Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

torsdag 11 december 2008

Skymning i Les Baux de Provence


Det är dags att gå tillbaka till bilen för att studera kartorna igen. Om jag fortsätter så skall jag rimligen kunna köra över de små Alperna och komma till Les Baux de Provence. Det verkar vara en sträcka på en par mil och egentligen inte längre än att köra samma väg tillbaks. Det är bara att satsa friskt framåt. Vägen börjar stiga uppåt och plötsligt har jag de ljusa kalkbergen betydligt närmare. Vegetationen glesnar och endast en och annan pinje växer förutom lite markvegetation. En helt osannolik bergkedja reser sig framför mig. Bergen är väl inte mer än några hundra meter höga, men landskapet blir väldigt vackert av färgen på berget och solnedgången. Lite påminner det om bergen vi såg mellan Cassis och Marseille, de som kallas Les Calanques, men de här bergen är spetsigare och färggrannare.
Så småningom börjar vägen slingra sig nerför berget och efter en stund börjar jag se vinodlingar bredvid vägen. Det börjar skymma, men jag kan ändå läsa de skyltar vid sidan vägen, som informerar mig om att jag nu kommit till vindistriktet Les Baux de Provence. Det här är ju spännande. Det är redan andra vindistriktet idag eftersom vi såg Costières de Nîmes i morse på väg till Aigues-Mortes. Det är inte ens två dagar sedan jag första gången fick smaka på ett vin från detta distrikt och nu är jag redan och tittar på hur plantorna växer. Inte heller här har bladen spruckit ut, utan det är bara de knotiga vinstockarna som sticker upp ur jorden i lika raka och prydliga rader som vanligt. Marken är ganska flack, men i bakgrunden sticker bergtoppar upp åt alla håll. Det är lätt att inse att detta måste blir som en kokande gryta när sommarhettan värmer upp dalen.
Det börjar bli sent så jag skyndar vidare. Så ser jag plötsligt en gammal ruin av något slag uppe på ett berg, när jag kör längs den slingrande vägen. Det går inte att urskilja så mycket på håll så jag kör vidare. Plösligt svänger vägen så att jag ser en bergsby igen och skyltar informerar mig om att den heter just Les Baux de Provence. En snabb titt i boken på bänken bredvid visar att borgen tycks vara från 900-talet. Det anses att det är en av Provences mest dramatiska bergsbyar. Ojdå! Hit får vi fara nästa gång. Nu finns det inte tid. Jag noterar även att det kommer två miljoner turister hit varje år. Nu förstår jag vad servitören menade med att det var ett känt och berömt ställe. Nåja, det var i alla fall inget som fastnade från historielektionerna för mig i alla fall.
För att inte bli alltför sen, så är det bara att snabbt svänga nerför backen och fortsätta nerför de slingrande vägarna. Det kommer flera vinodlingar. Jag har inte uppfattat några namnskyltar tidigare men plötsligt ser jag ett namn: Sainte Berta! Varför just denna vingård?! Vi tyckte ju inte ens om vinet. Det hade ju varit trevligare med det vin vi fick i förrgår, för det var ju bra! Men vad gör man? Något minne måste jag ta med mig och det finns inte tid för spontana utflyter just nu.

Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild