.
Vi går ut ur gångarna och kyrkan och sätter oss i bilen och åker vidare. Nu har vi lärt oss att vi skall följa de bruna skyltarna och redan vid Boulevard Lices ser vi den första skylten Les Alyscamps, som betyder de saligas boningar. Vi kör längs ett område, som nu ser betydligt yngre ut än gamla stan. Tydligen var det långt utanför stan då det begav sig en gång i tiden. Vi kör över en liten bäck och följer en lång gata och plötsligt har vi en parkeringsplats rakt framför oss. Här verkar det vara. Jag parkerar bilen och vi går fram till en informationsskylt. Här förevisas olika promenadförslag i stan beroende på om besökaren vill upptäcka det romerska Arles, det medeltida Arles, renässansens Arles eller van Goghs Arles. Ja, här finns det nog mycket att titta på. Nu skall vi in på något som finns på alla fyra promenader
Vi kommer till en lång gång med sarkofager på båda sidorna. Tyvärr är de flesta konstnärliga överdelarna borta. De gavs bort under medeltiden som gåvor åt kungliga gäster och finns nu i alla fall förhoppningsvis på muséer runtom i Europa. Nog är det märkligt vad makthavare tar sig friheter. Här har personer under århundraden satsat förmögenheter på att få en ståtlig begravning och en vacker sarkofag och sedan skänker någon annan bara bort deras sarkofager. Det är ledsamt. Men då en hel sarkofag är över sex meter hög så undrar man å andra sidan hur någon kunde forsla hem dem?! Vi promenerar vidare längs grusgången och kommer till en gammal kyrka. Här har det tydligen varit mera trångt om saligheten. Då de slutade använda gravplatsen lär gravarna ha legat i tre lager på varandra. Vi går in i kyrkan och möts av några turister. Annars är det ganska lugnt även här. Det är skönt att gå på såna här gamla platser när det är lugnt och svalt som idag. Stämningen måste vara en helt annan under en dag i augusti med hetta och hjordar av japanska turister, som vallas från sevärdhet till sevärdhet.
Kyrkan är rätt så förfallen. Det finns inte några tavlor eller statyer i kyrkan utan enbart några sarkofager. Vi vandrar tillbaka, något besvikna, men vi var ju förberedda på att det skulle vara så. Ändå var det spännande att besöka en sådan historisk plats. Vid sidan av grusgången står det en rad med barrträd och jag kan se att det finns en jordvall bakom. Då kommer jag att tänka på, att vi körde över en liten bäck, så jag bestämmer mig för att gå och titta på vallen. Mycket riktigt. På andra sidan vallen rinner en smal bäck. Jag ropar åt Helena, att hon skall komma efter mig. Så står vi och ser ner i bäcken och funderar att det var kanske längs den här bifloden till Rhône som båtarna med liken transporterades till Alyscamps för tusen år sedan. Man kan aldrig veta. Vi går ner från vallen och vandrar till bilen och åker iväg.
Constantins bad
Det börjar närma sig tid för en tupplur, så jag tar en sista titt i guideboken för att se efter vad vi ännu kunde besöka. Jag fastnar för Constantins bad, som ligger vid Rhône. Vi kör tillbaks till Boulevard des Lices och sedan hittar jag ju bra. Det är bara att följa trafiken och Helena kan samtidigt titta på den gamla stadsmuren. Jag svänger av vid Boulevard Emile Colombes som tidigare och kör mot floden. Så kommer en rondell och jag tar av mot floden. Vi åker ett stycke längs det jag tror att är floden, men vi kan inte se något av den eftersom de har byggt en mur längsmed. Jag inser att vi inte kommer att se något av floden så jag svänger tillbaks och vi börjar söka efter parkeringsplats i närheten av badet. Vi hittar en ledig plats mera med tur än skicklighet. Vi kliver ur bilen och börjar promenera.
Vinden drar från alla håll och kanter igen. Det är blåsigt idag i Arles. Vi passerar en stor kyrka, som verkar vara öppen, men nu har vi fått nog av dem på ett tag. Dessutom är klockan lite väl mycket så vi stretar vidare. Frun får syn på en chokladaffär, men jag lyckas på något sätt få henne att passera. Jag är inte helt säker på vägen eftersom vi bara har den minsta modellen av stadskarta så jag frågar en ung dam, som står och väntar på någon i ett gathörn. Hon verkar aldrig ha hört talas om Constantins bad. Jodå hon är härifrån, men… Hon vänder och vrider på min karta och frågar en bekant och till slut får vi reda på att vi är nog på rätt väg. Vi fortsätter längs den smala gränden. Fönsterluckorna är färggranna som vanligt. Till sist ser vi en tegelbyggnad, som verkar vara den rätta. Vi går in och får våra biljetter stämplade igen. Framför oss har vi en ruin av ett bad, som byggdes någon gång på 300-talet. Vi vandrar genom varma och kalla bad. Det är nog svårt att få en inblick i hur det gick till. Speciellt att känna det varma badet i den snålkalla blåsten är inte lätt. Helena börjar bli trött, så vi blir inte så långvariga i ruinen.
Väl ute på gatan igen så går det inte längre att stoppa frun på väg till chokladaffären. Vi går tillbaks samma väg vi kom och då kan jag se Rhône skymta mellan husen. Sedan kör jag genom gamla stan till hotellet. Helena går till rummet för att ta sig en tupplur och jag kör vidare.
Nu hittar jag rätt bra ut ur gamla stan förbi Arenan och vidare till Boulevard Emile Comlombes. Jag såg en skylt med texten pont i korsningen till Boulevard Lices när vi kom och nu tänkte jag fara och undersöka det. Om jag förstått rätt så betyder det bro. Då kanske jag kan få se Rhône på nära håll. Jag kommer till korsningen och tar till vänster den här gången.
Vi kommer till en lång gång med sarkofager på båda sidorna. Tyvärr är de flesta konstnärliga överdelarna borta. De gavs bort under medeltiden som gåvor åt kungliga gäster och finns nu i alla fall förhoppningsvis på muséer runtom i Europa. Nog är det märkligt vad makthavare tar sig friheter. Här har personer under århundraden satsat förmögenheter på att få en ståtlig begravning och en vacker sarkofag och sedan skänker någon annan bara bort deras sarkofager. Det är ledsamt. Men då en hel sarkofag är över sex meter hög så undrar man å andra sidan hur någon kunde forsla hem dem?! Vi promenerar vidare längs grusgången och kommer till en gammal kyrka. Här har det tydligen varit mera trångt om saligheten. Då de slutade använda gravplatsen lär gravarna ha legat i tre lager på varandra. Vi går in i kyrkan och möts av några turister. Annars är det ganska lugnt även här. Det är skönt att gå på såna här gamla platser när det är lugnt och svalt som idag. Stämningen måste vara en helt annan under en dag i augusti med hetta och hjordar av japanska turister, som vallas från sevärdhet till sevärdhet.
Kyrkan är rätt så förfallen. Det finns inte några tavlor eller statyer i kyrkan utan enbart några sarkofager. Vi vandrar tillbaka, något besvikna, men vi var ju förberedda på att det skulle vara så. Ändå var det spännande att besöka en sådan historisk plats. Vid sidan av grusgången står det en rad med barrträd och jag kan se att det finns en jordvall bakom. Då kommer jag att tänka på, att vi körde över en liten bäck, så jag bestämmer mig för att gå och titta på vallen. Mycket riktigt. På andra sidan vallen rinner en smal bäck. Jag ropar åt Helena, att hon skall komma efter mig. Så står vi och ser ner i bäcken och funderar att det var kanske längs den här bifloden till Rhône som båtarna med liken transporterades till Alyscamps för tusen år sedan. Man kan aldrig veta. Vi går ner från vallen och vandrar till bilen och åker iväg.
Constantins bad
Det börjar närma sig tid för en tupplur, så jag tar en sista titt i guideboken för att se efter vad vi ännu kunde besöka. Jag fastnar för Constantins bad, som ligger vid Rhône. Vi kör tillbaks till Boulevard des Lices och sedan hittar jag ju bra. Det är bara att följa trafiken och Helena kan samtidigt titta på den gamla stadsmuren. Jag svänger av vid Boulevard Emile Colombes som tidigare och kör mot floden. Så kommer en rondell och jag tar av mot floden. Vi åker ett stycke längs det jag tror att är floden, men vi kan inte se något av den eftersom de har byggt en mur längsmed. Jag inser att vi inte kommer att se något av floden så jag svänger tillbaks och vi börjar söka efter parkeringsplats i närheten av badet. Vi hittar en ledig plats mera med tur än skicklighet. Vi kliver ur bilen och börjar promenera.
Vinden drar från alla håll och kanter igen. Det är blåsigt idag i Arles. Vi passerar en stor kyrka, som verkar vara öppen, men nu har vi fått nog av dem på ett tag. Dessutom är klockan lite väl mycket så vi stretar vidare. Frun får syn på en chokladaffär, men jag lyckas på något sätt få henne att passera. Jag är inte helt säker på vägen eftersom vi bara har den minsta modellen av stadskarta så jag frågar en ung dam, som står och väntar på någon i ett gathörn. Hon verkar aldrig ha hört talas om Constantins bad. Jodå hon är härifrån, men… Hon vänder och vrider på min karta och frågar en bekant och till slut får vi reda på att vi är nog på rätt väg. Vi fortsätter längs den smala gränden. Fönsterluckorna är färggranna som vanligt. Till sist ser vi en tegelbyggnad, som verkar vara den rätta. Vi går in och får våra biljetter stämplade igen. Framför oss har vi en ruin av ett bad, som byggdes någon gång på 300-talet. Vi vandrar genom varma och kalla bad. Det är nog svårt att få en inblick i hur det gick till. Speciellt att känna det varma badet i den snålkalla blåsten är inte lätt. Helena börjar bli trött, så vi blir inte så långvariga i ruinen.
Väl ute på gatan igen så går det inte längre att stoppa frun på väg till chokladaffären. Vi går tillbaks samma väg vi kom och då kan jag se Rhône skymta mellan husen. Sedan kör jag genom gamla stan till hotellet. Helena går till rummet för att ta sig en tupplur och jag kör vidare.
Nu hittar jag rätt bra ut ur gamla stan förbi Arenan och vidare till Boulevard Emile Comlombes. Jag såg en skylt med texten pont i korsningen till Boulevard Lices när vi kom och nu tänkte jag fara och undersöka det. Om jag förstått rätt så betyder det bro. Då kanske jag kan få se Rhône på nära håll. Jag kommer till korsningen och tar till vänster den här gången.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar