Välkommen till min reseskildring från Provence!

En vår var vi till Provence. Med hjälp av digitalbilder & anteckningar skrev jag en reseskildring, för att minnas bättre. Istället för att bara ha den i datorn så började jag senare att publicera den i bloggform. Skriv gärna frågor & erfarenheter som kommentarer!

måndag 8 december 2008

7.8 Genom Camargue mot Arles



Det var ett kort besök, men vi är glada att vi i alla fall hann med det. När vi gick uppe på muren för en dryg timme sedan var jag rädd för att vi inte alls skulle hinna med detta lilla extranummer. Nu är det bara att söka efter vägen mot Arles för att komma tillbaka till hotellet. Vägen är nu lite bredare, men någon större autostrada är det fortfarande inte. Vi åker genom ett träsklandskap, som enligt fågelböckerna är unikt i Europa. Mycket riktigt, plötsligt ser vi de första röda flamingona. En häftig syn, bara några meter från vägen. Jag stiger ur, men då flyger de genast iväg. Tydligen har de vant sig med bilar men inte med människor. Längs vägen kan jag enkelt identifiera olika änder. Färggrannast är gravanden. Vitast är nog hägrarna som vi ser i mängder. Om jag är rätt underrättad så bör det vara silkeshägern, som verkligen ser ut att trivas här. Längs vägen hinner jag även se ett flertal ryttlande falkar. Troligen fler än vad jag under en sommar hinner se hemma, trots att vi bor på en fågelrik plats. Kikaren borde ha varit med, men den glömde jag tydligen hemma.

Så blir landskapet mindre sankt och istället har vi istället stora slätter på båda håll om vägen. Då ser vi plötsligt de första klassiska tjurarna, som de har här. De är alla helsvarta och halvvilda. De som blir godkända för sina stridsegenskaper får bli avelstjurar eller får sluta sina dagar på Arenan i Arles eller någon annanstans. De som är mera tama än vilda går så småningom direkt till slakterierna. De lär ha tjurfäktningar rätt ofta i Arles även om jag inte sett någon info om det ännu. I Provence har de en snällare variant än den i Spanien. Den går ut på att en obeväpnad tjurfäktare skall ta ett märke från pannan på tjuren. Denna variant är alltså betydligt farligare för de dumdristiga unga männen, men ofarligare för tjuren. Båda varianterna infördes faktiskt för övrigt i tiderna av Romarna.
Längs vägen ser vi även många skyltar om att köpa lokalt odlade råvaror. Ris är tydligen något som odlas här. Kanske det var ris härifrån vi åt till lunch idag? Så småningom försvinner de svarta tjurarna från landskapet och vi märker att vi igen närmar oss Arles. Det fungerade bra att köra i en triangel, även om receptionisten var lite skeptiskt. Vi har fått uppleva betydligt mer än om vi bara kört av och an. När vi kommer in till Arles känns det igen som om jag kunde stan som min egen bakficka. Det är inte ens två dygn sedan vi kom hit och yrade omkring i mörkret och tyckte att det var omöjligt att hitta någonting. Det börjar vara dags för en tupplur för Helena, så jag stannar bara vid hotellet för att släppa ut henne och så far jag vidare. Idag har hon hårtvätt, så det betyder att jag har lite mer tid på mig. Det finns mycket att se i Provence ännu!

Inga kommentarer:


Musee Ephrussi de Rothchild