När vi är på väg "hem" mot Nice råkar vi se en skylt med texten Moyenne Corniche. Det är den mellersta av de tre bergsvägar, som leder till Monaco. Det är den vi planerat ta imorgon då vi säkert skall till Monaco. Som alltid går färden mycket snabbare hemåt. I Nice är det betydligt mer trafik än vad det var på förmiddagen, men vad gör det? Vi måste helt enkelt köra lite långsammare och då hinner ju även jag se lite mer av stan. Så kör vi in och ut ur St-Laurent-du-Var igen innan vi ser skyltarna för Cagnes. Vi passerar fiskrestaurangerna, kommer till det nu välkända avfarten till Boulevard Kennedy, svänger sen in på Avenue de Cannes och vips så har vi vårt hotell igen.
Jag stannar utanför hotellet så att frun kan gå in. Hon behöver sin tupplur igen. Själv har jag andra planer. Jag svänger tillbaka samma väg som vi kom. Jag har en halv timme på mig och jag tänkte nu fara och titta på flygplatsen och se hur och var vi skall returnera bilen nästa vecka. Jag har räknat ut att detta är min enda chans att kunna förbereda mig på det. Så ut längs strandboulevarden igen.
Nyfikenheten stiger på St-Laurent-du-Var, då de så vänligt önskar en välkommen varje gång jag passerar. Men efter bron, som kan vara svår att märka, så ser jag avfarten till flygfältet. Det har nu gått 12 minuter sedan jag lämnade hotellet, vilket jag lägger på minnet.
De marknadsför flygplatsen som Nice-Côte-d’Azur. Nu kommer jag igen till den där stengubben med armeringsjärn, som Helena tyckte såg så skojig ut när vi passerade den första kvällen. Jag kör till terminal 2, där alltså bilen borde lämnas. De har en tydlig skylt för återlämning av hyrbilar, så det ser ju bra ut. Jag stannar vid biluthyrningen och stiger ur och promenerar till flygterminalen. Jag hittar bussterminalen och konstaterar att det är en bra bit att gå.
Jag funderar hur det här skall gå. Det blir tidigt på morgonen. Planet går 6.30, men eftersom vi byter till sommartid samma natt så kommer det att kännas som 5.30. Jag undrar när det är tid att checka in. Jag går tillbaka till bilen men bestämmer mig sedan för att gå in på biluthyrningen för att fråga lite om råd.
– Bonjour Monsieur! säger jag vant när jag möter en gentleman vid disken. Jag förklarar mitt problem och frågar om inte bilen kan lämnas vid den andra terminalen eftersom vi åker därifrån. Enligt bestämmelserna går inte det för sig. Bussen går var tjugonde minut och ett alternativ är att gå till den andra terminalen. Någon annan hjälp kan de inte ge. Sur lämnar jag stället och beger mig till Terminal 1. Jag konstaterar enkelt att det blir en promenad på över två kilometer och det kommer nog inte att kännas så trevligt på morgonen. Jag börjar redan fundera på om vi borde lämna bilen redan på kvällen och ta en taxi från Cagnes för att vara säkra på att allt blir bra. Till sist bestämmer jag mig för att vi far till Terminal 2 och söker upp en taxi där, som kan köra oss till Terminal 1. Även om det är tidigt så måste det finnas någon taxi på flygplatsen.
Jag kör från flygfältet och svänger av mot Nice. Kanske skulle jag hinna sitta några minuter på ett kafé vid stranden? Snabbt märker jag dock att trafiken löper allt långsammare. Tydligen är det populärt att vara ute och köra på söndagskvällar. Jag ser på klockan att jag inte hinner av och an till Nice, så jag gör en u-sväng vid ett lämpligt trafikljus och åker tillbaka till hotellet.
Efter att jag parkerat bilen på bakgården går jag upp på rummet. Frun är redan uppe när jag kommer in. Och vad ännu trevligare är, är att våra väskor har kommit. Äntligen. Det fungerade trots allt. Det tog bara två dygn för väskorna att komma. Även lådan med min lila skruvmejsel hade till sist klarat säkerhetskontrollen och låg prydligt på mattan. Nog måste chauffören ha undrat vad det fanns i ett stort paket, som vägde som om den innehöll en ballong.
Jag stannar utanför hotellet så att frun kan gå in. Hon behöver sin tupplur igen. Själv har jag andra planer. Jag svänger tillbaka samma väg som vi kom. Jag har en halv timme på mig och jag tänkte nu fara och titta på flygplatsen och se hur och var vi skall returnera bilen nästa vecka. Jag har räknat ut att detta är min enda chans att kunna förbereda mig på det. Så ut längs strandboulevarden igen.
Nyfikenheten stiger på St-Laurent-du-Var, då de så vänligt önskar en välkommen varje gång jag passerar. Men efter bron, som kan vara svår att märka, så ser jag avfarten till flygfältet. Det har nu gått 12 minuter sedan jag lämnade hotellet, vilket jag lägger på minnet.
De marknadsför flygplatsen som Nice-Côte-d’Azur. Nu kommer jag igen till den där stengubben med armeringsjärn, som Helena tyckte såg så skojig ut när vi passerade den första kvällen. Jag kör till terminal 2, där alltså bilen borde lämnas. De har en tydlig skylt för återlämning av hyrbilar, så det ser ju bra ut. Jag stannar vid biluthyrningen och stiger ur och promenerar till flygterminalen. Jag hittar bussterminalen och konstaterar att det är en bra bit att gå.
Jag funderar hur det här skall gå. Det blir tidigt på morgonen. Planet går 6.30, men eftersom vi byter till sommartid samma natt så kommer det att kännas som 5.30. Jag undrar när det är tid att checka in. Jag går tillbaka till bilen men bestämmer mig sedan för att gå in på biluthyrningen för att fråga lite om råd.
– Bonjour Monsieur! säger jag vant när jag möter en gentleman vid disken. Jag förklarar mitt problem och frågar om inte bilen kan lämnas vid den andra terminalen eftersom vi åker därifrån. Enligt bestämmelserna går inte det för sig. Bussen går var tjugonde minut och ett alternativ är att gå till den andra terminalen. Någon annan hjälp kan de inte ge. Sur lämnar jag stället och beger mig till Terminal 1. Jag konstaterar enkelt att det blir en promenad på över två kilometer och det kommer nog inte att kännas så trevligt på morgonen. Jag börjar redan fundera på om vi borde lämna bilen redan på kvällen och ta en taxi från Cagnes för att vara säkra på att allt blir bra. Till sist bestämmer jag mig för att vi far till Terminal 2 och söker upp en taxi där, som kan köra oss till Terminal 1. Även om det är tidigt så måste det finnas någon taxi på flygplatsen.
Jag kör från flygfältet och svänger av mot Nice. Kanske skulle jag hinna sitta några minuter på ett kafé vid stranden? Snabbt märker jag dock att trafiken löper allt långsammare. Tydligen är det populärt att vara ute och köra på söndagskvällar. Jag ser på klockan att jag inte hinner av och an till Nice, så jag gör en u-sväng vid ett lämpligt trafikljus och åker tillbaka till hotellet.
Efter att jag parkerat bilen på bakgården går jag upp på rummet. Frun är redan uppe när jag kommer in. Och vad ännu trevligare är, är att våra väskor har kommit. Äntligen. Det fungerade trots allt. Det tog bara två dygn för väskorna att komma. Även lådan med min lila skruvmejsel hade till sist klarat säkerhetskontrollen och låg prydligt på mattan. Nog måste chauffören ha undrat vad det fanns i ett stort paket, som vägde som om den innehöll en ballong.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar