Redan innan vi for så började vi drömma om att vi skulle resa igen någon gång. Vi hade då planerat att se mer på kusten mellan Cagnes och Hyères. Där finns ju Cannes, St-Tropez och som vi nu vet även Frèjus. Sedan skulle vi vilja vara uppe i bergen. Det verkar intressantast på sommaren för svalkans skull och på vintern för svampens, alltså tryffelns skull.
Under resan hann jag notera att det finns många andra stora gamla städer bortom Arles. Där skyltas ju för Orange och Nîmes. Städer med liknande gamla arenor, som i Arles. Helena blev väldigt förtjust i trakterna kring Stes-Maries-de-la-Mer och Aigues-Mortes och skulle vilja se kusten längre bort, även om det nu råkar vara utanför Provence.
Under resan hann jag notera att det finns många andra stora gamla städer bortom Arles. Där skyltas ju för Orange och Nîmes. Städer med liknande gamla arenor, som i Arles. Helena blev väldigt förtjust i trakterna kring Stes-Maries-de-la-Mer och Aigues-Mortes och skulle vilja se kusten längre bort, även om det nu råkar vara utanför Provence.
(Vi for några år senare till Languedoc (och Roussillon och Andorra). Den berättelsen finns i min reseblogg.)
Själv blev jag väldigt imponerad av alla de små städerna kring Sanary-sur-Mer och de små bergsstäderna. Les Baux-de-Provence skulle vara intressant, men inte i juli och augusti då de har över en miljon besökare! Nu missade vi Antibes, Cannes och St-Tropez. Dessa orter liksom även trakterna kring Hyères och Mimosa verkar intressanta. Vi försökte ta ett litet smörgåsbord, men det bara ökade vår aptit.
Vi var ju intresserade av maten och vi har haft möjligheten att äta två trerätters menyer så gott som varje dag. Troligen har detta haft effekt på vikten, men vi har ändå inte känt oss så överdrivet mätta och det har alltid varit lätt att börja på nytt några timmar senare.
Det har varit intressant att se hur de kombinerar sina maträtter och hur de tillagar dem själva. Helt uppenbart har det varit mycket vitlök för den doften har vi haft omkring oss mest hela tiden. Sedan har det varit mycket av deras örtkryddor, men inte någon peppar, som vi märkt av i alla fall. Det har blivit många gånger, som Helena sagt att jag måste pröva att laga något liknande när vi kommer hem. Eftersom jag har läst och lagat mat efter en hel del franska kokböcker så har jag på sätt och vis fått känslan av att komma hem. Jag vet ju att även exempelvis Tore Wretman, som levde sina sista dagar i trakterna av Grasse och Cattelin har fått mycket av sin inspiration från det franska och Provencalska köket. Mycket av det svenska köket har ju sina rötter i det franska. Kungahuset kommer ju därifrån och anfadern gav ju till och med sitt namn åt karljohanssvampen, som han försökte introducera och odla i Sverige.
Så denna smaklösa morgonbulle är verkligen inte något som kännetecknat denna resa. Däremot har det kanske förvånat oss att de annars enbart har vitt bröd på morgonen och till maten. Till frukosten serverar de alltid en söt marmelad. De verkar inte ha någon socialstyrelse som säger att man dör om man inte äter fiberrikt bröd.
Tvärtom har jag förstått att fransmännen har en lång livslängd och någonstans läste jag att de som bor i Provence lever längst i Europa. Många anser att det beror på olivoljan. Det kan hända. Andra säger att det beror på deras lugna tempo. Det är möjligt. Åtminstone så får man ju alltid äta oliver. Jag tror inte att vi har fått en enda måltid utan oliver. Till och med när vi tagit någon fördrink så har de slängt fram några oliver som tilltugg. Maten är viktig för god hälsa.
Jag tror att man kan se lite mer till vad de äter. De har ju sina så kallade provencalska kryddor. Nu har jag förstått att det helt enkelt är sådana som växer vilt och som även djuren får i sig. De äter alltså timjan, rosmarin, lavendel, vitlök och sådant som man kan läsa om i vilken hälsotidning som helst där hemma. De flesta av de kryddor som används finns även inom alternativmedicinen. De kryddar ju helt enkelt maten med hälsokost.
Om man sedan ser till vad som finns på menyerna så finns det ju mycket fisk. Inte alltid god, men de flesta är överens om att fisk är hälsosammare än kött. När det gäller kött så äter de väldigt mycket vilt eller djur som går ute året om. Vi såg tjurarna i Camarque och fåren går ju ute fritt året om uppe i Sisteron och andra trakter. Det blir ju mer eller mindre automatiskt ekologiskt kött. Min hypotes om varför de lever länge i Provence sträcker sig längre än till oliverna och det lugna tempot. De äter mer grönsaker, de äter nyttigare råvaror och de kryddar dem med hälsokost. Självfallet tar det dem sedan två timmar per gång att äta dessa rätter i lugn och ro.
Till maten dricker de vin. Det var inte många under resan, som tog annat än vin till maten, oavsett om det var dagtid eller kvällstid. Jag kunde ju se när jag skulle söka mjölken i matbutiken vilka löjligt små mängder de hade. Inte dricker de det dagligen i alla fall! Kanske inte vinet är så nyttigt, men det borde inte ge hjärt-och kärlsjukdomar i alla fall.
Mellan måltiderna är de flitiga på att dricka vatten. Många i Norden har ju hört att man skall dricka två liter vatten varje dag. I provence verkar de göra det – inte bara när det är stekande sol.
Vi för vår del fick lära känna de provencalska röda vinerna. En mycket positiv upplevelse. Mjuka, fylliga och prisvärda. Vi kommer att dricka mer av dem i fortsättningen. Jag har en känsla av att det blir på bekostnad av de spanska. Det var även spännande att lära känna nya appellationer som Bellet, Cassis, Les Baux de Provence och även de röda och vita Côtes de Provence- vinerna. Som jag misstänkte så är rosévinerna lite slätstrukna. De röda är mjuka och fylliga och även de vita var förvånansvärt fräscha trots att de odlas så långt söderut. Châteuneuf-du-Pape var ett välkänt vin för oss, och det var självfallet spännande att se hur de har det i den lilla byn.
Menyerna hade de som väntat på franska. Mitt lilla häfte fungerade väldigt bra. I de flesta fall visste vi vad de hade på menyn. Vi hade klarat oss utan att fråga. Det var väl mera av nyfikenhet som jag frågade då jag inte fick svaret i min lista. Det blir mer varierat när man förstår vad de har, och kan hinner även ta en favorit i repris.
Av alla de platser vi besökte så imponerade nog St-Maximin-la-Ste-Baume mest. Om jag någon gång vill göra en helt annorlunda resa vilket skulle innebära någon veckas stilla avkoppling på en och samma ort så skulle jag vilja resa dit. Där fanns tjugo vackra kapell i kyrkan. Ett eller några per dag räcker som konstupplevelse. En eller några konserter skulle vara avkopplande. Sedan hade de den äldre staden, som de sade. Om vi såg den nya så skulle jag verkligen vilja se hur den gamla ser ut! I klostret kan man tydligen både övernatta och äta i en miljö från 1200-talet. Vår enda måltid på en slumpmässigt utvald restaurang gav minst sagt mersmak. Ett besök där kunde kanske fungera som en avslutning eller som en inledning till en liknande rundtur, som den här. Jag tror inte att jag skulle bli besviken om jag var på det humöret.
Jag ser i ögonvrån att Helena redan sover sött. Det är bra att hon kan somna in så här. Även sydlänningarna är kända för att ta en siesta. Vad jag förstått så är det väldigt nyttigt att sova eller åtminstone vila en stund varje dag. Den nordiska tuppluren kan tas när som helst under dagen. Kanske även siestan bidrar till Provencalarnas goda hälsa och långa medellivslängd. Det är bara synd att jag aldrig känner mig trött och inte lyckas somna fastän jag vill och det är tidigt på morgonen och natten har varit kort
z z - z z - Z z - Z z -Z Z - Z Z – Z Z
Själv blev jag väldigt imponerad av alla de små städerna kring Sanary-sur-Mer och de små bergsstäderna. Les Baux-de-Provence skulle vara intressant, men inte i juli och augusti då de har över en miljon besökare! Nu missade vi Antibes, Cannes och St-Tropez. Dessa orter liksom även trakterna kring Hyères och Mimosa verkar intressanta. Vi försökte ta ett litet smörgåsbord, men det bara ökade vår aptit.
Vi var ju intresserade av maten och vi har haft möjligheten att äta två trerätters menyer så gott som varje dag. Troligen har detta haft effekt på vikten, men vi har ändå inte känt oss så överdrivet mätta och det har alltid varit lätt att börja på nytt några timmar senare.
Det har varit intressant att se hur de kombinerar sina maträtter och hur de tillagar dem själva. Helt uppenbart har det varit mycket vitlök för den doften har vi haft omkring oss mest hela tiden. Sedan har det varit mycket av deras örtkryddor, men inte någon peppar, som vi märkt av i alla fall. Det har blivit många gånger, som Helena sagt att jag måste pröva att laga något liknande när vi kommer hem. Eftersom jag har läst och lagat mat efter en hel del franska kokböcker så har jag på sätt och vis fått känslan av att komma hem. Jag vet ju att även exempelvis Tore Wretman, som levde sina sista dagar i trakterna av Grasse och Cattelin har fått mycket av sin inspiration från det franska och Provencalska köket. Mycket av det svenska köket har ju sina rötter i det franska. Kungahuset kommer ju därifrån och anfadern gav ju till och med sitt namn åt karljohanssvampen, som han försökte introducera och odla i Sverige.
Så denna smaklösa morgonbulle är verkligen inte något som kännetecknat denna resa. Däremot har det kanske förvånat oss att de annars enbart har vitt bröd på morgonen och till maten. Till frukosten serverar de alltid en söt marmelad. De verkar inte ha någon socialstyrelse som säger att man dör om man inte äter fiberrikt bröd.
Tvärtom har jag förstått att fransmännen har en lång livslängd och någonstans läste jag att de som bor i Provence lever längst i Europa. Många anser att det beror på olivoljan. Det kan hända. Andra säger att det beror på deras lugna tempo. Det är möjligt. Åtminstone så får man ju alltid äta oliver. Jag tror inte att vi har fått en enda måltid utan oliver. Till och med när vi tagit någon fördrink så har de slängt fram några oliver som tilltugg. Maten är viktig för god hälsa.
Jag tror att man kan se lite mer till vad de äter. De har ju sina så kallade provencalska kryddor. Nu har jag förstått att det helt enkelt är sådana som växer vilt och som även djuren får i sig. De äter alltså timjan, rosmarin, lavendel, vitlök och sådant som man kan läsa om i vilken hälsotidning som helst där hemma. De flesta av de kryddor som används finns även inom alternativmedicinen. De kryddar ju helt enkelt maten med hälsokost.
Om man sedan ser till vad som finns på menyerna så finns det ju mycket fisk. Inte alltid god, men de flesta är överens om att fisk är hälsosammare än kött. När det gäller kött så äter de väldigt mycket vilt eller djur som går ute året om. Vi såg tjurarna i Camarque och fåren går ju ute fritt året om uppe i Sisteron och andra trakter. Det blir ju mer eller mindre automatiskt ekologiskt kött. Min hypotes om varför de lever länge i Provence sträcker sig längre än till oliverna och det lugna tempot. De äter mer grönsaker, de äter nyttigare råvaror och de kryddar dem med hälsokost. Självfallet tar det dem sedan två timmar per gång att äta dessa rätter i lugn och ro.
Till maten dricker de vin. Det var inte många under resan, som tog annat än vin till maten, oavsett om det var dagtid eller kvällstid. Jag kunde ju se när jag skulle söka mjölken i matbutiken vilka löjligt små mängder de hade. Inte dricker de det dagligen i alla fall! Kanske inte vinet är så nyttigt, men det borde inte ge hjärt-och kärlsjukdomar i alla fall.
Mellan måltiderna är de flitiga på att dricka vatten. Många i Norden har ju hört att man skall dricka två liter vatten varje dag. I provence verkar de göra det – inte bara när det är stekande sol.
Vi för vår del fick lära känna de provencalska röda vinerna. En mycket positiv upplevelse. Mjuka, fylliga och prisvärda. Vi kommer att dricka mer av dem i fortsättningen. Jag har en känsla av att det blir på bekostnad av de spanska. Det var även spännande att lära känna nya appellationer som Bellet, Cassis, Les Baux de Provence och även de röda och vita Côtes de Provence- vinerna. Som jag misstänkte så är rosévinerna lite slätstrukna. De röda är mjuka och fylliga och även de vita var förvånansvärt fräscha trots att de odlas så långt söderut. Châteuneuf-du-Pape var ett välkänt vin för oss, och det var självfallet spännande att se hur de har det i den lilla byn.
Menyerna hade de som väntat på franska. Mitt lilla häfte fungerade väldigt bra. I de flesta fall visste vi vad de hade på menyn. Vi hade klarat oss utan att fråga. Det var väl mera av nyfikenhet som jag frågade då jag inte fick svaret i min lista. Det blir mer varierat när man förstår vad de har, och kan hinner även ta en favorit i repris.
Av alla de platser vi besökte så imponerade nog St-Maximin-la-Ste-Baume mest. Om jag någon gång vill göra en helt annorlunda resa vilket skulle innebära någon veckas stilla avkoppling på en och samma ort så skulle jag vilja resa dit. Där fanns tjugo vackra kapell i kyrkan. Ett eller några per dag räcker som konstupplevelse. En eller några konserter skulle vara avkopplande. Sedan hade de den äldre staden, som de sade. Om vi såg den nya så skulle jag verkligen vilja se hur den gamla ser ut! I klostret kan man tydligen både övernatta och äta i en miljö från 1200-talet. Vår enda måltid på en slumpmässigt utvald restaurang gav minst sagt mersmak. Ett besök där kunde kanske fungera som en avslutning eller som en inledning till en liknande rundtur, som den här. Jag tror inte att jag skulle bli besviken om jag var på det humöret.
Jag ser i ögonvrån att Helena redan sover sött. Det är bra att hon kan somna in så här. Även sydlänningarna är kända för att ta en siesta. Vad jag förstått så är det väldigt nyttigt att sova eller åtminstone vila en stund varje dag. Den nordiska tuppluren kan tas när som helst under dagen. Kanske även siestan bidrar till Provencalarnas goda hälsa och långa medellivslängd. Det är bara synd att jag aldrig känner mig trött och inte lyckas somna fastän jag vill och det är tidigt på morgonen och natten har varit kort
z z - z z - Z z - Z z -Z Z - Z Z – Z Z
Inlägg
3 kommentarer:
Test
test
Jätte bra blogg! Tack så mycket :)
Skicka en kommentar