Vi vänder tillbaka igen längs den mycket välbekanta gatan. Vi går förbi vår bistro och passerar bilen, som till vår glädje nu står i skuggan. Jag såg ju skylten till Villa Kerylos redan på väg från bilen, så jag vet vart vi skall gå. Vi sneddar över gatan och beundrar sedan en staty av en dam. Några färgglada cyklister passerar oss i full fart mot Villefranche. Det verkar vara lite mer folk i rörelse nu efter lunchtid och en del verkar till och med vara på väg åt samma håll, som vi. Det enda vi vet om detta lilla utflyktsmål är att det var en man som hette Théodore Reinach, som för ungefär etthundra år sedan byggde något som skulle vara en kopia av grekisk villa så som den kunde ha sett ut för 2.500 år sedan. Exakt när och varför vet jag inte. Vi fortsätter i skyltarnas riktning mot stranden och kommer till en liten småbåtshamn. Då ser vi även det som rimligen måste vara Villa Kerylos.
Det är en stor vit villa, som är byggd vid stranden. Vi förstår att vi skall gå in genom den första dörren för att få mer information. Då vi kommer in ser vi ett rum med massor med turistiskt krimskrams, böcker, affischer och annat. Bakom disken står två damer och jag frågar efter biljetter till Villan. Hon frågar då om vi vill ha en dubbelbiljett, som även berättigar till inträde till Musée Rothschild. Det passar ju oss utomordentligt bra eftersom vi hade tänkt fara dit efteråt. De har ingen guide utan vi får en varsin bandspelade som ser ut som ett långt skohorn. Då vi trycker på en knapp i den ena änden skall vi att kunna lyssna på en guide i den andra änden. Någon svensk guide har de inte, så vi får nöja oss med en engelsk. Men det är ju betydligt bättre än en fransk i alla fall. Vi går ut ur souvenirshopen och knallar mot huvudingången till Villan.
Innanför dörren ser jag genast en mosaik som föreställer en tupp och en höna med några kycklingar. Jag kommer då att tänka på våra små hönor därhemma, som vår granne snällt nog tittar till medan vi är på resa. Vi har ett mycket vackert mosaikgolv framför oss och rakt fram står en vacker staty av en man, som rimligen föreställer någon gammal grek. Vi uppmanas av en skylt att använda vår medhavda guide och trycka på nummer ett. Då berättas om bakgrunden till denna villa. Théodore Reinach var alltså en tysk arkeolog, som tydligen var väldigt intresserad av grekisk historia och som tydligen även hade en hel del sekiner och lät bygg denna villa. Den byggdes i en stil så som det kunde ha sett ut under antikens Grekland. Han bodde själv här mot slutet av sitt liv. Villan donerades efter Théodores död till franska vetenskapsakademin och därför kan vi nu promenera runt i den.
Enligt deras planer skall vi fortsätta till badrummet, där det finns ett badkar nedsänkt i golvet. Vi kan även se många pelare, marmorstenar och speglar. Ett helt fantastiskt badrum. Tyvärr får jag sedan inte min guide att fungera, så jag måste gå och byta ut den. Typisk otur. Men jag är snabbt tillbaka och går nu mot det stora öppna rummet mitt i villan. Även här finns många pelare av olika slag runt den öppna platsen och plötsligt märker jag att den inte har något tak utan att himlen syns ovanför. Uppe på väggen finns ett solur. På väggarna kan vi se underbara mosaiker då vi går på det fantastiska marmorgolvet. Vi svänger in till biblioteket och nu får besökaren verkligen känslan av hur nära havet huset står. Inget annat än det mörkblå Medelhavet syns utanför fönstren.
Vi går även upp till övervåningen, där utsikten förstås är ännu mer hänförande. Jag gillar verkligen läget på den här villan. Så vandrar vi vidare och passerar även parets sovrum. Vi går ner igen och beundrar statyerna i trappan.
I följande stora rum finns ett altare till en okänd Gud, som Théodore valt att kalla det. Ja, från den tid då originalet byggdes i det antika Grekland till våra dagar har de dyrkat många gudar i de här trakterna. Lite stelt och kalt blir huset med så väldigt mycket sten och järn överallt, men onekligen är det väldigt stiligt.
Det är en stor vit villa, som är byggd vid stranden. Vi förstår att vi skall gå in genom den första dörren för att få mer information. Då vi kommer in ser vi ett rum med massor med turistiskt krimskrams, böcker, affischer och annat. Bakom disken står två damer och jag frågar efter biljetter till Villan. Hon frågar då om vi vill ha en dubbelbiljett, som även berättigar till inträde till Musée Rothschild. Det passar ju oss utomordentligt bra eftersom vi hade tänkt fara dit efteråt. De har ingen guide utan vi får en varsin bandspelade som ser ut som ett långt skohorn. Då vi trycker på en knapp i den ena änden skall vi att kunna lyssna på en guide i den andra änden. Någon svensk guide har de inte, så vi får nöja oss med en engelsk. Men det är ju betydligt bättre än en fransk i alla fall. Vi går ut ur souvenirshopen och knallar mot huvudingången till Villan.
Innanför dörren ser jag genast en mosaik som föreställer en tupp och en höna med några kycklingar. Jag kommer då att tänka på våra små hönor därhemma, som vår granne snällt nog tittar till medan vi är på resa. Vi har ett mycket vackert mosaikgolv framför oss och rakt fram står en vacker staty av en man, som rimligen föreställer någon gammal grek. Vi uppmanas av en skylt att använda vår medhavda guide och trycka på nummer ett. Då berättas om bakgrunden till denna villa. Théodore Reinach var alltså en tysk arkeolog, som tydligen var väldigt intresserad av grekisk historia och som tydligen även hade en hel del sekiner och lät bygg denna villa. Den byggdes i en stil så som det kunde ha sett ut under antikens Grekland. Han bodde själv här mot slutet av sitt liv. Villan donerades efter Théodores död till franska vetenskapsakademin och därför kan vi nu promenera runt i den.
Enligt deras planer skall vi fortsätta till badrummet, där det finns ett badkar nedsänkt i golvet. Vi kan även se många pelare, marmorstenar och speglar. Ett helt fantastiskt badrum. Tyvärr får jag sedan inte min guide att fungera, så jag måste gå och byta ut den. Typisk otur. Men jag är snabbt tillbaka och går nu mot det stora öppna rummet mitt i villan. Även här finns många pelare av olika slag runt den öppna platsen och plötsligt märker jag att den inte har något tak utan att himlen syns ovanför. Uppe på väggen finns ett solur. På väggarna kan vi se underbara mosaiker då vi går på det fantastiska marmorgolvet. Vi svänger in till biblioteket och nu får besökaren verkligen känslan av hur nära havet huset står. Inget annat än det mörkblå Medelhavet syns utanför fönstren.
Vi går även upp till övervåningen, där utsikten förstås är ännu mer hänförande. Jag gillar verkligen läget på den här villan. Så vandrar vi vidare och passerar även parets sovrum. Vi går ner igen och beundrar statyerna i trappan.
I följande stora rum finns ett altare till en okänd Gud, som Théodore valt att kalla det. Ja, från den tid då originalet byggdes i det antika Grekland till våra dagar har de dyrkat många gudar i de här trakterna. Lite stelt och kalt blir huset med så väldigt mycket sten och järn överallt, men onekligen är det väldigt stiligt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar