3.1 Morgon i Cagnes-Ville
En ny morgon i Cagnes! Jag vaknar av att något koltrastliknande sjunger utanför sovrumsfönstret. Helena ligger och sussar sött ännu då jag stiger upp och för att ta ett snabbt varv via badrummet. Det börjar redan gå på rutin. De längre procedurerna får jag ta senare, det blir tystare på det sättet. Väl inne i badrummet ser jag att solen skiner idag, precis som den skall. Handduken fungerar bra och ger ett mörker i sovrummet. Kylskåpet är tyst. Jag klär mig snabbt och stegar ner för trappan.
- Bonjour, Madame! Hälsar jag den nya receptionisten. Idag är det en mörkhårig dam. Hon ser mer fransk ut.
– Bonjour, Monsieur! svarar hon glatt, innan jag övergår till några artighetsfraser på engelska.
Sedan kommer jag ut i den lilla trädgården. Solen skiner! Nu känns det rätt. Jag promenerar mot stranden och svänger av på Avenue de Cannes, som jag nu vet att den heter eftersom jag har skaffat mig en karta. Duvorna sitter uppe på takkanten och hoar då jag går mot huvudgatan. Märkligt nog byter båda gatorna i korsningen namn i båda riktningarna. Den gata jag går på parallellt med stranden byter namn från Avenue de Cannes till Avenue de Nice. Gatan, som går mot stranden heter Boulevard Kennedy medan den delen, som leder mot centrum heter Boulevard Maréchal Juin.
Just före korsningen, bredvid ett morgonöppet kafé, upptäcker jag några små finkar som verkar försöka hitta en boplats eftersom den ena av dem flyger med en kvist i munnen. Jag har märkt att det finns mycket fåglar, som rör sig och sjunger här i Cagnes. Jag har redan hittat några turkduvebon uppe i palmerna. Där verkar de trivas.
Jag går förbi lokalbutiken, som ännu inte har öppnat och över till andra sidan på Boulevard du Maréchal Juin.
Det är glest med trafik, så jag behöver inte bry mig om rödljuset. När jag gått ett stycke in mot centrum så ser jag några affärer, som redan har öppnat. En grill full med kycklingspett snurrar redan. En dam klädd i en elegant brun dräkt trippar över gatan med två baguetter under armen. Klockan är 8.07. På en söndagmorgon! Hemma skulle det nog vara svårt att hitta nygräddat bröd den här tiden. Jag promenerar vidare och ser en annan matvaruaffär, som redan har öppnat. Av nyfikenhet viker jag in och tittar mig omkring lite. Mest är det vinerna, som intresserar. Självfallet har de massor med franska viner och viner från Provence. Jag hittar även några Bandolviner, men inte några Belletviner. Det hör ju till att vi nordbor skall jämföra vinpriser. Bandolvinerna ligger kring 10 €. Lite vatten bestämmer jag mig för att köpa. Frun är alltid törstig eller snarare så förstår hon, att det är viktigt att dricka.
Jag vandrar vidare mot centrum. De flesta butiker är naturligtvis stängda, men det är ändå intressant att se lite hur det ser ut här nere. Plötsligt ser jag några cyklister som susar fram längs gatan. En bit längre fram ser jag en fastighetsförmedling. Lite nyfikenhet skadar inte, så jag tittar lite på priserna. Enrummarna kostar mellan 85.000 – 125.000 €. En tvåa i Vence marknadsförs för 145.000 €, medan en likadan i Villeneuve-Loubet kostar 200.000 €. I Cagnes-sur-Mer kostar en etta 117.000 €. I St-Laurent-du-Var vill de ha 238.000 € för en tvåa. Det är lite svårt att förstå hur stora eller snarare hur små lägenheterna är. Jag noterade då jag före resan försökte hitta en lämplig lägenhet att hyra på Internet att de verkar räkna allt som har en dörr till rum här nere. De annonserade om en trea eller en fyra och sedan stod det 34 m2. Men jag ser i alla fall en med tre rum om 70 m2 i Villeneuve-Loubet för 198.000 €. I St-Laurent-du-Var finns en på 92 m2 som kostar 334.000 €. På cornichen ovanför Nice begär de 260.000 € för en lokal på 74 m2. Vill någon ha ett litet hus på 220 m2 i Villeneuve-Loubet så kostar den 609.000 €. Nåja, inte hade jag ändå tänkt köpa, men onekligen är de nog lite dyrare än vad jag föreställt mig vid jämförelse med pris på hotellrum. Om man placerar 260.000 € i aktiefonder med 15 % avkastning så får man 39.000 € per år före skatt. Det bör alltså räcka till att hyra ett rum på ett medelklasshotell för ett helt år. Då slipper man månadskostnader och städning och det går att byta hotell hur ofta som helst.
Nåja, det är alltid intressant att titta lite. En av cyklisterna stannar och tittar på utbudet. Jag försöker inleda en konversation med honom på engelska men det misslyckas. Jag går vidare. När jag närmar mig en viadukt, så bestämmer jag mig för att gå över gatan för att gå tillbaka. Jag funderar på att ta en genväg till hotellet men bakgatorna ser så tråkiga ut att jag ändå tar huvudgatan tillbaks. På den sidan av gatan finns det några restauranger. Det kan ju vara bra att komma ihåg. Här finns även fler fotoaffärer, för den som nu behöver sådana. Plötsligt blir jag medveten om en väldigt kraftig blomdoft och märker att en blomsterhandlare håller på att rada ut en mängd blomsterarrangemang på trottoaren. Han har redan placerat ut en mängd orkidéer. Det närmar sig påsk och många av blommorna är gula till färgen. De jag mest lägger märke till är gula amaryllisar. Sådana minns jag inte att jag skulle ha sett tidigare. De brukar ju vara röda. Jag ser och doftar på hans blommor liksom Ferdinand under sin korkek innan jag spankulerar vidare. Det är inte precis någon trängsel längs gatorna ännu. En och annan herre kommer dock med sin hund på morgonpromenad. De tycks ha mycket hundar här. Vid det välbekanta hörnet svänger jag som vanligt mot Cannes och passerar Ferrarin. Tydligen ville ingen hyra eller köpa den igår. Jag kommer till vår tvärgata och svänger in. Nu känns allt mer bekant än under den trevande promenaden igår morse.
En ny morgon i Cagnes! Jag vaknar av att något koltrastliknande sjunger utanför sovrumsfönstret. Helena ligger och sussar sött ännu då jag stiger upp och för att ta ett snabbt varv via badrummet. Det börjar redan gå på rutin. De längre procedurerna får jag ta senare, det blir tystare på det sättet. Väl inne i badrummet ser jag att solen skiner idag, precis som den skall. Handduken fungerar bra och ger ett mörker i sovrummet. Kylskåpet är tyst. Jag klär mig snabbt och stegar ner för trappan.
- Bonjour, Madame! Hälsar jag den nya receptionisten. Idag är det en mörkhårig dam. Hon ser mer fransk ut.
– Bonjour, Monsieur! svarar hon glatt, innan jag övergår till några artighetsfraser på engelska.
Sedan kommer jag ut i den lilla trädgården. Solen skiner! Nu känns det rätt. Jag promenerar mot stranden och svänger av på Avenue de Cannes, som jag nu vet att den heter eftersom jag har skaffat mig en karta. Duvorna sitter uppe på takkanten och hoar då jag går mot huvudgatan. Märkligt nog byter båda gatorna i korsningen namn i båda riktningarna. Den gata jag går på parallellt med stranden byter namn från Avenue de Cannes till Avenue de Nice. Gatan, som går mot stranden heter Boulevard Kennedy medan den delen, som leder mot centrum heter Boulevard Maréchal Juin.
Just före korsningen, bredvid ett morgonöppet kafé, upptäcker jag några små finkar som verkar försöka hitta en boplats eftersom den ena av dem flyger med en kvist i munnen. Jag har märkt att det finns mycket fåglar, som rör sig och sjunger här i Cagnes. Jag har redan hittat några turkduvebon uppe i palmerna. Där verkar de trivas.
Jag går förbi lokalbutiken, som ännu inte har öppnat och över till andra sidan på Boulevard du Maréchal Juin.
Det är glest med trafik, så jag behöver inte bry mig om rödljuset. När jag gått ett stycke in mot centrum så ser jag några affärer, som redan har öppnat. En grill full med kycklingspett snurrar redan. En dam klädd i en elegant brun dräkt trippar över gatan med två baguetter under armen. Klockan är 8.07. På en söndagmorgon! Hemma skulle det nog vara svårt att hitta nygräddat bröd den här tiden. Jag promenerar vidare och ser en annan matvaruaffär, som redan har öppnat. Av nyfikenhet viker jag in och tittar mig omkring lite. Mest är det vinerna, som intresserar. Självfallet har de massor med franska viner och viner från Provence. Jag hittar även några Bandolviner, men inte några Belletviner. Det hör ju till att vi nordbor skall jämföra vinpriser. Bandolvinerna ligger kring 10 €. Lite vatten bestämmer jag mig för att köpa. Frun är alltid törstig eller snarare så förstår hon, att det är viktigt att dricka.
Jag vandrar vidare mot centrum. De flesta butiker är naturligtvis stängda, men det är ändå intressant att se lite hur det ser ut här nere. Plötsligt ser jag några cyklister som susar fram längs gatan. En bit längre fram ser jag en fastighetsförmedling. Lite nyfikenhet skadar inte, så jag tittar lite på priserna. Enrummarna kostar mellan 85.000 – 125.000 €. En tvåa i Vence marknadsförs för 145.000 €, medan en likadan i Villeneuve-Loubet kostar 200.000 €. I Cagnes-sur-Mer kostar en etta 117.000 €. I St-Laurent-du-Var vill de ha 238.000 € för en tvåa. Det är lite svårt att förstå hur stora eller snarare hur små lägenheterna är. Jag noterade då jag före resan försökte hitta en lämplig lägenhet att hyra på Internet att de verkar räkna allt som har en dörr till rum här nere. De annonserade om en trea eller en fyra och sedan stod det 34 m2. Men jag ser i alla fall en med tre rum om 70 m2 i Villeneuve-Loubet för 198.000 €. I St-Laurent-du-Var finns en på 92 m2 som kostar 334.000 €. På cornichen ovanför Nice begär de 260.000 € för en lokal på 74 m2. Vill någon ha ett litet hus på 220 m2 i Villeneuve-Loubet så kostar den 609.000 €. Nåja, inte hade jag ändå tänkt köpa, men onekligen är de nog lite dyrare än vad jag föreställt mig vid jämförelse med pris på hotellrum. Om man placerar 260.000 € i aktiefonder med 15 % avkastning så får man 39.000 € per år före skatt. Det bör alltså räcka till att hyra ett rum på ett medelklasshotell för ett helt år. Då slipper man månadskostnader och städning och det går att byta hotell hur ofta som helst.
Nåja, det är alltid intressant att titta lite. En av cyklisterna stannar och tittar på utbudet. Jag försöker inleda en konversation med honom på engelska men det misslyckas. Jag går vidare. När jag närmar mig en viadukt, så bestämmer jag mig för att gå över gatan för att gå tillbaka. Jag funderar på att ta en genväg till hotellet men bakgatorna ser så tråkiga ut att jag ändå tar huvudgatan tillbaks. På den sidan av gatan finns det några restauranger. Det kan ju vara bra att komma ihåg. Här finns även fler fotoaffärer, för den som nu behöver sådana. Plötsligt blir jag medveten om en väldigt kraftig blomdoft och märker att en blomsterhandlare håller på att rada ut en mängd blomsterarrangemang på trottoaren. Han har redan placerat ut en mängd orkidéer. Det närmar sig påsk och många av blommorna är gula till färgen. De jag mest lägger märke till är gula amaryllisar. Sådana minns jag inte att jag skulle ha sett tidigare. De brukar ju vara röda. Jag ser och doftar på hans blommor liksom Ferdinand under sin korkek innan jag spankulerar vidare. Det är inte precis någon trängsel längs gatorna ännu. En och annan herre kommer dock med sin hund på morgonpromenad. De tycks ha mycket hundar här. Vid det välbekanta hörnet svänger jag som vanligt mot Cannes och passerar Ferrarin. Tydligen ville ingen hyra eller köpa den igår. Jag kommer till vår tvärgata och svänger in. Nu känns allt mer bekant än under den trevande promenaden igår morse.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar