4.1 En sista morgon på stranden i Cagnes-sur-Mer
Som vanligt, är det jag som vaknar först. Klockan visar att det finns tid för en liten promenad. Raskt är jag uppe ur sängen och gör ett kort besök via badrummet. Solen skiner igen från en klarblå himmel. Så smyger jag ut genom dörren och går ner för vinkeltrappan. Väl ute på gatan bestämmer jag mig för att gå ner till stranden. Det är ju ändå den sista morgonen här. Väl ute på gatan så konstaterar jag, att det egentligen finns bara en väg att gå. Det blir alltför långt att gå till höger runt Hippodromen, så det blir att gå den vanliga vägen. Idag ser jag att det betar några hästar på gräsmattan. Det är första gången jag ser hästar här. Promenaden går vidare och jag svänger vant av vid korsningen av Avenue de Cannes, Avenue de Nice, Boulevard Maréchal Juin och Boulevard Kennedy. Ett besvärligt namn på en korsning. Normalt behöver man ju bara nämna två gator för ett gathörn, men här blir det fyra. Inget bra gathörn att stämma träff i.
Jag passerar den snabba restaurangen och svänger runt hörnet mot gångtunneln. På andra sidan går jag rakt mot restaurangen, som fiskaren tipsade mig om. Helena var lite sur, om man säger det snällt, på fisken igår och vill absolut inte äta fisk idag. Utanför restaurangen kan jag se alla deras menyer och där kan jag se att det även finns kötträtter att välja på. Det här ser ju bra ut.
Det kommer en mörkhårig man ut genom dörren. Han frågar mig något på franska och jag försöker förklara för honom att jag kanske kommer tillbaka i kväll. Soir är ju kväll åtminstone i bon soir. Jag går vidare och svänger runt hörnet för att ta en promenad längs stranden. Det verkar inte hända så mycket här idag heller. En ensam simmare ser jag i alla fall i vattnet. Annars är det tomt på stranden. De märkliga byggnaderna i Villeneuve-Loubet syns tydligare idag. Senast i morgon får jag se dem på nära håll. Jag förstår nog att Helena tyckte att de såg ut som berg på håll. Det är väl det som är meningen, kan jag tänka mig. Det skulle ju inte passa med några skyskrapor här vid stranden.
Nu tycker jag att jag börjar kunna den här stranden, så jag börjar gå tillbaka mot hotellet. Det var nog helt rätt att planera tre dagar här. Första dagen bekantade vi oss med staden och den närmsta omgivningen. I går gjorde vi en liten utflykt till Beaulieu-sur-Mer och Cap Ferrat. Idag skall vi fortsätta lite längre norrut och göra ett besök på några timmar i Monaco.
När jag kommer in på hotellet är det fortfarande helt tyst. Det verkar inte vara så många turister här just nu. Väl inne på rummet märker jag att vi än en gång har synkroniserat våra klockor väl. Helena är så gott som färdig med sina procedurer, så jag får omgående kasta mig i duschen. Idag känns det lite mer högtidligt på något sätt. Jag påminner henne om att vi skall spela på kasinot idag, vilket gör henne nervös. Hon har aldrig spelat roulett tidigare. Om vi bortser från att jag plockade ner min gamla roulett från vinden före resan. Själva spelbordet hittade jag inte, så jag fick skriva några siffror på ett papper. Någon kula hittade jag inte heller så vi fick ta en liten karamell. Nå, jag kunde i alla fall förklara principerna för henne, men idag är det första gången hon skall stå bredvid ett riktigt roulettbord.
Som vanligt, är det jag som vaknar först. Klockan visar att det finns tid för en liten promenad. Raskt är jag uppe ur sängen och gör ett kort besök via badrummet. Solen skiner igen från en klarblå himmel. Så smyger jag ut genom dörren och går ner för vinkeltrappan. Väl ute på gatan bestämmer jag mig för att gå ner till stranden. Det är ju ändå den sista morgonen här. Väl ute på gatan så konstaterar jag, att det egentligen finns bara en väg att gå. Det blir alltför långt att gå till höger runt Hippodromen, så det blir att gå den vanliga vägen. Idag ser jag att det betar några hästar på gräsmattan. Det är första gången jag ser hästar här. Promenaden går vidare och jag svänger vant av vid korsningen av Avenue de Cannes, Avenue de Nice, Boulevard Maréchal Juin och Boulevard Kennedy. Ett besvärligt namn på en korsning. Normalt behöver man ju bara nämna två gator för ett gathörn, men här blir det fyra. Inget bra gathörn att stämma träff i.
Jag passerar den snabba restaurangen och svänger runt hörnet mot gångtunneln. På andra sidan går jag rakt mot restaurangen, som fiskaren tipsade mig om. Helena var lite sur, om man säger det snällt, på fisken igår och vill absolut inte äta fisk idag. Utanför restaurangen kan jag se alla deras menyer och där kan jag se att det även finns kötträtter att välja på. Det här ser ju bra ut.
Det kommer en mörkhårig man ut genom dörren. Han frågar mig något på franska och jag försöker förklara för honom att jag kanske kommer tillbaka i kväll. Soir är ju kväll åtminstone i bon soir. Jag går vidare och svänger runt hörnet för att ta en promenad längs stranden. Det verkar inte hända så mycket här idag heller. En ensam simmare ser jag i alla fall i vattnet. Annars är det tomt på stranden. De märkliga byggnaderna i Villeneuve-Loubet syns tydligare idag. Senast i morgon får jag se dem på nära håll. Jag förstår nog att Helena tyckte att de såg ut som berg på håll. Det är väl det som är meningen, kan jag tänka mig. Det skulle ju inte passa med några skyskrapor här vid stranden.
Nu tycker jag att jag börjar kunna den här stranden, så jag börjar gå tillbaka mot hotellet. Det var nog helt rätt att planera tre dagar här. Första dagen bekantade vi oss med staden och den närmsta omgivningen. I går gjorde vi en liten utflykt till Beaulieu-sur-Mer och Cap Ferrat. Idag skall vi fortsätta lite längre norrut och göra ett besök på några timmar i Monaco.
När jag kommer in på hotellet är det fortfarande helt tyst. Det verkar inte vara så många turister här just nu. Väl inne på rummet märker jag att vi än en gång har synkroniserat våra klockor väl. Helena är så gott som färdig med sina procedurer, så jag får omgående kasta mig i duschen. Idag känns det lite mer högtidligt på något sätt. Jag påminner henne om att vi skall spela på kasinot idag, vilket gör henne nervös. Hon har aldrig spelat roulett tidigare. Om vi bortser från att jag plockade ner min gamla roulett från vinden före resan. Själva spelbordet hittade jag inte, så jag fick skriva några siffror på ett papper. Någon kula hittade jag inte heller så vi fick ta en liten karamell. Nå, jag kunde i alla fall förklara principerna för henne, men idag är det första gången hon skall stå bredvid ett riktigt roulettbord.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar