Helena är uppe som vanligt när jag kommer in på rummet. Jag fortsätter min morgontoalett och så är vi färdiga att gå ner till frukosten. Det blir samma procedur som i går. Croissanterna ser redan välbekanta ut liksom marmeladaskarna. Vi funderar lite kring dagens program. Idag tänkte vi fara mot Monaco, kanske till Monaco. Först skall vi spana in kusten. Sedan blir det en lunch i Beaulieu-sur-Mer. Finns det tid så tänkte vi fara av och an till Monaco bara för att det är så nära och sedan ta några museibesök. Men den som lever får se.
Det gäller bara först att så snabbt som möjligt klara av frukosten. Månne våra väskor har kommit till Frankrike? Om allt fungerar som det ska, så får vi hit väskorna medan vi sitter och äter lunch.
När vi är färdiga går frun ett varv via rummet medan jag kilar ut för att hämta bilen. Jag knappar in koden vid porten och simsalabim! järnporten gnisslar till igen och jag kan gå ner efter bilen. Jag kör upp den och parkerar utanför hotellet. Helena kommer ut och sätter sig i bilen. Hon undrar om jag behöver någon karta, men jag kontrar med att vi ju bara behöver köra längs stranden, så det skall väl inte vara något problem. Vi väljer alltså inte motorvägen och inte heller den väg som går närmast hotellet och som kallas Avenue de Nice åt det hållet, utan strandboulevarden. Då går det ju rimligen inte fara fel och jag hoppas att vi får den bästa utsikten. Vi far förbi några hus i modern stil innan vi kommer till den lite äldre delen av stranden. Jag förevisar restaurangerna för frun och hon håller med om att de inte ligger på promenadavstånd från hotellet.
Hon ser en ensam badare i Medelhavet. Så kör vi förbi en skylt där vi önskas välkomna till St-Laurent-du-Var. Utan skylten skulle vi inte märka att vi förflyttar oss från en stad till en annan. Lika snabbt önskas vi välkomna åter och kör över en bro. Aj ja, det är ju samma flod, som jag körde över två gånger igår. På väg till och från Bellet. Nu ser vi flera högre ultramoderna hus i olika blå nyanser. Vi ser en skylt till flygplatsen. Den ligger mellan Cagnes-sur-Mer och Nice. Vi ser rader av ananasbuskar eller var det palmer de hette. Så småningom kommer vi in på den fyra kilometer långa engelska promenaden eller Promenade des Anglais, som de kallar den här. Vägen har fyra, fem filer och i mitten har den två rader med palmer.
Till en början ser vi mycket moderna hus till vänster och mest parkliknande områden till höger. Så småningom tar parkerna slut och vi har stranden igen till höger. Samtidigt har vi mer äldre stiliga hus till vänster och palmerna har vi nu bara i en rad mellan filerna. Vi ser en del människor ute och promenerar eller åker in-lines längs stranden. Det är ju nästan förvånande eftersom klockan är inte så mycket och det är söndagsmorgon. Det är en lämplig tidpunkt att passerar Nice kan jag förstå. Det känns verkligen hur lång promenaden är då vi kör sakta längs den. Ibland ”tvingas” vi stanna vid trafikljus och då hinner jag se mig bättre omkring. Jag känner igen det klassiska Négrescohotellet.
Badstränderna till höger är helt tomma. Så småningom kommer vi till slutet av promenaden och vägen svänger till höger. Rakt framför oss har vi ett märkligt hotell som verkar vara byggt längs klippväggen. Vi undrar hur någon lyckats bygga det, men konstaterar att de tycks ha erfarenhet av klippbyggen här. När vi passerar det ser jag att det är ett schweiziskt hotell. Nåja, de kan nog det där med klippbyggen de också. Nu har vi massor med båtar till höger om oss och det är uppenbart att vi kommer till stadens marina. Bortom marinan ser jag ett stort rött gammalt hus. Jag undrar vad det kan vara, men vi kör vidare. Vad jag kan förstå från kartan så bör vi snart komma till Villefranche, men gränserna märks inte mellan städerna här. Vi håller oss längs stranden och vi kan hela tiden se hus till vänster och upp längs klippväggen. Det verkar vara trångt om saligheten här.
Vägen slingrar sig plötsligt lite högre upp och även vi har en fin utsikt ner mot stranden och över det mörkblå Medelhavet. Vad jag förstår har vi nu Villefranche snett nedanför och Cap Ferrat längre fram till höger. Vi är på väg till halvön Cap Ferrat. Där finns en hamn som heter St-Jean och där finns många fina villor, har vi har förstått. Halvön är några kilometer lång och en knappt en kilometer bred. Just nu njuter vi bara av den fantastiska utsikten.
Så småningom slingrar sig vägen neråt igen och vi följer den ner mot stranden och ser skyltar både till Beaulieu-sur-Mer och till Cap Ferrat. Vi tar till höger och kommer in på en väg eller snarare en gata med rätt lite trafik. Nu har vi inte någon karta som går att använda utan jag kör på måfå och försöker komma ner mot stranden. Vi har grå stenmurar på båda sidor om vägen och kan bara ana oss till att där finns både parker och hus bakom. Vid en korsning svänger jag till höger för att vi förhoppningsvis skall kunna köra ner mot stranden. Några joggare kommer emot oss. Jag funderar att det här vore nog ett vackert ställe att jogga på. Bor de månne här eller kommer de från Villefranche eller Beaulieu?
Så ser vi en underbar villa vid stranden med utsikt mot Nice och Villefranche. Den omgärdas en hög tegelmur. Några dykare håller på att förbereda sig i viken intill villan. Vad jag kan förstå från guideboken borde detta vara villan som byggdes av kung Leopold II av Belgien. Det var han som inledde trenden med fina villor i denhär trakten. Vi har inte tänkt gå på besök utan kör tillbaka längs samma väg som vi kom. Jag svänger ut mot udden. Skyltarnas tilläggstexter försöker antagligen informera oss om att all motorfordonstrafik är förbjuden, men jag bestämmer mig för att de nog inte berör snälla turister.
Den slingrande vägen är omgärdad av höga stenmurar. Ön är mycket kuperad så det betyder att de verkar ha utsikt över vattnet även om de bor lite högre upp. Vi stannar för att titta på en vacker villa. Trädgården är oerhört vacker och välskött. Flera fåglar sjunger underbart vackert i trädgården. Jag ställer mig upp på en låg mur mot vattnet för att kunna njuta av den hänförande utsikten. Jag får i alla fall en liten känsla av hur utsikten kan vara från husen här vid kusten. Avundsvärd. Vad villorna kostar här är omöjlig att ens gissa. Men att njuta av omgivningarna kostar ju inget. Det är ju bara synd att de är så välomgärdade av höga stenmurar att det bara undantagsvis som det överhuvudtaget går att titta in på gårdarna. Vi kör så långt vi kan och svänger sedan tillbaka men försöker då köra nära stranden på östra sidan. Här ser vi villorna lite bättre och kommer så småningom ovanför marinan i den lilla staden St-Jean eller egentligen St-Jean-Cap-Ferrat, som är dess officiella namn. Då svänger jag, så att vi kommer tillbaka till den plats där vi kom in på halvön. Då kom vi från Villefranche, nu svänger vi till Beaulieu-sur-Mer.
Det gäller bara först att så snabbt som möjligt klara av frukosten. Månne våra väskor har kommit till Frankrike? Om allt fungerar som det ska, så får vi hit väskorna medan vi sitter och äter lunch.
När vi är färdiga går frun ett varv via rummet medan jag kilar ut för att hämta bilen. Jag knappar in koden vid porten och simsalabim! järnporten gnisslar till igen och jag kan gå ner efter bilen. Jag kör upp den och parkerar utanför hotellet. Helena kommer ut och sätter sig i bilen. Hon undrar om jag behöver någon karta, men jag kontrar med att vi ju bara behöver köra längs stranden, så det skall väl inte vara något problem. Vi väljer alltså inte motorvägen och inte heller den väg som går närmast hotellet och som kallas Avenue de Nice åt det hållet, utan strandboulevarden. Då går det ju rimligen inte fara fel och jag hoppas att vi får den bästa utsikten. Vi far förbi några hus i modern stil innan vi kommer till den lite äldre delen av stranden. Jag förevisar restaurangerna för frun och hon håller med om att de inte ligger på promenadavstånd från hotellet.
Hon ser en ensam badare i Medelhavet. Så kör vi förbi en skylt där vi önskas välkomna till St-Laurent-du-Var. Utan skylten skulle vi inte märka att vi förflyttar oss från en stad till en annan. Lika snabbt önskas vi välkomna åter och kör över en bro. Aj ja, det är ju samma flod, som jag körde över två gånger igår. På väg till och från Bellet. Nu ser vi flera högre ultramoderna hus i olika blå nyanser. Vi ser en skylt till flygplatsen. Den ligger mellan Cagnes-sur-Mer och Nice. Vi ser rader av ananasbuskar eller var det palmer de hette. Så småningom kommer vi in på den fyra kilometer långa engelska promenaden eller Promenade des Anglais, som de kallar den här. Vägen har fyra, fem filer och i mitten har den två rader med palmer.
Till en början ser vi mycket moderna hus till vänster och mest parkliknande områden till höger. Så småningom tar parkerna slut och vi har stranden igen till höger. Samtidigt har vi mer äldre stiliga hus till vänster och palmerna har vi nu bara i en rad mellan filerna. Vi ser en del människor ute och promenerar eller åker in-lines längs stranden. Det är ju nästan förvånande eftersom klockan är inte så mycket och det är söndagsmorgon. Det är en lämplig tidpunkt att passerar Nice kan jag förstå. Det känns verkligen hur lång promenaden är då vi kör sakta längs den. Ibland ”tvingas” vi stanna vid trafikljus och då hinner jag se mig bättre omkring. Jag känner igen det klassiska Négrescohotellet.
Badstränderna till höger är helt tomma. Så småningom kommer vi till slutet av promenaden och vägen svänger till höger. Rakt framför oss har vi ett märkligt hotell som verkar vara byggt längs klippväggen. Vi undrar hur någon lyckats bygga det, men konstaterar att de tycks ha erfarenhet av klippbyggen här. När vi passerar det ser jag att det är ett schweiziskt hotell. Nåja, de kan nog det där med klippbyggen de också. Nu har vi massor med båtar till höger om oss och det är uppenbart att vi kommer till stadens marina. Bortom marinan ser jag ett stort rött gammalt hus. Jag undrar vad det kan vara, men vi kör vidare. Vad jag kan förstå från kartan så bör vi snart komma till Villefranche, men gränserna märks inte mellan städerna här. Vi håller oss längs stranden och vi kan hela tiden se hus till vänster och upp längs klippväggen. Det verkar vara trångt om saligheten här.
Vägen slingrar sig plötsligt lite högre upp och även vi har en fin utsikt ner mot stranden och över det mörkblå Medelhavet. Vad jag förstår har vi nu Villefranche snett nedanför och Cap Ferrat längre fram till höger. Vi är på väg till halvön Cap Ferrat. Där finns en hamn som heter St-Jean och där finns många fina villor, har vi har förstått. Halvön är några kilometer lång och en knappt en kilometer bred. Just nu njuter vi bara av den fantastiska utsikten.
Så småningom slingrar sig vägen neråt igen och vi följer den ner mot stranden och ser skyltar både till Beaulieu-sur-Mer och till Cap Ferrat. Vi tar till höger och kommer in på en väg eller snarare en gata med rätt lite trafik. Nu har vi inte någon karta som går att använda utan jag kör på måfå och försöker komma ner mot stranden. Vi har grå stenmurar på båda sidor om vägen och kan bara ana oss till att där finns både parker och hus bakom. Vid en korsning svänger jag till höger för att vi förhoppningsvis skall kunna köra ner mot stranden. Några joggare kommer emot oss. Jag funderar att det här vore nog ett vackert ställe att jogga på. Bor de månne här eller kommer de från Villefranche eller Beaulieu?
Så ser vi en underbar villa vid stranden med utsikt mot Nice och Villefranche. Den omgärdas en hög tegelmur. Några dykare håller på att förbereda sig i viken intill villan. Vad jag kan förstå från guideboken borde detta vara villan som byggdes av kung Leopold II av Belgien. Det var han som inledde trenden med fina villor i denhär trakten. Vi har inte tänkt gå på besök utan kör tillbaka längs samma väg som vi kom. Jag svänger ut mot udden. Skyltarnas tilläggstexter försöker antagligen informera oss om att all motorfordonstrafik är förbjuden, men jag bestämmer mig för att de nog inte berör snälla turister.
Den slingrande vägen är omgärdad av höga stenmurar. Ön är mycket kuperad så det betyder att de verkar ha utsikt över vattnet även om de bor lite högre upp. Vi stannar för att titta på en vacker villa. Trädgården är oerhört vacker och välskött. Flera fåglar sjunger underbart vackert i trädgården. Jag ställer mig upp på en låg mur mot vattnet för att kunna njuta av den hänförande utsikten. Jag får i alla fall en liten känsla av hur utsikten kan vara från husen här vid kusten. Avundsvärd. Vad villorna kostar här är omöjlig att ens gissa. Men att njuta av omgivningarna kostar ju inget. Det är ju bara synd att de är så välomgärdade av höga stenmurar att det bara undantagsvis som det överhuvudtaget går att titta in på gårdarna. Vi kör så långt vi kan och svänger sedan tillbaka men försöker då köra nära stranden på östra sidan. Här ser vi villorna lite bättre och kommer så småningom ovanför marinan i den lilla staden St-Jean eller egentligen St-Jean-Cap-Ferrat, som är dess officiella namn. Då svänger jag, så att vi kommer tillbaka till den plats där vi kom in på halvön. Då kom vi från Villefranche, nu svänger vi till Beaulieu-sur-Mer.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar