och vi väljer en varsin cironpaj. Det börjar vara dags för mig att prova den. Helena kunde äta den två gånger om dagen. Den är verkligen god och frisk och kanske en del av vitlöksdofterna försvinner. Provencalarna lär inte märka någon skillnad, men det kan hjälpa Helena lite i alla fall.
Mätt och belåten passar jag på att gå till sandlådan. Det är svårt att veta vilka bekvämligheter de har på slottet. Det är ju ändå från 1300-talet. När jag står i kön gör jag reflektionen att det är mer än 80% som valt grand aïoli. Lika stor andel dricker vin. Det är ju inte turistsäsong och de flesta ser ut att vara klädda, så att de är på väg tillbaka till kontoret. Vilka underbara dofter det kommer att vara på vissa arbetsplatser idag! Jag undrar nog vad arbetskamraterna skulle säga hemma om någon skulle välja en dylik rätt med ett glas vin till?!
Tillbaka till vårt bord har vi fått notan. Damen bredvid mig beställer till av aïolisåsen. Hon var tydligen sämre på att hushålla med den. Jag passar på att fråga om hunden och den heter Solei alltså Solen, antagligen underförstått i Provence. Den är bara drygt ett år, men tydligen väldigt väluppfostrad. Så är det dags för oss att än en gång betala och gå.

Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild